Flyttat med barn - trivs inte

Hej. Bodde när min 8 åriga dotter föddes centralt med henne och hennes pappa. Pappan ville inte vi så utan ville ha hus utanför stan. Vi flyttade mot min vilja 20 min utanför stan. Jag vantrivdes och relationen va dålig. Efter 2 år separerade vi och jag flyttade åter in undran. Lät dottern gå kvar på dagiset vid pappan trots att hon bodde mest hos mig för att hon trivdes på dagis och ville inte att hon skulle ha kvar tryggheten i dagis . Sedan när hon började skolan ville hon ju gå med sina vänner och hon fick då såklart gå på skolan vid pappa. Det året i ettan så märkte jag ju hur opraktiskt och mycket svårare det va för henne att kunna leka med kompisar den veckan hon va hos mig eftersom vi hade en halvtimma (bilköer ) bilresa hem varje dag. Det blev mycket skjutsande . När jag och min sambo fick barn så blev det ännu mer opraktiskt agg ha en liten bebis med sig när hon skulle fram å tillbaka till skola och vänner. Jag kände länge att vi måste bo närmre skolan ( dels va lägenheten för liten också ) vi köpte efter ett halvår ett hus nära skolan och typ 4 km från hennes pappa. Hon älskar huset och kan leka med sina vänner osv. Min sambo trivs med trädgård och älskar huset. Vi har bott här i 4 mån nu, jag är hemma med bebisen och vantrivs. Jag inser ju såklart att jag måste försöka trivas här. För barnens skull. Trivs inte alls med skogen så nära och avsaknaden av liv, butiker osv osv. Någon som varit i min situation ? Kan man vänja sig , acceptera och trivas ?