Dotter 2,5 år sa att jag slog henne

Vad var det du visade med att du slängde hennes klistermärken sade du? Att du är konsekvent? I vad?

En vettig konsekvens (om det nu var det du menade) i hennes ålder hade väl kanske varit att vara delaktig i borttagande av klistermärke från bordet. Det du gjorde var väl mer utav ett ilsket straff, och jag kan väl tänka mig att det kändes jättejobbigt för henne. Du får väl se vad som händer, vi får hoppas att hennes känsla av att ha blivit slagen har lagt sig tills imorgon.

Jo jag har sagt innan att om hon klistrar dem där hon inte får så slänger jag dem.

Men eftersom hon blev så ledsen och arg känner jag att jag borde gjort så som du säger. Överreagerade nog.

jag trodde inte att hon skulle reagera så hårt på det.

Jag får prova att tala om att det var fel av mig att slänga dem imorgon.

Jag tycker även att det var fel av dig att straffa henne för att hon reagerade så kraftigt på att du slängde dem. Hon är bara 2,5 år gammal. Nej, man får inte slåss, men ett barn i den åldern är fortfarande impulsstyrt och hennes förtvivlan över klistermärkena gjorde det svårt för henne. Jag tycker det är för hårt att straffa genom att bli arg, sätta henne på sitt rum och säga att hon får komma ut när hon ber om ursäkt. Ber hon då om ursäkt för att hon vill eller för att hon måste, för att få komma ut?

Man lär så länge man lever. Ett starkt minne från tidig barndom var hur farsan efter tusen varningar rev sönder en serietidning för mig i vredesmod. Jag var kanske fyra år och tjatade på honom en tidig morgon för snart 35 år sedan.

Jag tror också att hon tror att hon fick gå in på sitt rum pga hennes reaktion. Det var ju inte därför. Det blev helt fel alltihop.

Nu när du säger så om det med att be om ursäkt så tror jag att du har rätt, har inte tänkt så. Tack för tanken jag får komma på en annan metod!

Jag man lär sig verkligen efter varje sak. Synd bara att man inte lär sig vissa saker innan man gjort fel! Men jag ska prova att prata med henne imorgon, hon och jag brukar ha lätt att säga förlåt till varandra så jag hoppas inte detta blir ett sånt minne som sitter i.

Så om man tycker att du är dum får man slänga dina grejor och sedan straffa dej när du blir arg, sen ska du be om ursäkt för att du blev arg?
Blev bordet lika förstört som klistermärkena?

Försök att hindra henne att sätta dem på bordet om det inte funkar så plocka av henne klistermärkena nästa gång så är du tillräckligt konsekvent.

Inte ovanligt att barn säger så om sin förälder.

Var ungefär lika gammal när pappa körde över mina leksaker som låg i vägen inte fan blev jag snällare för det, tvärt om
Kanske en av anledningarna till att jag har ett extremt tålamod med att lära barn rätt istället för att bli förbannad och straffa dem för att de gör fel för att jag inte lärt dem rätt.

Det är mycket möjligt att hon kommer säga till pedagogerna att du slog henne. Hade jag varit du så hade jag pratat med någon ur personalen i morgon vid lämning och förklara vad som hände och att dottern fått för sig att du slagit henne. De flesta barn påstår någon gång att de blivit slagna av någon, utan att det hänt.

Jag tror att det är vanligt att barn säger så. Och jag skulle kunna slå vad om att förskolans personal vet om det.

Som jag ser det finns det några olika scenarier. Antingen tror din dotter verkligen att du slog henne. Då säger du bara: "Oj, bonkade jag dig! Det var ju illa! Gör det ont? Får jag se? Det var verkligen inte meningen - vi slåss inte i den här familjen. Förlåt så mycket."

Ett annat alternativ är att hon är så arg/ledsen att hon säger det för att göra dig illa, dvs hon vet att du inte slog henne men säger det ändå. Visst är det ojuste av henne, men samtidigt så är det faktiskt ett steg framåt att använda ord och inte knytnävar när man är arg. Gör inte för stor grej av det.

Eller så har hon inte riktigt grepp om språket ännu. Ni slogs (även om det var hon som utdelade slagen) och det kommer ut som att du slog henne. Bara som en rolig anekdot så var min mellanson i samma ålder när han satt under bordet inte ville att vi skulle hitta honom i hans kurragömma-lek. Tvåspråkig som han är hojtade han "Don't hit me!" Vad han sa när han ville att jag skulle sluta killa honom har jag förträngt... 

Jag tror att barn i den åldern inte använder ordet slå bokstavligt. Min son kan tex säga att jag slagit honom (vilket jag så klart inte gjort) om jag pratat med arg röst. Nu när han blivit mer verbalt utvecklad kan han t.o.m förklara att jag "slog honom med arga rösten". 

Sen är ett tips att när man tar bort saker att inte kasta dem utan bara lägga upp dem på en hög hylla och säga att barnet får dem när hen är redo att använda dem som det är tänkt och ni kommit överens om. Det blir inte lika drastiskt som att slänga grejerna. 

Fy fan vad det ska förespråkas daltande med ungar här. Ungen har nu lärt sig att om man klistrar med klistermärken på bordet så kommer de kastas - målet är med andra ord uppnått och hon kommer garanterat inte göra det igen eftersom hon vet vad som händer.

Ibland måste ungarna uppleva de faktiska konsekvenserna för att fatta vad det är som gäller. Att hon blev upprörd är inte hela världen och inget att gräma sig över. Förklara på dagis vad som hände.

Nej, barn ska inte behandlas som vuxna och man behöver inte be om ursäkt för att de blir upprörda.

Så om man vill försöka att lära ungarna rätt på ett sätt som inte skapar onödiga konflikter eller ger dåliga minnen för livet så daltar man? Fick du själv mycket stryk som barn och rekommenderar det än idag som uppfostringsmetod eftersom du själv inte tog skada av det?

Är det daltande att plocka av en 2.5-åring klistermärken?
Ska man köpa nya när alla klistermärken är slängda så man kan fortsätta lära rätt eller har man lärt rätt när dom är slut?

Om man plockar undan dem ett tag kan man hålla på tills ungen har lärt sej = konsekvent och bestämd utan att ungen tycker att pappa är dum i huvudet.inte tog skada av... ja, det brukar låta så, antagligen för att rättfärdiga att de själva inte kan bete sej mot sina ungar.