Ensamhet

Funkar inte krogen nuförtiden?

Tack för svar.

Vad gäller nätet sä har jag provat det för att hitta en kvinna men inte för att hitta vänner. Vilka sidor bör man söka på då?

Vad gäller förslaget att bryta upp så är jag osäker på om jag vill det. Jag brinner för mitt forskningsområde, är disputerad och jobbar nu med hur man kan omsätta teori till praktik. Det vill jag verkligen fortsätta utveckla.

Visst, kan prova att jobba utomlands men det har jag redan gjort, hade en post-doc i Schweiz. Jätteintressant men jag hade samma problem att träffa vänner där som här.

Har du några intressen eller hobbys, nåt som du gillar att pyssla med och som känns meningsfullt?

Typ jakt, konspirationsteorier, bilar, eller hundra eller liknande?

Jag föreställer mig ts som en med svårigheter att vara social. Blyg, introvert. Krogen är i bland de sämsta ställena i så fall för att träffa nytt folk. Ts verkar ju provat föreningsliv och kurser och jag undrar snarare om ts inte behöver hjälp med att bli mer social, en person som vänner gärna vistas kring. KBT eller psykolog kanske kan vara en bra början då. Vad säger du TS?

Hej! Känner igen mig själv... 34 år några få vänner som har tid ibland.. har ett jobb som är väldigt energi krävande så spenderar mkt tid på jobbet....vi kan ju alltid lära känna varandra? ????

Ja krogen.. ja jag vet inte ens vart jag ska börja. Jag har försökt gå på krogen några gånger och det är en mardröm.

Jag är själv både blyg och introvert och har haft enorma problem med social isolering. Men så blev jag frälst (började tro på Jesus) och steg för steg tar jag mig ut i samhället. Det är inte tal om några elefantkliv utan det är mer tal om att jag har fått en snäll inre röst som inte mobbar sönder mig varje gång jag är i en social situation. 

TS, har du problem med att du mobbar sönder dig själv när du rör dig bland folk? Att du har en inre röst som säger att du inte duger, är ful etc? *hoppas inte pga hemskt*

Jag har exakt samma problem. För en del kommer kallprat så naturligt, jag måste forcera fram det, pressa fram orden. 

Snälla var inte arg på dig själv för att det är på det här sättet. Kallprat ÄR svårt för de som inte har den läggningen. Det är en konst som kräver träning, tålamod och utefter vägen kommer man att köra fast många gånger. 

Jag kämpar med att lära mig just nu och det är väldigt utmanade, ibland orkar jag  inte. 

Energin måste ju finnas där. Har du någon ork?

Det kan jag förstå. Är du troende? Är du öppen för bön? Jag vet att en del tar nästan lite illa upp när man föreslår bön, eftersom de tycker att det är så korkat,  men om du inte tar illa upp så skulle jag rekommendera dig att be till Jesus att hjälpa dig med det här. Jesus är alltså, enligt min tro, "telefonlinjen" till Gud (om man ska förenkla det något kopiöst, Jesus är så klart även en person  ). 

Men om du tycker att det låter som en dålig idé så strunt i det. Jag ville bara nämna det, då jag är hjälpt mycket av honom i mina vardagsbekymmer (än är jag blyg men jag har några vänner i alla fall )

Är en 35-årig man som är otroligt ensam. De få vänner jag haft har mer eller mindre upphört med kontakt efter att de bildat familj. Försöker bjuda hem någon ibland och det händer att någon accepterar men jag blir aldrig bjuden tillbaka. Jag har gått med i föreningar/kvällskurser och det ger visserligen lite kontakt men jag träffar inga nya vänner. Träffar naturligtvis då inte kvinnor heller, är fortfarande okysst (bortsett från en gång då jag var typ 9 år).

Jag spenderar mest tid på jobbet, har åtminstone ett bra och intressant jobb där jag ses som specialist. Där känner jag att jag är behövd och gör nytta. Men aldrig att jag gör det utanför.

Drömmer om att få bli pappa men det kan man ju fetglömma om man inte ens kan hitta en kvinna att skaffa barn med.

Fasar där framtiden, inte minst penaionärstiden, hur ensamt blir det inte när man inte ens har jobbet längre?

Finns det någon bot mot denna ensamhet?