Hur vet man?
Hej!
Jag kanske mest behöver skriva av mig, men om det är någon som har goda råd att ge tas dessa tacksamt emot.
Jag är 24 och min sambo är 28. Vi träffades för snart två år sedan och vi kände bägge snabbt att detta var rätt. Tidigare har jag varit superrädd för att bli gravid, och nojat mig helt otroligt mycket. Sedan jag träffade min sambo och vi flyttade in i vårt hus har detta vänt och jag har det senaste halvåret känt att jag vill bli gravid. Min sambo är den finaste personen jag vet och jag skulle inte kunnat känt mig säkrare på att han skulle bli en bra pappa till vårt barn, oavsett om vi kommer vara ihop livet ut eller ej. Min sambo är egen företagare med god inkomst och jag har fast anställning sedan 1,5 år tillbaka. Vi är bägge högskoleutbildade.
Den här längtan är lite främmande för mig. Vi, eller jag, har tidigare sagt att jag vill vänta minst fem år, men det känns som en evighet just nu. När det känns som att man har träffat rätt person börjar man ifrågasätta varför man skulle vänta. Det är egentligen ingenting som hindrar oss.
Det har hänt att jag kommit hem efter ett par glas vin och sagt att jag vill ha barn, men när jag vaknar får jag sån ångest och viftar bort det och säger att jag inte var allvarlig. Vi var på fest i lördags och några vänner till oss hade med sig sin bebis tidigare under kvällen. När vi kom hem säger jag att bebisen var så söt och då säger min sambo helt plötsligt "kan vi inte skaffa en egen". Jag blev ju jätteglad men säger samtidigt att du får inte skämta om detta och inte säga så om du inte menar det. Han säger flera gånger att han inte skämtar så jag börjar ju tro att han är allvarlig. Sen när vi vaknar viftar han bort det och säger att han bara var full.. Jag blev såklart besviken men väljer att hålla tyst (jag har ju gjort så själv jag också).. Senare på kvällen kommer det upp på tal igen och han säger något i stil med att han menade att även om vi inte planerar barn just nu så skulle han inte vilja göra abort om vi skulle bli gravida..
Jag har spiral så att man skulle "råka" att bli gravid är i princip omöjligt. Helst av allt skulle jag vilja ta ut spiralen och bara "ta det som det kommer" ett tag (självklart att han själv är med på det) och inte hålla på med ägglossningsstickor och 10 gravtest per månad.
Men jag vet inte riktigt hur jag skall framföra detta. Min sambo är otroligt lyhörd och jag kan prata med honom om allt, men detta känns så otroligt utlämnande, och med tanke på att jag sagt en sak för ungefär ett år sedan och nu känner annorlunda vill jag inte att han skall känna sig lurad och tvingad till något. Efter i lördags får jag känslan att han ser barn som ett faktum lite tidigare än planerat han också, men att det blev lite fel med tanke på att vi bägge var ganska onyktra under samtalet...
Är det någon som har några kloka råd att ge mig?