Nu ska vi tydligen skaffa en hund!?!

Ts påstår det men Ts verkar inte ha fört en vanlig diskussion med familjen om det så hon kan knappast veta. Om de påstår att Ts ska ta hand om den så får Ts säga nej. Svårare är det inte.

Vad syftar du det på? Jag fick reda på om hunden för att barnen försa sig. Kan väl tycka att min sambo skulle diskutera det med mig först.

Hur ska hon kunna föra en vanlig diskussion med familjen när de inte pratar med henne utan bestämmer saker bakom hennes rygg?

Jag väljer att inte håna barnen på nåt sätt, det är naturligt för barn att vara intresserade av en sak i max en kvart. Jag pratar däremot mycket med min sambo om det, försöker ge honom feedback och pusha honom till att säga ifrån. Te x igår när mellanbarnet skriker till sin pappa att han ska "hålla käften gubbjävel", Då säger jag ifrån och säger åt honom att ALDRIG ta det där. Jag tror att han börjar fatta, han behöver få lite bättre självkänsla i sitt faderskap.

De hade inte gjort det...

Vad syftar du det på? Jag fick reda på om hunden för att barnen försa sig. Kan väl tycka att min sambo skulle diskutera det med mig först.

Bortsett från att val av ras kanske inte var så genomtänkt känner jag som förälder att jag hade blivit tveksam till om min NYBLIVNA sambo bestämmer att mina barn inte får ha hund. Barnen går ju först och hund är väldigt bra för barn. Om sambon då dessutom sagt att hon kan tänka sig hund i framtiden....Eller var det menat när barnen var vuxna? :( Oavsett så skulle han ju iallafall tagit upp detta för diskussion med dig först!

Du säger givetvis att hans och exets nya barn (dvs hunden) har du inget intresse av att ta hand om. Sedan informerar du honom om att det är sådant man pratar med sin sambo om och kommer eventuellt överens om, och ej med exet. Du ska givetvis göra klart (och inte vika dig!) om att hunden och barnen är hans ansvar och inte ditt. Sedan påpekar du för honom att hans barn ska plocka undan sina tallrikar och sina saker. Jag har samma problem här hemma med en unge som bara lämnar matbordet och går. Jag påpekar för mannen men han säger inte ifrån så då lämnar jag demonstrativt ungens tallrik på matbordet. Det är viktigt att ej vika sig för lata män som tror att man själv kom till jorden för att passa på dem själva och deras avkommor. De kan vara bra män på andra sätt (alla kan inte ha allt). Enda sättet att få ro i sig själv i bonusfamiljen..

Du fick höra det från barnen alltså?!?! Illa.

Angående din sambos konflikträdsla så är det fan inte friskt! Tänk när ungarna är större och ska ha pengar till allt möjligt. Hur gör du då?

Just det. Du och din man har oerhört dålig kommunikation av det du skriver att döma. Vilken tur att allt bara var fantasier från barnens sida. Du får öva upp kommunikationsförmågan tillsammans med mannen så att ni kan börja leva som en familj och inte som fiender.

Den där hunden är sen länge bortglömd. Numera får sambon åka land och rike runt för att jaga hobbylim, göra eget slajm är det viktigaste i livet.

Det är ett helt annat ämne men visst är det sjukt otacksamt att vara bonusmorsa ibland. Man måste vara glad och aldrig säga ifrån för att inte helvetet ska bryta ut typ. Det är inte lätt!