Svartsjuk och misstroende
Jag är väldigt svartsjuk, så svartsjuk så det är synd om mig... lider enormt mycket av det. Mycket sväljer jag i tystnad, för att inte förstöra förhållandet.
Tillsynes har jag egentligen ingen anledning till det, vilket jag försöker lugna mig med, men mina tidigare erfarenheter spökar hela tiden.
Han älskar mig väldigt mycket, vilket märks tydligt, men vad är det som säger att han inte kollar in andra/letar andra/vill ha en vid sidan om? Hjärnspöken....
Är fruktansvärt jobbigt att hela tiden misstro. Finner aldrig lugnet.
Vad kan jag, som blivit extremt bränd på många plan tidigare, göra för att finna lugnet i förhållandet? Att sluta tänka mörka tankar om vad min pojkvän kanske gör bakom ryggen på mig eller inte..?
Tacksam för all stöttning och hjälp.