Till er hundälskare där ute, snälla hjälp mig! (Långt)

Nej jag menar jag är påläst på hur man tar hand om en hund den fysiska biten men självklart vet jag inte exakt hur man får bort när en hund biter. Vissa säger man ska säga ett bestämt och tydligt "nej" ha en rak kroppshållning och verkligen visa att man inte är rädd för hunden. Andra säger man ska smälla till dom tillbaka över nosen samt hålla dom i nackskinnet och säga nej. Så kunnig inom området där han biter är jag inte. Många ggr har han plötsligt skrämt mig genom att bita tag då de varit ett hundtuggben eller liknande i närheten.

Skrev fel, menade jag ville ha en brun pälsfärg av denna ras istället för svart jag nu fick. Jag skrev i inlägget att jag ville få möjlighet välja själv rätt hundvalp då man ska ta på dom, kunna öppna käkarna testa dom lite innan man köper dom. Ex tappa något på golvet och se hur dom reagerar. Men från början fick jag en väldigt rädd hund. Redan som valp drog han in svansen om de blåste en burk på trottoaren som skramlade .

Hade jag vetat rätta verktygen / metoderna hur jag kunnat arbetat med honom så hade jag kanske haft en bättre hund idag .

Var bor du?
När ska arbetsträningen börja?

Jag rekommenderar att du läser Anders Hallgrens böcker (speciellt Problemhund och hundproblem). Han har tips och så. Sedan kanske det skulle löna sig att besöka veterinären för att kolla om hunden behöver medicinering för separationsångesten (clomicalm) om det skulle hjälpa med att börja träna igen. DAP (Adaptil) är också något du kan testa, kolla på apotek eller djurbutiker. 

Jag är/var i samma situation som du. Jag hade en hund som inte kunde vara ensam hemma. I början fungerade det bra, men sedan jag började lida av depression och stannade hemma med honom, kunde han inte mer bli ensam hemma. Han lät mig inte ens gå på WC ifred. Eftersom jag var hemma och har en mor/syster som kunde vakta honom när jag behövde gå någonstans lät jag bli att träna honom på allvar. Tyvärr måste han avlivas för 2 veckor sedan pga sjukdom. Jag tror att sist och slutligen så var de JAG som behövde honom mer än han behövde mig och min sinnesstämning som påverkade honom. 

Verkligheten är dock den att om du inte hinner träna honom innan du måste börja jobba, du inte har någon som kan ta hand om honom medan du är borta, inte hittar ett nytt hem åt honom, inte kan låta bli att gå på arbete, så är avlivning det enda alternativet. Det gör väldigt ont, du kommer att ha skuldkänslor och ångest. Men det går över.

Tack för stödet :) ja jag tycks inte hitta något nytt hem till honom. Gamla hundar verkar inte locka någon :( Veitnte alls vad jag ska göra just nu... Det känns ganska omöjligt läsa ett par böcker och ändra hans beteende men ska absolut ändå kolla upp dom! Tack så mycket och jag beklagar du fick avliva din hund :(

Även om det såklart kan vara svårt så behöver det inte vara omöjligt att omplacera en senior problemhund. Vi tog över en 10 år gammal omplaceringshund, med bland annat separationsångest, för några år sedan och det har gått bra, bortsett från att han inte kan bli lämnar ensam men vi har lyckats lösa det ändå! Men det tog ju tyvärr några år för de förra ägarna innan de hittade en ny ägare som passade.

Men till ts vill jag nog säga det att det verkar som att omplacering är ditt enda val, om inte avlivning. Gör allt du kan för att hitta ett nytt, fint hem åt din hund!

Tack för svaret :) hoppas jag med har sån tur! Har ni kunnat få bukt med seperationsångesten på hunden ni tog över?

Jag blir så otroligt trött på folk som tror att djur är en leksak som går att kasta bort då man inte vill ha den längre. Varför skaffade du hund då du inte har råd?

Du köpte en oseriöst avlad hund från någon som bara ville tjäna pengar. Gud vet vad den hunden varit med om innan han kom till dig. Sedan har du låtit det gå tio år utan att du har hjälpt honom. Förstår du hur mycket lidande du har utsatt honom för?

Jag tror att oavsett vilken hundvakt du hittar kommer de inte vilja ta hand om din hund särskilt många dagar då han har sådana problem. Det bästa du kan göra är att försöka hitta ett hundratal som kan ta honom. Förhoppningsvis kan han få det bra de sista åren i sitt liv då.

Hundstall ska det stå.

Livssituationer ändras. Det som fungerade tidigare fungerar kanske inte nu mer. Jag tror verkligen inte att TS ser sin hund som en leksak som går att bara kasta bort. Hunden kanske var svårare än TS hade räknat med, hunden kanske var den första hunden TS nånsin haft. Min första hund var också svår, jag visste inte heller hur jag skulle göra med den. Jag hade som tur familjen som stöd, men det verkar inte TS ha. Jag tycker inte att du behöver skriva så negativt Glinda, det löser ju inte problemet alls!

TS visste redan då hon tog hunden hur mycket problem det skulle bli. Är det ens första hund kanske man inte ska ta en problemhund, (egentligen ska man aldrig köpa hundar från busisavlare och smugglare) och hon har enligt henne själv aldrig klarat av att hantera hunden. Jag tänker inte vara snäll och stryka någon som plågar djur medhårs. Hunden är offret här, inte ts.

Nej, bara nej. Låt mig gissa: Du har hämtat din kunskap från känd-från-tv-Cesar?

Till TS:

Jag tycker att du ska satsa på omplacering. Hunden är antagligen inte omöjlig men kanske du inte har kunskapen/personligheten som krävs för att reda ut det här, och du har dessutom inte råd att ta hjälp av en tränare vilket ju annars antagligen hade varit det bästa. Det finns organisationer som tar emot hundar och ser till att de får bra hem. 

Ville bara ge en blomma till dig som vågar säga emot äckliga casesar. Är så trött på det, det skadar mina hundar. Kärlek till dig.

Jag känner med dig och förstår att hur viktig roll en hund kan ha en persons liv speciellt då man kan ha någon psykisk ohälsa, vet av erfarenhet. 
Vad ras det är förstod jag inte? 
Medtanke på att den leker med andra hundar och verkar inte vara en hund som generellt vara snäll så frågan är varför dem så fall visar den sidan mot dig. Har den respekt för dig? Är du aktiv med hunden (kasta pinne typ)? Går längre rundor och bygger band? 
Jag hade tryckt ner hunden och låtit den vara nedtryckt n bra stund, beroende på ras hade jag bitit i öra om inte nedtryckning hjälper. 
Känns det som att om du inte slutar klappa eller liknande, känns det som att den verkligen skulle hårt bita? Skriver mer om du läst och skriver tillbaka. Önskar lycka till. Manne

Om hunden bits rekommenderar jag verkligen inte att trycka ner den eller bita den tillbaks, det kan sluta väldigt illa. Tycker du skall försöka bygga upp tilliten, om du alltså behåller hunden :)

Hej TS,

Jag tycker synd om dig och jag tycker din situation låter jättejobbig!

Så -det är den normala reaktionen på en annan människas livshistoria där allt inte är helt okej i tillvaron. Det kan ni andra ta till er lite av. Vanlig medmänsklighet är inte särskilt förekommande här på nätet tyvärr.

Jag har inget bra svar på vad du ska göra med din hund, men jag reagerar på en sak och det gäller uppfödaren som du köpte den av. Det verkar som personen valde den "sämsta" valpen i kullen åt dig. Det låter som ett riktigt måndagsexemplar. Jag förstår att det inte är så för dig förstås.

Jag tycker inte du ska skuldbelägga dig själv helt och hållet i din hunds beteende, utan detta kan vara något medfött eller någon händelse som märkt hunden innan den kom till dig.

Hoppas det löser sig för dig, hundstall kan som sagt vara ett gott alternativ, eller om du får rull på jobbet, hunddagis.

Håller tummarna för det senare altermativet.

Kram på dig!

/F

Tack för svaren alla <3

Jag tycker du verkligen verkar va en jättebra hundägare som värnar om din hunds välmående. Att du i 10 år nästan aldrig lämnat din hund ensam hemma är jättefint av dig även om jag förstår att det är sjukt jobbigt. Din hund kanske inte mår så bra vilket gör att den blir otrygg och stressad. Men du mår ju inte heller så bra och det kan man inte rå för. Livet drabbar oss alla. Jag tycker många tidigare kommentarer är elaka och hårda. Ts är uppenbart en person som mår dåligt och som inte vill att folk är elaka, ändå är ni det. För att ni kallar er djurvänner? Många lämnar sina hundar 10 timmar om dagen. Många slår sina hundar. Ts. Verkar göra allt för att va en bra hundmatte/husse till sin hund men alla hundar är inte lätta.

Sen att hålla på och rycka tag och straffa hundar som redan är osäkra har jag aldrig trott på. Har två hundar själv och märker att om jag är hård mot dom blir dom bara osäkra och svårare att ha å göra med. Alla hundar är olika. Mina blir världens bästa hundar när jag är positiv, berömmer mycket och kör klickerträning.

Hur fungerar din hund med andra hundar? Har någon annan hund varit hemma hos er? Tänker att det kanske finns någon annan med en hund som vill ha sällskap. Om du låter hundarna bli trygga med varandra och va med varandra hemma hos dig tillsammans med dig kanske de kan va hemma ensamma och va lugna med det. Skitsvårt att hitta någon som fungerar så klart men kan gå med lite tid och jobb. Min gamla hund ylade mycket när han blev ensam. När jag skaffade min andra hund slutade han med det helt. Men som sagt, olika för alla hundar. Sen vill jag tillägga att hur mycket djurvän man än är så måste man som människa sätta sina egna behov och sitt eget välmående i första hand. Det blir inte bra annars. Jag tog bort en katt som jag och två ägare innan mig kämpat med. Hon mådde inte bra och var extremt krävande och gjorde att alla i hushållet mådde dåligt. Det funkar inte då...hemskt kanske vissa tycker men ditt liv måste fungera i första hand. Lycka till och hoppas du hittar ett sätt.

Att en hund biter beror oftare på osäkerhet än dominans.
Ordet flockledare är ganska förlegat, och användes mer förr när det samtidigt var ok att slå hunden med kopplet när den gjorde fel.
Finns betydligt fler och trevligare metoder att använda sig av när man jobbar med hund idag.

Vad exakt gör ni för att visa att ni inte accepterar beteendet?

Är man medveten om hundarnas situation i Rumänien, så hoppas jag att man kan mjuka metoder.