• Ungvegomamma

    Otacksam

    Hej! Min sambo har under sin barndom, enligt mig, varit bortskämd. Han kunde få jättedyra saker av att plocka i sin tallrik i diskmaskinen typ. Medan jag som kommer från lägre medelklass blev jätteglad av ärvda kläder och en glass 1 gång i månaden.

    Nu har jag blivit gravid och vi har valt att behålla, hans mamma försökte övertala mig till abort eftersom att vi är rätt så unga(båda 20år).

    Hon ville heller inte bli farmor än(första barnbarnet).

    Nu har hon väl förstått att det inte blev som hon ville. Så nu känns det istället som om att hon försöker ta över för mig, jag berättade att vi tänkte köpa vagn på blocket men då fick jag direkt mothugg av henne då hon nästan förbjöd mig från att handla därifrån.

    Sen så blir hon nästan sur när jag vill köpa en ny spjälsäng, för hon har tydligen stenkoll på våran ekonomi.

    Sen så vill hon lägga sig i vad barnet ska heta, och säger gång på gång om vad hon tycker är fint/fult och kritiserar oss(bara mig).

    Jag berättade om mina känslor om det här för min sambo men han förstår mig inte och tycker att jag är otacksam. Är jag det? Hur har ni gjort med svärmödrar/fädrar?

    Min svärfar är inga problem med, han är positiv mot oss! :)

  • Svar på tråden Otacksam
  • Snuttis2

    Otacksam -nej tycker att du verkar ha ganska sunda värderingar utifrån det du beskriver! Dock är det ju viktigt att se till att bådas åsikter/grunder kan ses som normala !

    Ni behöver prata mkt om era värderingar, hur ni växt upp, hur ni vill leva tillsammans och vad ni båda kan hitta en gem nivå för! Sen får han sätta den ribban mot sina föräldrar det är inget du ska behöva gå i diskussion om!

    Är själv i 35 års åldern och träffade min man som 18 åring. Jag är uppvuxen i en Svensson familj med hembakat, fiskbullar och ärvda kläder. Har alltid haft det jag behövt, aldrig saknat något och varit van att få hjälpa till o ta ansvar för mindre sysslor från tidig tonår.

    Min man är uppvuxen i liknande familjekonstellation som jag med flera syskon men med högpresterande föräldrar ! Med höga inkomster, fin grytor till vardags, etikettsregler, städhjälp och möjlighet till extra pengar o lån av bilar.

    Vi krockade ordentligt , har fått vara väldigt öppna för varandras erfarenhet o hittat någon slags medelväg. Jag har fått lära mig hans traditioner o förväntningar från familjen och tvärt om. Jag har fått förklara o ta samtalen med min familj om något skurit sig. Han har fått förklara vår(min) ståndpunkt för sina föräldrar !

    Kanske är hans mamma inte redo att släpppa taget, om han varit hennes lille son o ni bedöms unga så blir det tydligt nu för henne att ni bildar en ny familj(hon tappar kontrollen)?

    Att anpassa sig för varandra är nödvändigt men att förändra någon tror jag är svårt!

    Med ett barn påväg blir ju detta ännu viktigare då ni är för alltid knutna till varandra. Jag Väntar själv barn o vi pratar regelbundet om olika situationer som kan uppstå för att väga våra värderingar i det. Vi är mycket olika som personer vilket ger en bra balans i förhållandet i slutändan men kräver att vi vågar diskutera olikheterna!

    Finns det saker du kan be henne om råd med så att hon kan känna sig viktig? Det kanske kan stärka er relation..hon kommer ju alltid vara farmor och mamma till din kille så viktigt att ni hittar led i att samverka.

    Sen kommer vi aldrig kunna förbereda oss för föräldraskapet men det viktiga blir ju att aldrig släpppa fokus på att NI är ett team!

Svar på tråden Otacksam