Utbränd mamma
Jag vet egentligen inte riktigt hur jag ska skriva eller vart jag ska börja.
Jag har under hela mitt liv lidit av psykiskt ohälsa, jag har på ren svenska alltid varit olyckligt. Fick på tidiga dagar lära mig att det är så livet är och har därför accepterat att jag troligtvis aldrig kommer bli lycklig. Jag vet i alla fall inte hur.
Nu är det så att jag har fått barn tillsammans med min sambo som jag levt med i 5 år. Jag trodde att jag skulle må bättre av att få ett barn då detta är något jag önskat, men icke... Jag mår snarare sämre nu. Jag har fått vara själv så mycket med den lille att jag är totalt utbränd. Jag orkar inte med något längre och har noll tålamod kvar.
Min sambo har sina egna problem som han tar itu med så kan inte anförtro mig till honom. Jag vet egentligen inte vad jag vill ha svar på utan vill nog bara få ur min lite känslor och få någon respons.
