Alvert skrev 2017-05-11 07:43:37 följande:
Jo jag är mycket väl medveten om detta ;) Dock fick jag ändå mage tidigt även fast det inte var just bebisen som "stack ut". Tog bilder varje vecka och kan såhär i efterhand tycka att jag var rätt liten men det var ju en stor skillnad från att vara icke-gravid och det var väldigt svårt att dölja. Hade absolut inte kunnat gå till v. 18 t.ex. utan att berätta som vissa gör. Tog några bilder med magen hårt indragen och en kula var då kvar så det var definitivt något "i vägen". Troligtvis de andra inre organen som flyttats runt för att ge plats åt en växande livmoder.
Förstår precis känslan av att inte vara fysiskt redo. Det är krävande med en liten hemma och då skall ju det finnas energi att dessutom genomgå en graviditet och spädisperiod igen. Känns för mig mer skrämmande än att få första barnet faktiskt!
Jag minns när rumpan, eller om det var huvudet som var vänd utåt. Så när jag låg på rygg hade man en sån där hård konstig kula på typ sidan av magen. Väldigt udda de första gångerna men såå fränt. För övrigt svällde jag upp till en dräktig kossa, för att sen "sjunka ihop" och bli lämnad med en liiten mage som höll i sig till drygt v 24, då började jag växa fort som attan.
Jag är ganska liten kroppsligt, (kände mig inte så) så höggravid var familj och vänner chockade över hur enorm mage jag hade. Men nya grannar och folk man träffade på affärn kunde absolut inte tro att jag passerat bf...
Du det förstår jag... både graviditet och spädbarnstid lär vara ännu mer tärande. Men också mer givande på ett sätt kan jag tänka mig. Grattis till att ni ska satsa igen, längtar tills jag också är redo för det steget! Men nu njuter jag mest av att allt man visar ungen är så himla fascinerande och helt och hållet amazing.