Ska jag eller ska jag inte?

Jag har tyvärr en liknande story med en man jag älskar nåt förtvivlat, men som inte kan bli min. 

Så här är det, och jag tror att du kanske kan översätta det till ditt fall: Den här mannen, han älskar mig säkert. Det tvivlar jag inte på. Men inte tillräckligt mycket. Och inte på det sättet som jag behöver/vill bli älskad på.  Han älskar sin liv med sin familj - och den inkluderar ju hans fru - mer. Det hade förmodligen blivit nåt mellan oss om de hade varit separerade. Men det är de inte och han väljer att inte separera. Av en anledning. Jag är inte den han vill spendera livet med så som hans liv ser ut nu. Och det är ju det som är utgångsläget, eller hur? Så jag får förhålla mig till det. Då är mina val att vara med honom, vara nummer två, smyga med min kärlek och bar kunna umgås på hans villkor och må dåligt så snart jag inte är med honom, inte vet när vi ses nästa gång osv. Vara lite älskad, men inte helt. Eller så så kan jag välja att inte vara det och mår dåligt nu men känna mig okej i längden.

Grejen är också den att om du har lite kontakt med honom kommer du trilla dit igen, förr eller senare. Och då är du ju där igen. Nummer 2. Så jag tycker att du ska skriva ett mail till honom och säga att ni inte kan ses så länge han inte är beredd att lämna sin fru. Inte ses på en lunch. Inte alls. För du kommer trilla dit.

Om du sedan väljer att vara kvar i ditt äktenskap eller inte, det kan jag inte svara på. Det beror på om du trots allt älskar din man.

Men vad du än gör. Träffa inte honom. Det kommer inte bli bättre av det, jag lovar. Bryt och gå vidare - med din man, som singel eller med en ny man som älskar dig så som du vill o förtjänar att bli älskad.

Usch vilken jobbig situation. Om ni kommit så långt att ni lever utan varandra nu skulle jag fortsätta hålla den linjen att inte träffas eller höras. Ingen kontakt alls alltså om han inte säger att han är villig att lämna sin fru nu. Orkar du gå igenom allt igen? Börja hoppas och längta.

Jag är i en liknande situation men mycket tidigare i processen. Har haft en relation med en kollega i flera år men för drygt en månad sedan kom det fram o han väljer att fortsätta med sin familj. Det gör så ont i mig. Från att ena dagen varit upp över öronen förälskade båda två så måste han nu bryta med mig. Hur gjorde du för att komma över honom? Går det att förtränga alla känslor?

Hur gjorde du och din man för att kunna fortsätta tillsammans? Hur har ni det idag? Vet du hur den andre mannen har det med sin fru? Går det alltså att ändå förlåta en sån långvarig otrohet och få en bra relation igen?

Förstår inte riktigt alternativet med att ringa frun - i syfte attni ska bli ihop.

Är du beredd att leva tillsammans med en man som inte väljer dig först?

Som jag ser det finns det två alternativ.

1.Du bestämmer dig för att du inte är beredd att riskera det du har nu för någpt osäkert och stannar med din make och hör inte av dig till den andre mannen igen.

2. Du bestämmer dig för att satsa på den nya mannen med den osäkerhet det innebär. Du gör slut med din make och berättar för den andre mannen vad du vill med honom (och får ju först avgöra om kravet är att han lämnar frun eller om du är beredd på att vara älskarinna). Han får sen ta ett eget beslut om hur hn vill gå vidare. Vill han satsa på dig får hn själv meddela sin fru.

Jooo många, många män vill enbart ligga med någon de inte har känslor för efter flera år - om det är nån som de kan få i säng.

Det enda som kommer hända av detta är att du blir ledsen. Antingen blir du ledsen nu för att du beslutar dig för att inte träffa honom mer, det kommer göra ont.

Eller så blir du ledsen sen när du inser att han inte kommer vilja lämna sin fru för dig trots att han bedyrar sina känslor för dig.

Om du avslöjar honom för frun så kanske hon kastar ut honom, kanske inte - han kommer troligen inte vilja ha dig sen när han ska jaga efter att få tillbaka frun i vilket fall.

Ärligt! Jag har väldigt lika erfarenheter som du, jag valde att inleda nytt förhållande med mannen och det slutade med stor sorg från min sida och han som försökte trösta genom att om och om igen upprepa att han visst ville ha mig men att han inte kunde lämna frun "just nu"...först långt senare orkade jag inse att han ljög för mig, han hade aldrig en tanke på att lämna frun. Många personer sa det till mig, men jag ville inte tro dem. De hade i alla fall rätt i slutändan... 

Ha galet, vilket sex såklart!