Kvinnor över 30 års åldern, hur känner ni när unga tjejer tar alla män ifrån er?

Jag var också 30 när jag (valde) att bryta upp med exet och precis som du, så tackade jag nej till rätt många.
Skulle jag bli singel idag, så skulle jag nog också ha en ny partner ganska lång ner på listan.
Jag är också nöjd med att inte vara under 30, trivs väldigt bra med min ålder, 55+.

Ganska exakt så.

Har aldrig haft problem att få någon. Problemet är att få vara ifred från alla dem man inte vill ha. Och det tror jag att jag delar med de allra flesta kvinnor, äldre såväl som yngre

Haha, ja!! Jag är nog knappast ensam om att ha blivit stalkad. Jag har tack och lov jobbat upp ett visst försvar så jag slutar prata med varningsklockorna i tid nu eller pejlar av och undviker direkt, jämfört med när jag som 18-23åring pratade lika artigt med alla och sen gick runt och hade ångest över hur jag skulle bli av med dom.

Samma här, jag gjorde slut. Och det jag upptäckte var MIG SJÄLV. Jag tyckte det var så härligt att äntligen vara singel/fri som en individ att jag aldrig mer ville ha ett förhållande. Varför utgår vissa (män och unga tjejer) från att kvinnor i alla åldrar mest av allt VILL ha en man i sitt liv? Tänk så mycket man kan göra utan en och hur mycket mer man hinner träffa vänner och skaffa nya vänner som en Individ.

Jag träffade som sagt en speciell precis som du så visst kan kärlek vara bra ;) men det var verkligen 100%rätt. Det gick inte ens ett år som singel innan jag träffade honom och det var hela tiden andra innan dess som ville.

Min väninnas mamma som är 68 gick precis med i en datingsida och hon fick så många svar att hon blev rädd.

18-25-åringarna får gärna lägga beslag på männen i min ålder. Finns många som inte tappat håret, svällt ut på mitten och fastnat i trångsynta värderingar. Fast de brukar ju vara upptagna förstås. Själv skäms jag inte ett dugg över att ha råkat slänga min krok i 25-åringarnas fiskdamm och fått napp. Lever i en mycket harmonisk relation där nyckeln till stor del är just åldersskillnaden. Vi respekterar varandra och behöver inte konkurrera om utrymmet. Han 32, jag 47.

Begriper inte heller varför alla förväntar sig att en kvinna alltid ska vilja ha en man. Mina lyckligaste perioder i livet var som singel. Fantastisk frihet att göra precis vad jag ville och kunna utvecklas helt själv.
Just nu har jag en relation med en man som verkligen är bra (tog tid att hitta honom), men det är inte säkert att jag direkt skulle in i en ny relation ifall detta tog slut. För övrigt är det nog jag som snott honom från tjugo-någonting-tjejerna, för han är yngre än vad jag är=)

Haha, ja...
Vet inte varför TS antar att både yngre eller ens vi jämnåriga ska sukta efter män som börjat förfalla? De tappar både håret och potensen och blir ofta trögare och mer soff-orienterade.
Kvinnor håller ju ofta igång längre och brukar hålla sig unga och fräscha längre än män. Jag är åtminstone rejält fräschare och i bättre form än de flesta jämnåriga män.
Jag dejtar faktiskt nästan uteslutande yngre män av den anledningen.

Jag vet inte vad jag ska tänka om saken. Min mans ex är mer än tio år yngre än jag...

Jag vet inte hur det kunde hända, jag är inte rik, jag är ganska fet, har lite ärr i ansiktet, sneda tänder, glasögon... Han är snygg (vet inte om jag ska känna mig förolämpad av kommentarer som "men han är ju snygg" som vissa kläcker ur sig när de ser min man eller bara garva ) inte rik nu men kommer att ärva en del en vacker dag.
Hans ex ser ganska bra ut, inte tjock men mullig och är som sagt, mer än tio år yngre än jag.

Han friade till mig efter 3 veckor och i år firar vi 5 år som gifta, hon tjatade till sig en förlovning.

Som personer är vi dock helt olika, jag är jävligt trevlig och hon... inte så mycket.

OM min man en vacker dag lämnar mig för någon yngre så tänker jag att jag hoppas hon är ekonomisk, för det är inte min man så det kommer att bli knapert i slutet av månaden och arvet kommer att blåsas snabbt. Men det är ju inte mitt bekymmer då Jag lever förmodligen loppan som lycklig singel då ändå så

"Tar" mannen?? Man äger väl inte sin man, han gör sina egna val. Är väl aldrig roligt när en relation tar slut, om nu frågan handlar om det, men det handlar inte om en viss ålder. Själv har jag mest levt med yngre män och i längre förhållanden. Är 50+ o sambo med en man 30+ . Jag känner flera i min ålder som lever i fasta förhållanden med yngre män. Det är då definitivt en bättre känsla att älskas för den man är som person än för en siffra! Live and let live!

Den dagen det händer ska jag svara på det..

Ja det stämmer 30+ kvinnor har pondus och en självsäkerhet som yngre killar blir attraherade av. Har du funderat på att utöka ditt stall av kk? skulle du tänka dig att dejta 17-18 åriga killar?

Blivit brädad av en äldre kvinna ts? Ditt inlägg stinker bitterhet lång väg..

Haha tja kärringar i din ålder har förstås inga defekter som du nämner att äldre män har?

Tyvärr verkar det finnas tant-slem lite överallt....

Är också kvinna på 47 år. Min man lämnade sin 25 åriga tjej för mig då jag är så mycket vackrare och den bästa han haft på alla plan.

Så kan det gå. Mannen är 42.

Har aldrig hänt, snarast tvärtom för mig. Brukar rekommendera mina vänninor att skaffa Silikonbröst om de snabbt vill lägga sig "pole position" för mäns intresse.

Men lilla TS då. Jag tror att yngre småtjejer behöver oroa sig för kvinnor som är 30 plussare istället. Jag är snart 38 och min fästman sedan 5 år är 29 år. Det är nåt speciellt med oss som tänder killar i 20-årsåldern. Yngre tjejer attraherar snarare äldre män oftare än killar som är i min killes ålder. Ask me, I've been there.

Hur gör kvinnor då. Skaffar sig unga killar istället?

Jag tror dom flesta söker en partner i sin egen ålder. Man har kanske mer saker gemensamt, är uppvuxen under samma tid och är på ungefär samma plats i livet. Delar kanske liknande mål och livserfarenheter. Sedan kan såklart kärleken överraska oss, och vara tidslös och det kan skilja många år ibland.

Men hur du skriver så antar jag att dessa äldre män söker unga tjejer, enbart pågrund av utseendet, och det tycker jag personligen känns lite sorgligt. Någon slags medelålderskris och jakt på uppmärksamhet och bekräftelse från då mannens sida?Hur roligt är det för dig? Att fylla någons ego, istället för att själv bli fylld med kärlek. 

Sedan går tiden snabbt. Idag är du 20, imorgon 30, sedan 40 osv. 

Jag känner inget särskilt då bittercelgubben som startat denna tråd beskriver ett fantasiscenario och en personlig hämnddröm som inte har något med den allmänna verkligheten att göra. 

Sen är jag ändå inte intresserad av gubbsjuka män. Är inte gummsjuk själv utan föredrar män runt min egen ålder eller möjligen äldre, om de är i gott skick. Att fixera vid åldersiffror i sig och försaka de mer djupa och väsentliga egenskaperna hos en person låter mestadels ytligt och bådar inte för en seriös, hållbar relation ändå. Sådana män är inget att ha.

Alltså, dessa män i 30-40-50-60-årsåldern som bara springer efter yngre kvinnor är det ju ingen som vill ha, rent generellt. De unga kvinnorna vill inte heller ha dem - nu menar jag inte 40-åriga normala män som haft flera relationer med jämnåriga och sen någon enstaka gång råkar träffa någon som råkar vara yngre, utan män som enbart raggar på mycket yngre kvinnor som ofta har vissa gemensamma attribut. Eftersom jag själv varit en sådan som drar till mig detta bottenskrap av män så vet jag ju av egen erfarenhet att det inte är smickrande utan enbart jobbigt, till och med otäckt ibland.

Man kanske kan jämföra det med myggor. Det finns människor som luktar på ett sådant sätt att myggor finner dem oerhört attraktiva. Jag är enbart glad att jag inte är en av dem och känner sympati med de stackare som blivit utvalda som extra mumsiga.