• Alvert

    Fler 22-26åringar som planerar barn/syskon?

    Hej hörni! Är snart 24 år och har en liten kille som fyller 3 i sommar. Vi planerar att börja försöka skaffa ett syskon till sonen i juni-augusti och idag var jag och tog ut min spiral för att låta kroppen hinna återställa sig lite och påbörja denna resa mentalt. Hade varit jättekul att lära känna föräldrar i liknande sits och följas åt på denna resa. Vi har tyvärr väldigt få vänner som har barn vilket gör att jag kan känna mig rätt ensam ibland och jag har inte riktigt någon att dela alla miljontals tankar med som snurrar runt i huvudet (sambon har tröttnat, haha). Finns det någon annan där ute som känner igen sig?

    (Själv bor jag i Mölndal, Göteborg, så är det någon i närheten hade vi ju kanske kunnat ta en fika?!)


    Mamma till Vincent, Augusti -14
  • Svar på tråden Fler 22-26åringar som planerar barn/syskon?
  • isa94
    Lojjjssan skrev 2017-05-10 20:26:21 följande:
    Men tänk om allting skulle bli så mycket bättre! Dessutom är syskon den längsta relationen man har i livet så Vincent skulle nog bara blir super glad Skrattande 

    Ja ellerhur! Jag om jag plussar denna månad kommer nog min mamma få en gravtest och en liten tröja som det står "mormor" på i morsdags present. Men jag vet inte heller om vi prickade in ÄL så jag vill heller inte säga bu eller bä nu. Vi körde bara på men jag har varit gravid en gång tidigare så att jag vet att jag funkar eller hur man nu ska säga. Tyvärr valde jag att göra abort eftersom jag ansåg mig alldeles för ung för att skaffa barn då. 

    Gud vilken rolig ide med tröjan! 


    Jag har också funderat på hur man ska säga det till nära och kära. Mitt förslag nu är en "present" med en heliumballong i där det står nått passande på Glad

  • Alvert
    Lojjjssan skrev 2017-05-10 20:26:21 följande:
    Men tänk om allting skulle bli så mycket bättre! Dessutom är syskon den längsta relationen man har i livet så Vincent skulle nog bara blir super glad Skrattande 

    Ja ellerhur! Jag om jag plussar denna månad kommer nog min mamma få en gravtest och en liten tröja som det står "mormor" på i morsdags present. Men jag vet inte heller om vi prickade in ÄL så jag vill heller inte säga bu eller bä nu. Vi körde bara på men jag har varit gravid en gång tidigare så att jag vet att jag funkar eller hur man nu ska säga. Tyvärr valde jag att göra abort eftersom jag ansåg mig alldeles för ung för att skaffa barn då. 
    Åh vilken härlig idé! Perfekt med mors dag nu den 28onde men du får ju se nu om det tar sig först ;) För svårföräldrarna berättade vi med t-shirts och de blev jätteglada (jag var dock inte med vid tillfället).

    För mina föräldrar var det lite jobbigare att berätta. Jag var otroligt rädd för att de skulle bli besvikna och skrev därför ett mejl och såhär i efterhand var det helt rätt. De fick chansen att i lugn och ro reagera och jag slapp deras första reaktion. De var dock otroligt stöttande från första stund. Jag var student då och är det fortfarande (5,5årig utbildning på universitetet) och min absolut största rädsla är att jag skall få samma reaktion från mina föräldrar igen. Deras åsikter betyder otroligt mycket för mig. Samtidigt vet jag att vi nu sitter i en helt annan sits, jag är äldre och mycket tryggare i mig själv och mitt liv som mamma så oavsett vad kommer det bli kanonbra. Skall bli fantastiskt kul att få bli en familj "på riktigt" med ett litet syskon!
    Mamma till Vincent, Augusti -14
  • Alvert
    isa94 skrev 2017-05-10 21:00:18 följande:

    Gud vilken rolig ide med tröjan! 


    Jag har också funderat på hur man ska säga det till nära och kära. Mitt förslag nu är en "present" med en heliumballong i där det står nått passande på Glad


    Haha visst är det lustigt att man går runt och tänker på alla de här grejerna. Har säkert gått och funderat i ett halvår på hur vi skulle kunna berätta för alla. Knäppt egentligen! Ballonger går ju alltid hem känner jag men det finns ju mängder med inspiration på typ pinterest och youtube.
    Mamma till Vincent, Augusti -14
  • Lojjjssan
    Alvert skrev 2017-05-10 21:21:00 följande:
    Åh vilken härlig idé! Perfekt med mors dag nu den 28onde men du får ju se nu om det tar sig först ;) För svårföräldrarna berättade vi med t-shirts och de blev jätteglada (jag var dock inte med vid tillfället).

    För mina föräldrar var det lite jobbigare att berätta. Jag var otroligt rädd för att de skulle bli besvikna och skrev därför ett mejl och såhär i efterhand var det helt rätt. De fick chansen att i lugn och ro reagera och jag slapp deras första reaktion. De var dock otroligt stöttande från första stund. Jag var student då och är det fortfarande (5,5årig utbildning på universitetet) och min absolut största rädsla är att jag skall få samma reaktion från mina föräldrar igen. Deras åsikter betyder otroligt mycket för mig. Samtidigt vet jag att vi nu sitter i en helt annan sits, jag är äldre och mycket tryggare i mig själv och mitt liv som mamma så oavsett vad kommer det bli kanonbra. Skall bli fantastiskt kul att få bli en familj "på riktigt" med ett litet syskon!
    Jag pluggar också så jag undrar hur reaktionen kommer bli. Men tänker samtidigt att det är livet, ibland kommer vissa saker emellan andra saker och då får det blir så :) 

    Tog ett grav test igår kväll för jag kunde inte hålla mig och tyckte att jag kunde se ett pytte litet svagt sträck men slängde testet för tänkte att jag bara inbillade mig. Imorgonbitti ska jag ta ett nytt test så förhoppningsvis visar det ett stort plus :D
  • isa94
    Alvert skrev 2017-05-10 21:23:31 följande:

    Haha visst är det lustigt att man går runt och tänker på alla de här grejerna. Har säkert gått och funderat i ett halvår på hur vi skulle kunna berätta för alla. Knäppt egentligen! Ballonger går ju alltid hem känner jag men det finns ju mängder med inspiration på typ pinterest och youtube.


    Åh, Gud ja! Kommer nog bli till att kolla en massa där om och när det blir dags.
  • Alvert
    Lojjjssan skrev 2017-05-10 21:35:17 följande:
    Jag pluggar också så jag undrar hur reaktionen kommer bli. Men tänker samtidigt att det är livet, ibland kommer vissa saker emellan andra saker och då får det blir så :) 

    Tog ett grav test igår kväll för jag kunde inte hålla mig och tyckte att jag kunde se ett pytte litet svagt sträck men slängde testet för tänkte att jag bara inbillade mig. Imorgonbitti ska jag ta ett nytt test så förhoppningsvis visar det ett stort plus :D
    Men åååh vad spännande! Håller tummar och tår SkrattandeSkrattande
    Mamma till Vincent, Augusti -14
  • Anonym (Inteän)

    Det med att magen blir stor tidigt är ju bara gaser...jag svällde upp trippel storlek fram till ca v 17 då den riktiga magen kom fram. Fostrer är under benet så att säga ett bra tag så det går inte att se hur hen växer... ursäkta, var tvungen att påminna om det.

    Är nyligen fylld 20 och har förövrigt en kille på över halvåret här hemma, så sugen på hela graviditeten och förlossningen igen. Men känner mig inte redo fysiskt än haha, speciellt inte dagarna då tänderna ploppar fram en efter en... Förlåt för trådkap ^^

  • Alvert
    Anonym (Inteän) skrev 2017-05-10 23:20:03 följande:

    Det med att magen blir stor tidigt är ju bara gaser...jag svällde upp trippel storlek fram till ca v 17 då den riktiga magen kom fram. Fostrer är under benet så att säga ett bra tag så det går inte att se hur hen växer... ursäkta, var tvungen att påminna om det.

    Är nyligen fylld 20 och har förövrigt en kille på över halvåret här hemma, så sugen på hela graviditeten och förlossningen igen. Men känner mig inte redo fysiskt än haha, speciellt inte dagarna då tänderna ploppar fram en efter en... Förlåt för trådkap ^^


    Jo jag är mycket väl medveten om detta ;) Dock fick jag ändå mage tidigt även fast det inte var just bebisen som "stack ut". Tog bilder varje vecka och kan såhär i efterhand tycka att jag var rätt liten men det var ju en stor skillnad från att vara icke-gravid och det var väldigt svårt att dölja. Hade absolut inte kunnat gå till v. 18 t.ex. utan att berätta som vissa gör. Tog några bilder med magen hårt indragen och en kula var då kvar så det var definitivt något "i vägen". Troligtvis de andra inre organen som flyttats runt för att ge plats åt en växande livmoder.

    Förstår precis känslan av att inte vara fysiskt redo. Det är krävande med en liten hemma och då skall ju det finnas energi att dessutom genomgå en graviditet och spädisperiod igen. Känns för mig mer skrämmande än att få första barnet faktiskt!
    Mamma till Vincent, Augusti -14
  • Anonym (Inteän)
    Alvert skrev 2017-05-11 07:43:37 följande:

    Jo jag är mycket väl medveten om detta ;) Dock fick jag ändå mage tidigt även fast det inte var just bebisen som "stack ut". Tog bilder varje vecka och kan såhär i efterhand tycka att jag var rätt liten men det var ju en stor skillnad från att vara icke-gravid och det var väldigt svårt att dölja. Hade absolut inte kunnat gå till v. 18 t.ex. utan att berätta som vissa gör. Tog några bilder med magen hårt indragen och en kula var då kvar så det var definitivt något "i vägen". Troligtvis de andra inre organen som flyttats runt för att ge plats åt en växande livmoder.

    Förstår precis känslan av att inte vara fysiskt redo. Det är krävande med en liten hemma och då skall ju det finnas energi att dessutom genomgå en graviditet och spädisperiod igen. Känns för mig mer skrämmande än att få första barnet faktiskt!


    Jag minns när rumpan, eller om det var huvudet som var vänd utåt. Så när jag låg på rygg hade man en sån där hård konstig kula på typ sidan av magen. Väldigt udda de första gångerna men såå fränt. För övrigt svällde jag upp till en dräktig kossa, för att sen "sjunka ihop" och bli lämnad med en liiten mage som höll i sig till drygt v 24, då började jag växa fort som attan.

    Jag är ganska liten kroppsligt, (kände mig inte så) så höggravid var familj och vänner chockade över hur enorm mage jag hade. Men nya grannar och folk man träffade på affärn kunde absolut inte tro att jag passerat bf...

    Du det förstår jag... både graviditet och spädbarnstid lär vara ännu mer tärande. Men också mer givande på ett sätt kan jag tänka mig. Grattis till att ni ska satsa igen, längtar tills jag också är redo för det steget! Men nu njuter jag mest av att allt man visar ungen är så himla fascinerande och helt och hållet amazing.
  • Alvert

    Hur har det gått för dig Lojjjssan??


    Mamma till Vincent, Augusti -14
  • Lojjjssan
    Alvert skrev 2017-05-13 21:27:39 följande:

    Hur har det gått för dig Lojjjssan??


    Hej!

    Jodå, idag har jag beräknad mens men inget i sikte än så länge ;) 
    Slutat ta grav test då man blir en testoman... men har dessvärre molvärk till och från så det verkar nog så att den kommer... Hur går det för dig??
Svar på tråden Fler 22-26åringar som planerar barn/syskon?