Kan en 8-åring åka på pendeln själv?

Vad lite mer exakt tror du skulle hota ett barns säkerhet ifall hen sitter på ett tåg?

Barnet har åkt samma sträcka flera gånger tidigare tillsammans med sin mamma. Jag åker själv pendeln regelbundet, och det är aldrig några "konstiga" människor på tåget. Har aldrig sett någon vara full, hotfull eller drogpåverkad. Tror faktiskt de skulle slänga av såna. 
Självklart skulle det gå att fixa att barnet har med sig en mobil.

Jaja, det är bara en tanke. Barnet är väldigt moget för sin ålder och inte rädd/blyg av sig, så på så sätt tror jag inte det skulle vara några problem.

Jag minns att jag en gång blev haffad av en mamma som skulle skicka sin 7-årige son från Gbg till Skövde med x2000 för att möta sina morföräldrar. Hon bad mig se till att han gick av och att han hade ryggsäcken med sig. Inga problem alls.

Man vet aldrig vad det är för typer som kliver på tåget. Jag skulle aldrig låta ett barn på åtta år åka själv iaf.

Sådana typer kan finnas precis överallt. Fördelen med tåg i så fall är att det finns många andra människor i närheten, tågvärdar och övervakningskamera. Skulle räkna det som en jämförelsevis trygg plats. Och förr eller senare måste barn ändå lära sig att göra en del saker på egen hand, och då känns detta som ett rätt lämpligt första steg.

Troligen är det ganska odramatiskt för barnet, eftersom hen kan vägen utantill. Inte konstigare än att gå till skolan eller bästa kompisen själv, ifall man kan vägen.

Våra barn åker buss och måste byta buss själva. Där finns barnens fritids, men om föräldern är ledig så ska barnet byta buss själv. Från det år de fyller 6!
Jag tror nog att en mogen 8 åring tryggt kan åka pendeln om hen har gjort det förut med en förälder och någon skickar iväg och en annan tar emot. En mobil hade jag skickat med. Info till tågvärd.
Knepig mamma som inte kan dela på kostnaden eller lämna varannan gång!!

Ja en del 8-åringar klarar att åka pendel själv, andra inte. Men här finns flera faktorer som talar för: resan är bekant som barnet gör regelbundet, det finns kundvärd på tågen som kan hjälpa till, någon lämnar och möter upp på stationerna. Jag skulle utrusta barnet med mobil också och låta henne åka själv om hon vågar och är den typen hon klarar det.

Annars kan ni väl kontakta familjerätten angående att mamman inte betalar för resorna. 

Det är säkert inga som helst problem.

Har din sambo valt att flytta från staden där barnen är skrivna? Eller är det exet som har flyttat med dem? 

Den som väljer att flytta ifrån är den som är skyldig att betala/hämta/lämna för de merkostnader det innebär att förflytta barnet. 

Jag personligen tycker barnet är för litet för att åka själv i 30 minuter på tåg. 

Mamman flyttade. Vi hade sen en tvist i domstolen om vart dottern skulle bo, som hon vann. Innan rättegången i domstolen kom hon och min sambo överens om att de skulle hjälpas åt med resorna oavsett vem som vann boendet, men så fort domen kom ringde hon och sa att vi får hämta och lämna och hon tänker inte betala något.

Före domstolsbeslutet bodde dottern på heltid hos min sambo. Då lämnade vi dottern med bil på fredagen och mamman lämnade via pendeltåget (hon följde med dottern på tåget) på söndagen varannan helg.

Beror på barnet. Sambons äldste hade klarat det lätt vid den åldern. Hans lillebror fick man fortfarande hålla i handen över gatan och på stora parkeringar vid samma ålder.

Men är det inte mer längre än så hade jag kört med bil.

Ah ok, hon har ju tyvärr rätt att göra så....tråkigt när det går ut över barnen för att vuxna inte kan vara just vuxna,. Men jag tycker inte det låter som en bra idé att sätta barnet ensamt på ett tåg, jag hade inte gått med på det som förälder. 

Men herregud vilka märkliga svar du fått! 

Det man får fundera på i sådana här situationer är väl hur barnet är. Skulle hon få panik av att råka gå av på fel ställe eller om någon började prata med henne? Om något skulle hända, hur tror du hon skulle reagera? (förseningar, bråk osv)

Barn är ju olika. Många verkar växa upp i en skyddad verkstad. Får skjuts när de ska någonstans och sedan hem igen. Föräldrarna åker aldrig annat än bil med barnen. Det är ju inte konstigt att den typen av barn inte skulle klara sig i trafiken och det fattar ju deras föräldrar. Tyvärr fattar inte samma föräldrar att andra barn växt upp på ett annat sätt.

Jag har inte bil och reser enbart med kollektivtrafik. Barnen har rest på bussar och tunnelbanor sedan de var helt små. De åker sällan bil. De klarar sig alltså utmärkt i kollektivtrafiken, hittar bättre än de flesta och om de skulle resa en station för långt får dom inte panik utan löser situationen. De fixar långa och korta resor, med och utan byten. De är vana att ta ansvar och dom är själva ok med att resa själva. Vill barnet inte själv är det en annan femma.

Nu handlar det om 30 minuters resa utan byten. Om mamman sätter barnet i vagnen längst fram så kan pappan (el TS) stå där framme och vänta när barnet kommer fram. En telefon är väl bra att ha men egentligen inget måste.