Borderline - söker solskenshistorier

cellardoor

Äldre 3 Jun 14:16
2 svar

Visa endast Anmäl

Borderline - söker solskenshistorier

Hej!

Jag har precis fått diagnosen borderline. Det var väldigt omtumlande att få denna diagnos satt.. läskigt att känna på "Ja, det var mig det var fel på" och på nytt rannsaka relationer ner till barnålder. Men samtidigt var det skönt att få sina dåliga beteendemönster och känslor bekräftade som något "sjukt", som går att bota. Särskilt det med att jag aldrig kunnat hantera relationer och själv blir extremt utmattad av mitt velande i "älska, älska inte".

Det jag behöver nu är hopp och igenkänningsstöd från er andra där ute som lider av DSM, eller ännu bättre - blivit friskförklarande! Vad har hjälpt er?
Går det att leva utan ständig oro, ångest, självhat m.m och bli lycklig?

Tack på förhand <3
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Borderline - söker solskenshistorier
Anonym (M)

Äldre 3 Jun 16:11
#1

Visa endast Anmäl

Fått diagnosen borderline vid två olika större utredningar vid 18 och 19 års ålder. Detta mycket pga bla svårt självskadebeteende. Solklart fall tyckte de flesta psykkontakterna.

Idag är jag 26 år och diagnosen helt bortplockad. Lever ett normalt liv med två barn (snart 3). Läkarna kom tillslut på att mina beteendestörningar berodde på uppväxtmiljön (missbrukande föräldrar) och att jag faktiskt KAN leva normalt.

Mitt mående blev mycket bättre när jag fick ett eget liv, egna barn, ja, en egen familj. Fick släppa lite på mitt medberoende till min pappa t ex. Mår såklart dåligt ibland men inte värre ön att man kämpar på för barnens skull. VÄGRAR bli som mina egna föräldrar.

M
cellardoor

Äldre 30 Jun 16:22
#2

Visa endast Anmäl

Anonym (M) skrev 2017-06-03 16:11:15 följande:
Fått diagnosen borderline vid två olika större utredningar vid 18 och 19 års ålder. Detta mycket pga bla svårt självskadebeteende. Solklart fall tyckte de flesta psykkontakterna.

Idag är jag 26 år och diagnosen helt bortplockad. Lever ett normalt liv med två barn (snart 3). Läkarna kom tillslut på att mina beteendestörningar berodde på uppväxtmiljön (missbrukande föräldrar) och att jag faktiskt KAN leva normalt.

Mitt mående blev mycket bättre när jag fick ett eget liv, egna barn, ja, en egen familj. Fick släppa lite på mitt medberoende till min pappa t ex. Mår såklart dåligt ibland men inte värre ön att man kämpar på för barnens skull. VÄGRAR bli som mina egna föräldrar.

M

Tack för svar! Vad skönt att höra att du mår bättre idag och kan ta hand om din egen familj:)
Just det med familj är en stor stressfaktor för mig, att jag inte vet om jag någonsin kommer kunna ta hand om någon annan än mig själv. Eller att ens kunna hålla fast i en partner när mina känslor börjar svaja och storma. Jag är nu 27 och kan ångra att jag inte sökt hjälp tidigare i livet, så jag kunnat vara bättre nu.. men är såklart fel att ångra och försöker ändå klappa mig själv på axeln för att jag tagit tag i det nu "bättre sent än aldrig".

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Borderline - söker solskenshistorier

Borderline - söker solskenshistorier

INNEHÅLL