Ni som har barn med autism och skaffade fler

Nu har det gått ett år och fortfarande kommer tankarna på ett barn till periodvis.
Nån annan som upplevt liknande eller har erfarenhet? Logiskt sett känns det ju dumt att chansa, dels när jag är så gammal, redan har två barn och ganska fullt upp som det är. Funderar på om jag tänker mycket på det för att jag liksom vill ha en chans till att det blir "rätt", att få ett vanligt barn, det känns ju inte som nån br naledning isåfall, att lägga de förväntingarna på ett barn. Svårt att veta vad som driver känslorna. Tänker att det vore bra med ett syskon till för han som har autism, och även hans storebror, och skulle så gärna vilja vara med om äventyret med ett barn igen, fast kasnke har glömt det jobbiga.

Nån som kan säga nåt eller hitta bra argument att släppa tankarna?

Jag har skrivit i tråden förut men kan kanske tillägga att det klokaste i ditt läge kan vara att höra med din man och riktigt känna efter i hans svar vad han vill. Är han ok med om det blir ett barn till med autism? Orkar ni? I så fall är det väl bara att prova.

Tack för ditt svar. Grejen är att jag tagit upp det fårn och till under några år och han har bara kommit med argument till varför vi inte ska ha ett brn till. Mest att han tycker småbarnstiden var jobbig och att han vill sova...Däremot säger han att det inte är risken för autism som gör att han inte vill. Fast på nåt sätt har jag känt att han kan ändra sig och om jag själv var säker på att jag vågade/ville skulle han vilja också. Behöver först komma fram till hur jag själv känner, men kan ju inte det, ändrar mig hela tiden. Tänker på att det ju påverkar och gör livet mer krävande än nu att ha ett barn till, tänk om man ångrar det och de andra barnen blir krävande och får lida för att det kommer en bebis.

Blev lite konstigt " de andra barnen blir krävande" skulle det inte vara, utan att de blir drabbade 

Hej igen! Mitt andra barn har hunnit bli lite äldre och jag ser vissa tecken på autism hos henne. Ännu svårt att säga då hon är liten fortfarande men jag blir inte förvånad om hon också får det. Det är jättekonstigt pga att hon har inte ens samma pappa (denna var kring 30 när hon blev till). Och jag har ingen autism i släkten, inga drag själv, jag är inte ens högkänslig liksom. Så förstår inte hur det har gått till om hon också får det. Men det är inte säkert än.

Jag känner nu att jag skulle vilja ha ett tredje barn men tiden börjar rinna ut för mig då jag snart är 40 och tre barn med autism känns lite övermäktigt. Så vill liksom vänta och se hur det blir med dottern men ju längre jag väntar desto sämre... du förstår dilemmat.

Hej, tack för att du skriver! Jag har funderat så mkt på möjliga orsaker sen vi fick diagnosen, man blir knäpp tillslut, man kan ju hitta så mkt som kan påverka, tex mammans kost, stress, hormoner, miljögifter, infektioner under graviditeten osv, förutom genetiska faktorer då. Jag tror jag är högkänslig, alltså känslig för intryck, stämningar, mkt empati osv, kan det hänga ihop med risken för autism? HAr tänkt att det snarare är motsatt, att man är väldigt känslig och uppfattar små saker socialt. Pappan är lite fyrkantig, fokuserar ofta på detaljer och svårt att lyfta blicken uppfattar jag det, kasnke kan vara autistiska drag som "förvärras" i nästa generation. Jag rä redn 41 så min tid har kasnke redan runnit ut, men som sagt, när jag inte vet så tänker jag ändå på det. Förstår att det är svårt beslut för dig om du misstänker autism hos din yngsta också. Min äldsta son är nog högkänslig men inget åt autismhållet

Förstår att det inte är ett enkelt beslut. vår son fick diagnos vid 1.5 och valde trots det att skaffa syskon. Det blev en flicka som idag är två år. Jag misstänker att även hon har autism men det tar sig andra uttryck för henne.

jag såg att det tidigare i tråden diskuterades att metoder där man väljer kön. De sista åren har jag löst en hel del artiklar kring flickor med autism och man tror att flickor i många fall får andra diagnoser då autismen kan vara lite annorlunda än hos pojkar ( när det rör sig om högfungerande autism. vid autism i kombination med utvecklingsstörning är antaket pojkar och flickor mer likt). Flickor får också autismdiagnos senare i livet. Det behöver naturligtvis inte vara den enda orsaken men könsskillnaderna är hur som helst inte så stora som man har trott.

Angående orsaker tycker jag det verkar vara många som inte har det i släkten eller själva men ändå får barn med autism, börjar fundera på om det är miljööfaktorer som påverkar mer än man tror, aknske över lång tid, tex maten vi äter med tillsatser av olika slag, luften omkring oss. Har sett att ny forskning antyder att bristen på magbakterier kan vara en faktor, att tarmen är så kopplad till hjärnans funktion och att barnet ärver mammans tarmflora, så om man äter mkt "västerländsk" kost har man för lite av bra bakterier ofta. Frågan är hur mkt man kan påverka själv och till vilken grad, skulle nog bli helt nojig om jag blev gravid igen och inte våga göra nåt efter allt jag läst

Jag tycker högkänslighet är ett svårt begrepp eftersom som jag förstår det innefattar det både känslighet för den fysiska omgivningen (likt autism) och socialt (olikt autism). Både jag och pappan är känsliga socialt, snappar upp stämningar, påverkas av hur folk mår, ser lätt om någon hemlighåller något etc men vi är inte känsliga för tex ljud och ljus. Så jag tycker det är svårt att koppla ihop det med autism och får liksom ingen rätsida på det. Dock tror jag att det finns en koppling högkänslig = ofta särbegåvad och särbegåvning ökar risken för autism. Hur är det för dig och din partner?

Jag har också nojat över d-vitaminbrist och infektioner (har gbs själv).

Hej, jag har också hört att det kan ta sig andra uttryck för flickor och därför har många inte upptäckts. Vet du vilka kännetecken som är vanliga på flickor? Vad gör att du misstänker att även hon har autism. Ni fick en tidig diagnos på er son, hur yttrade det sig? Vi började ana att något var annorlunda vid 1 år, jämförde med storebror och märkte att han inte pekade, reagerade när vi sa hans namn, inte förstod vad vi menade när vi sa tex var är lampan osv.

Jag har läst en del om vad osm är skillnaden mellan högkänslig och autism och verkar som vissa delar kan vara lika, som tex  känslighet för fysisk omgivning, osäker i sociala kontakter, men att det sne är motsatt det som du skrev. Vad innebär särbegåvning? Har börjat fundera på min egen barndom och att jag kanske bär på nån ärftlighet, vet att mamma sagt att jag började prata jättetidigt, pratade rent vid 9 månader, var ganska lillgammal och gärna umgicks med vuxna och pratade och förstod mkt tidigt, lärde mig läsa vid 4 år. Min sambo var väldigt känslig för tex dofter och mat när han var liten, och var det "krävande" barnet i hans familj. Vi har båda haft lätt för oss i skolan och jag har alltid försökt vara duktig och rädd att göra fel.Kanske är ärftliga orsaker ändå, känns ju inte så positivit med chanserna på en till isåfall

Vi reagerade redan när sonen var en liten bebis. Han var liksom stel i famnen och reagerade inte så mycket på människor. Han gav inte mycket ögonkontakt men tittade mycket på saker. Dock har det hänt jättemycket och han klarar sig förhållandevis bra även om han ju har sina svårigheter. Men det är inget man omedelbart reagerar på.

Dottern har kollat in människor mer men det är mindre ögonkontakt än hos de flesta barn. Hon klarar också förskolan bättre men det märks efteråt att det är tufft för henne. Hon är väldigt svår att avleda och oflexibel på många sätt.

Jag vågar själv inte skaffa fler barn men då märks ju något på båda våra, dvs 100% av våra barn. Men det är ju jättesvårt att säga vad det är som gör att det är så. Jag lan se vissa tendenser i släkten men ingen som tydligt uppfyller kriterierna.