Har du haft ett öppet förhållande någon gång?

Ja du ser, så kan det ju vara. Det låter som ni haft det så ett tag? Vad är dina/era erfarenheter? Har ni alltid varit överens? Hur löser ni meningsskiljaktigheter?

Ok, det låter på dig som det här är något din partner ville mer än du? Hur är det för dig? Har du planer på att själv träffa någon annan också? Eller gör du det redan kanske?

Ok spännande! Hur är era tidigare erfarenheter av öppna förhållanden? Hur kommer det sig att ni slutade när ni skaffade barn?

Spännande absolut! Verkligt spännande att skriva dessa artiklar också. Alltid bra om man kan ge tips och råd på vägen, till dom som vill prova på och ja, bara skriva om det.
Men jag tror också det är väldigt viktigt med kommunikation och att alla är överens. Tyvärr är det inte alltid så och då gäller det att respektera varandra. Jag tror att där kan det lätt bli att den ena inte håller med om en regel som den andra vill ha och bryter man det bryter man respekten mot varandra. Då kan det nog snabb bli obalans i förhållandet och snabbt leda till bråk. Kommunikation är superviktigt i sådana sammanhang.

Om jag fått starta om skulle jag absolut velat ha flera kvinnor av alla typer, gärna vara gift med en 6-10 st, då är det väl alltid nån som vill. Som det är nu knullar jag 6 ggr år med min okåta fru.

Nej, men jag kan tänka mig ett.

Tog upp frågan med min fru förra helgen.

Hon tycker inte som mig.

Vi fortsätter leva ihop utan ett sexliv.

I vår bekantskapskrets, eller den bekantskapskrets vi rörde oss i för 10-15 år sedan i alla fall, är det ganska vanligt med öppna förhållanden, polyrelationer, folk som ägnar sig åt att teoretisera kring eller utöva relationsanarki osv. så det var aldrig något konstigt eller avvikande för oss. Jag har haft den typen av människor och relationer runt mig sedan gymnasiet. När vi bestämde oss för att skaffa barn kände vi väl däremot att ingen av oss ville behöva känna den minsta tvekan över vem som var pappa till barnet. Sen kände vi också att en graviditet och förlossning och småbarnsår förändrar förutsättningarna så mycket att ett aktivt sexliv med andra inte längre var särskilt högt prioriterat och dessutom svårt att behålla på lika villkor för oss. Nu när vi har tre barn så har vi knappt tid och ork att ligga med varandra ens, så det har väl helt enkelt inte kommit på tal att "öppna upp" förhållandet igen. Ser det absolut inte som uteslutet i framtiden, det är nog bara inte så intressant för någon av oss just nu.

Jag/vi är poly och vi har möjlighet till fler relationer. Otrohet för oss är om någon skulle bryta mot de överenskommelser vi har kommit fram till gemensamt.

Intressant nog har jag inget större intresse av att ha sex med fler just nu, men bara vetskapen att jag skulle få ha det om någon intressant person skulle dyka upp räcker för mig.

Efter nästan 15 år tillsammans med nästan obefintligt sexliv och många försök från min sida att förändra situationen satte jag mig ner med min partner och förklarade att jag älskar och vill leva tillsammans med honom men mår alltför dåligt utan sex. Jag förklarade att antingen måste vi hitta en lösningen eller så får vi separera. Vi lever fortfarande tillsammans, i ett öppet förhållande och har mer (och bättre)sex med varandra än vi någonsin haft förut!

Det är väl ett tips till par som inte haft sex på väldigt länge att komma överens om öppet förhållande. Om man nu inte vill skiljas.

Hellre det än otrohet, som är ett svek mot någon man älskat och respekterat.

Men jag antar att man måste prata igen reglerna för ett öppet förhållande också. Annars kan det nog lätt bli så att den nya partnern får all tid och uppmärksamhet och mannen/kvinnan därhemma blir som ensamstående med jämna mellanrum.

Funderar bara......

Vi har varit tillsammans i snart tre år. Vi började med att träffa ett par tillsammans ganska tidigt så vi har väl alltid haft ett ganska utsvävande sexliv..
Vi har alltid varit överens, tom nu när min älskarinna försvunnit då hon är i ett förhållande. Vi har inga meningsskiljaktigheter utan gör detta tillsammans..

Jag och min fru har ett öppetförhållande och det har vi haft sedan 6 år tillbaka och vi har aldrig haft några som helst problem med det. 

Vårt trick har varit att vi har alltid varit öppna och pratat om allting och vi vet vart våra gränser ligger. ex så har min fru inga problem med att jag har kkn men hon skulle inte vara okay med att jag skulle ha en flickvän vilket är tack vare saker som har hänt med tidigare förhållanden.
Jag däremot har inga problem med att hon skulle ha en pojkvän.

Allt handlar om öppen diskussion. 

Det var strax efter min studietid. Jag var i ett förhållande med kvinna som jag träffade när jag flyttade till studieorten. Vi hade alltså varit tillsammans ganska länge. Mitt första förhållande som blev rikrigt seriöst. Vi bodde ihop i flera år. Vi gick över till ett öppet förhållande av så patetiska skäl som att det verkade coolt och spännande. Så var det om jag skla vara ärlig. Vi levde i en miljö där det var vanligt att man var och levde lite annorlunda och det var flera som hade öppna förhållanden. Det blev att vi också började med det. I början var det ingen skillnad det var som förr men vi hade bara börjat säga att vi hade öppet. Ingen av oss var direkt öppna med att söka  nya personer.

Men efter en tid så hade min sambo sex med en kille efter en fest rätt spontant och jag tyckte det var rätt jobbigt men höll masken för vi hade ju ett öppet förhållande. Tänkte att det var så här det skulle vara, att det var lite tufft innan man blev van. Då började hon dejta lite och jag med. För henne gick det rätt bra och hon gick på flera dejter och träffade andra killar, men för mig stod det rätt still. Jag försökte lite men fick inte napp. Efter några månader till så hade hon skapat sig ett liv där dejtande och regelbudna besök hos killar hon var tillsammans med. Jag levde som vanligt. Hennes sociala liv gick bra ihop med dejtande så hon började spender mycket tid med vänner också. Våra gemensamma vänner hade hon inte tid med och då blev det att jag inte träffade dom heller. Mina vänner hade jag tappat kontakten med när vi slutade plugga och gick åt olika håll. Så det slutade med att jag satt mest hemma och spelade spel och deppade medan hon träffade folk.

Ett halvår senare hade hon en kille som var officiellt hennes andra pojkvän och hon spenderade mycket tid med honom och mindre med mig. Sen fick hon ett nytt jobb och då började hon sova där varje vardag eftersom hans lägenhet var närmare hennes jobb. Hon slutade även betala hyra i "vår" lägenhet och började betala hos honom istället. Vi träffades nu varannan helg ungefär.
Det som knäckte mig helt var dels när jag fick veta att hon gjorde massor med sexuella saker med honom som vi aldrig hade gjort. Som hon hade sagt att hon inte gillade. Inte för att det rörde mkg egentligen, vissa av dom hade jag noll intresse av och andra var ingen stor grej att vi inte gjorde. Men att hon gjorde dom med andra sårade mig så. Det andra var att hon berättade att hon och den andra killen hade börjat prata om barn. Vi hade aldrig pratat om barn seriöst. Men dom hade börjat göra det. Då orkade jag inte mer och sa att jag inte visste om jag vill vara i det här förhållandet mer. Då tog hon sina sista saker och flyttade offciellt till honom ochs en sågs vi aldrig mer.

Idag lever jag med en annan kvinna och är gift och har två barn. Men det gör fortfarande ont när jag tänker tillbaka på det här.