Vill inte ha men bonus barnet på resan

Men pappan tänker ju betala för barnet så det blir ju i så fall hans problem.

Med din logik kan jag ju låta min pappas fru betala själv för sin middag på mitt bröllop i sommar - hon har ju både jobb och inkomst. De jag vill ska komma bjuder jag såklart. Hur det känns för henne? Ja, det skulle jag kunna sätta mig in i, och därför skulle jag aldrig göra så.

Att låta ekonomiska frågor sätta standarden för en relation såhär är så elakt och grymt. Och många styvmammor verkar glömma att deras styvbarn har en biologisk förälder i nyfamiljen, nämligen sin pappa. Och att bonusen inte är en bonus eller utböling för pappan utan pappans eget barn.

En helt annan sak vore att lägga fram för bonusen från början: "Den här resan är dyr. Vi vill såklart att du ska följa med, men kan du tänka dig att betala si och så mycket av resekostnaden för det blir svårt för oss att få råd annars".

Men om styvmamman helst vill slippa ungen så kommer hon ju inte att vilja ha honom med oavsett hur mycket han bidrar ekonomiskt. 

Hur viktigt är det för den 17-åriga bonuskillen själv att följa med?

Det tycker jag är centralt i sammanhanget.

Vad hans upprörda mamma som han bor hos vill och tycker i den här frågan är inte det minsta intressant. För hon verkligen sin sons talan när hon härjar eller är handlar det om något annat?

Många som skrivit i tråden och verkar vilja ta på sig rollen som "Bonusbarnens beskyddare" verkar ta fullständigt för givet att 17-åringen inte vill något hellre än att följa med och skulle bli helt knäckt och traumatiserad annars. Varför det?

För det första: 17-åringarna liv kretsar i allmänhet inte kring mamma och pappa, oavsett om mamma och pappa lever ihop eller inte. Många 17-åringar VILL inte följa med på familjeresor. Saker som ofta är betydligt viktigare för 17-åringar än resor med föräldrarna är extrajobb (som ger möjlighet att åka på EGNA resor, till resmål man valt ut själv med människor man valt själv), kompisar, pojk/flick-vänner , fester, hobbies, att fixa körkort och bil....

För det andra: 17-åringen har tidigare tackat nej till en resa med pappans familj och det är bland annat därför jag ifrågasätter att så många utgår från att han inget hellre vill än att följa med på den här resan.

För det tredje: TS egna barn vill inte ha med 17-åringen på resan. Om de träffas max fyra dagar i månaden och ändå känner så istället för att se fram emot att få tillbringa mer tid tillsammans tyder det på att relationen mellan dem och 17-åringen är ganska frostig och det är inte helt otroligt att 17-åringen är lika ointresserad av att resa med dem som de är av att resa med honom. Hur roligt är det att resa med människor man inte gillar? Flera av "Bonusbarnens beskyddare" har skrivit hur elakt det är att "utesluta 17-åringen ur familjen". Men tänk om han inte är det minsta INTRESSERAD och inte har något som helst BEHOV av att vara en familj med sina bonussyskon? Det är inte ovanligt alls att barn som får bonussyskon i tonåren aldrig börjar betrakta dem som familjemedlemmar hur gärna de vuxna än vill att det ska vara så.

För det fjärde: Pappan i familjen är skyldig att vårda relationen till alla de inblandade barnen och i synnerhet till de han själv är pappa till. Men vad säger att det bästa han skulle kunna göra för just 17-åringen är att betala just den här resan åt honom?

17-åringen kanske skulle uppskatta en resa ENSAM med sin pappa betydligt mer, även om den resan skulle gå till ett mycket billigare resmål än Hawai? Att 17-åringen inte vill bo hos pappan med alla bonus- och halvsyskon betyder ju inte nödvändigtvis att han inte skulle uppskatta att göra saker med sin pappa på egen hand. Nu tycker säkert någon att det vore orättvist mot de andra barnen om pappan och de äldsta sonen reste iväg på egen hand. Men det håller jag absolut inte med om. Jag tycker nämligen inte alls att det är en självklarhet att alla barn alltid måste med på alla resor . Själv har jag bara biologiska barn men eftersom det är stor åldersskillnad mellan dem har det blivit och kommer bli MÅNGA resor då alla barnen inte följer med. Inte det minsta konstigt eftersom de har helt olika intressen och behov.

Hade jag varit pappan till bonusen, hade jag lämnat dig utan tvekan trots gemensamma barnen. Någon som resonerar som dig är ingen JAG skulle valt som mamma till mina barn om jag vore man. Han vet säkert inte om dina tankar och din känsla samt dina barns känsla gentemot bonusen, men hade jag varit han, och fått se detta inlägg, hade jag sökt skiljsmässa direkt. Oavsett hur bra mamma du är till dina egna, så spelar det i mina ögon ingen roll om man är så rutten i känslorna för ett annat barn. Jag hade blivit så JÄVLA ledsen om du vore min bonusmamma och jag fattade att du och dina barn kände så illa om mig. Skamligt. Speciellt som vuxen. Om dina barn ej vill ha med honom och uttryckt det till dig hade du om du vore en FIN MÄNNISKA sagt något i stil med att ?han är lika mycket i familjen som ni två är, och sjävklart ska han med. Men vill inte ni åka så får vi lösa det. Bonusbror ska med. Punkt? för att statuera ett gott vuxet exempel på hur man BÖR vara som mamma och bonusmamma, man tar alla barnen under sina vingar, och det har inte med ansvar hit och dit att göra, utan om principer och mammahjärtat. Om du behandlar pojken illa subtilt så ger du också dina barn utrymme att göra det och ge dom rätten att komma med sånna åsikter.

Nej vet du, jag är så jävla illa berörd av detta inlägg och så jävla ledsen å din bonus vägnar. Stackaren. Du är ingen ?bonusmamma? att ha.

Antingen ska ALLA med eller så ska INGEN med. Så är det bara. Hur kan du ens göra en fråga av pengar i det sammanhanget? Kosta vad det kosta vill, bara ingen blir så illa behandlad. Dessutom väljer man ett resmål man har råd med, och med det menar jag dit alla i familjen kan följa med. Betalar din man för dina två? I sånt fall om du är så jävla snål, så kan ju du betala själv för dina två och din man för sin son och splittra summan för de gemensamma två.

Nej TS, du gjorde mig känslomässigt så jävla upprörd.

[quote=77820550][quote-nick]Anonym (Ett före detta bonusbarn) skrev 2017-07-07 20:40:54 följande:[/quote-nick]Hur viktigt är det för den 17-åriga bonuskillen själv att följa med?

Det tycker jag är centralt i sammanhanget.

Vad hans upprörda mamma som han bor hos vill och tycker i den här frågan är inte det minsta intressant. För hon verkligen sin sons talan när hon härjar eller är handlar det om något annat?

Många som skrivit i tråden och verkar vilja ta på sig rollen som "Bonusbarnens beskyddare" verkar ta fullständigt för givet att 17-åringen inte vill något hellre än att följa med och skulle bli helt knäckt och traumatiserad annars. Varför det?

För det första: 17-åringarna liv kretsar i allmänhet inte kring mamma och pappa, oavsett om mamma och pappa lever ihop eller inte. Många 17-åringar VILL inte följa med på familjeresor. Saker som ofta är betydligt viktigare för 17-åringar än resor med föräldrarna är extrajobb (som ger möjlighet att åka på EGNA resor, till resmål man valt ut själv med människor man valt själv), kompisar, pojk/flick-vänner , fester, hobbies, att fixa körkort och bil....

För det andra: 17-åringen har tidigare tackat nej till en resa med pappans familj och det är bland annat därför jag ifrågasätter att så många utgår från att han inget hellre vill än att följa med på den här resan.

För det tredje: TS egna barn vill inte ha med 17-åringen på resan. Om de träffas max fyra dagar i månaden och ändå känner så istället för att se fram emot att få tillbringa mer tid tillsammans tyder det på att relationen mellan dem och 17-åringen är ganska frostig och det är inte helt otroligt att 17-åringen är lika ointresserad av att resa med dem som de är av att resa med honom. Hur roligt är det att resa med människor man inte gillar? Flera av "Bonusbarnens beskyddare" har skrivit hur elakt det är att "utesluta 17-åringen ur familjen". Men tänk om han inte är det minsta INTRESSERAD och inte har något som helst BEHOV av att vara en familj med sina bonussyskon? Det är inte ovanligt alls att barn som får bonussyskon i tonåren aldrig börjar betrakta dem som familjemedlemmar hur gärna de vuxna än vill att det ska vara så.

För det fjärde: Pappan i familjen är skyldig att vårda relationen till alla de inblandade barnen och i synnerhet till de han själv är pappa till. Men vad säger att det bästa han skulle kunna göra för just 17-åringen är att betala just den här resan åt honom?

17-åringen kanske skulle uppskatta en resa ENSAM med sin pappa betydligt mer, även om den resan skulle gå till ett mycket billigare resmål än Hawai? Att 17-åringen inte vill bo hos pappan med alla bonus- och halvsyskon betyder ju inte nödvändigtvis att han inte skulle uppskatta att göra saker med sin pappa på egen hand. Nu tycker säkert någon att det vore orättvist mot de andra barnen om pappan och de äldsta sonen reste iväg på egen hand. Men det håller jag absolut inte med om. Jag tycker nämligen inte alls att det är en självklarhet att alla barn alltid måste med på alla resor . Själv har jag bara biologiska barn men eftersom det är stor åldersskillnad mellan dem har det blivit och kommer bli MÅNGA resor då alla barnen inte följer med. Inte det minsta konstigt eftersom de har helt olika intressen och behov.[/

Det handlar INTE om barnet är intresserad eller inte, folks ilska är gentemot bonusmammans SÄTT och RESONEMANG. Dessutom ska bonusen få CHANSEN att få följa med på lika villkor som de andra. Det är en annan sak att han tackar nej. Men han SKA och BÖR inkluderas när det blir talan om en resa. Det är sen upp till honom om han vill eller har behovet att hänga med, men han ska inkluderas i planeringen och få känna sig välkommen som de andra om han VILL och på samma ekonomiska villkor som de andra. En anständig och empatisk bonus mamma hade aldrig ens fått en tanke på att utesluta.

Är det bara jag som förundras över att TS frågar om det finns något bidrag de kan få för en semesterresa till Hawaii?! Det i kombination med TS totalt bisarra resonemang om att 1 av 5 barn ska betala själv, samt hennes bedrövliga stavning får mig att tro att detta är en trolltråd. Happy Friday!

Om bonussonen själv betalar då han reser med sin mamma, så är det väl logiskt att han betalar själv då han reser med pappan....

Om familjen tidigare betalat 3000 kr för en resa som bonussonen sedan inte följde med på så är det ju inte extremt underligt om de inte vill betala resa till Hawaii som inte precis är gratis.

Att TS i övrigt inte vill ha med bonusen är en annan femma....och mindre trevligt.

Helt otroligt att folk sitter och skriver till ts i en två år gammal tråd. Hoppas Hawaiiresan var lyckad.