Bonus har sagt att vi inte får skaffa barn.

Att älska sin bonus som vissa kan göra är ofta HELT annorlunda än att älska sitt eget barn.

Att bonus nu säger att ni inte får bottnar i, som ni ju förstår, i hens egen osäkerhet. Om du tar dig tid att hitta på kul saker med bonus, i högre grad om du redan nu gör det, så kan ni kanske prata om det som ska ske, du kan säga att du är så glad att ditt barn kommer att få bonusen som syskon osv.

Din sambo måste ta sig i kragen dock, det går inte an att han jamsar runt som en mes och inte vågar ta diskussionen. Tala om för honom att han är elak mot barnet som inte tar hens oro på allvar. Han måste prata med bonus och stå fast vid att fler barn eller inte är ditt och hans beslut, men att det beslutet inte innebär mindre kärlek för bonus eller att bonus blir utesluten. Låt bonus vara delaktig i så mycket som möjligt, kanske ska bonus få vara med och bestämma om bebisens rum? Köpa lite kläder eller någon leksak till bebisen? Är bonus så pass stor så man kan be bonus sy en liten gose eller så? Kan man ge bonus en tröja med storasyster/bror på? Eller tom Världens bästa storasyster/bror?

Ditt liv,ditt beslut.Vad din mans barn säger ,ska inte påverka ditt liv.Kör på -det som är viktigt för DIG.

Jag och hans barn är hans prioriteringar så jag är inte orolig på så sätt ifall vi får barn. Men jag vill på något sätt stötta honom till att inte bli så himla ledsen över bonus utpressningsförsök. Har tom bett honom att tala med exet om det här så att bonus inte kan spela ut sina föräldrar, hans ex är en vettig kvinna så tror inte hon går med på det ändå.

Tror det hade varit samma sak om det vart en kärnfamilj, bonus är van med att få all uppmärksamhet o varit omgivningens minsting. Tror att det är där skon klämmer.

Är det här vanligt eller ovanligt?

Hur gammalt är barnet du berättar om? Det finns ju olika faser där barn kan vara mer eller mindre utåtagerande pga utvecklingen, både bonusar och biobarn . 

Tycker hans pappa måste ta det här, du kan ju vara med om han tycker det är jobbigt om barnet blir upprört. Samtidigt, jag håller med en ovanstående skribent som sa att om pappan är "flat" och vill vara tillmötesgående till sitt barn lite för mycket så kan det i värsta fall resultera i att han vill kompensera det äldre barnet på felaktiga sätt. Det här måste du och pappan ha rett ut innan ni blir gravida! 

Du och pappan måste ju också hela tiden visa barnet att även om det skulle komma en bebis så älskar vi dig och vi kommer göra saker tillsammans med dig, fast samtidigt måste ett syskon också inse att det tar tid med en bebis, amning, sövning, skrik osv. Så ni kan ju inte lova att allt bara ska vara som vanligt för det är det ju inte.

Är han typen som redan tassar på tå för sitt första barn nu, är risken stor att det blir sju resor värre med ett gemensamt barn i huset  Mannen kan känna att han  vill  kompensera sitt första barn som bara får ha honom på halvtid, medan det nya barnet får ha honom på heltid.  År sen inte barnet förtjust i tanken på ett syskon, kan det bli ännu värre.
Jag skulle nog ta en paus i bebisverkstan, och tänka mig för väldigt noga. Alltför många kvinnor sitter där med det gemensamma barnet, och beklagar sig över att mannens tidigare barn alltid går först. Finns många trådar i det ämnet.

Sen, en liten tanke (av mig med nyfamiljserfarenhet i nästa 15år) - ni vinner ju mest på att ge bonusen TID. Alltför många skiljs, träffar ny, flyttar ihop med ny o e gravida inom 1-2år vilket oftast är alltför fort. Barnen hinner inte med i alla faser, o hinner inte bli "du" med situationen innan den åter ändras. Då blir det tyvärr lätt i längden platt fall. Byggs grunden bra är chansen att det lyckas mycket bättre. Vi hade totalt 5 barn, innan alla hittat sin plats o mädde bra i situationen tog det 5ÅR, då kom vår lilltjej som bonusarna skämt bort o älskar massor, o idag är hon redan tonåring. Så mitt svar är ha inte för bråttom.