Skilsmässa eller ej...

Då ni har barn råder jag er absolut att gå i parterapi. Förhållanden går upp och ner och ni har just fått barn. En stor omställning som kan vara jättejobbigt för både mammor och pappor.

Sök hjälp och ge absolut relationen en chans till eller två!

Hej!Det du beskriver är början på kontroll och maktövertagande av din egen vilja. En klassisk upptrappning av en misshandlande pojkvän/ man. Där det finns tillit och jämlikhet i ett förhållande sker inte denna kontroll och dessa krav på minituös perfektionism i samband med städning eller något annat för den delen. I ett harmoniskt förhållande råder tillit och det är han som borde hjälpa dig städa eller vad det nu är. Han verkar inte ha någonförståelse för vad det inneburit för dig med en liten bebis att ta hand om. För mig ringer varningsklockorna direkt. Du måste stå upp för dig själv, gå inte med på sådana krav, sätt ultimatum. Ingen kräver av någon annan att tex städning ska ske på ett visst sätt.

Ni måste söka hjälp. Om han inte ser sin del i det hela skulle jag verkligen överväga att lämna. Då är jag för livslånga förhållanden.

Genom dessa "små" förändringar så hållet han på att överta kontrollen och din egen vilja. Du kommer att hela tiden känna att du inte räcker till, försöker anpassa dig och till slut har han brutit ner dig. Sök hjälp.

Kram på dig ?

Läste igenom tråden ytterligare en gång och blir riktigt mörkrädd. Att han dessutom börjat bestämma hur länge du får hälsa på familjen är en tydlig varningssignal. Det kommer trappas upp om du inte gör något.

Jag skulle råda dig att kontakta en kvinnojour.

Det här är inga vanliga ups and downs i ert förhållande.

Kram

Hej ! ..

vore jag som du hade jag frågat hur han mår? Han kanske mår dåligt och beter sig som han gör ?

Annars skulle jag ju säga att det är varningstecken , ledsen men det brukar börja så och tyvärr kan det bli mer och mer... han vill ha kontroll över dig! Och gör inte du som han vill kan han bli elak.

Vill inte gå in på min bakgrund mer än att säga att jag själv har gått igenom grovkvinnofråds brott! Det började så... tillslut fick jag ens inte ha på mig det jag ville ... sen vart det fysiskt .. säger inte att det är så i det här fallet. Och vill inte skrämma dig! Men lova mig en sak låt det inte gå så långt så du tillslut tror att det allt är ditt fel och att du inte längre kan tänka klart och bli rädd för minsta lilla han gör tillslut för då kommer han få överhand !!

Börjar han kalla dig saker och säger att allt är ditt fel ... LÄMNA

För jag lovar dig ... du kommer få ett rent helvete om du har otur.

Narcissistisk personlighetsstörning / psykopat .. sök på det och se om det finns mer som stämmer in ..

Hoppas det löser sig för dig ! Styrke kram

När ska han vara foräldraledig? Han kommer ju få en realistisk bild av vad man hinner städa när man är ledig med barn då.

Max 4 timmar hos svärforäldrar är väl inget konstigt, kan du inte åka själv?

Jag tycker att han är diktator och tror inte att han kommer att förändras. Men du måste sluta lyssna på honom och göra som han vill. Du själv tillåter allt det här. Jag skulle nog skiljas men försök att gå i parterapi tillsammans om du tror att han kan ändras

Hej!
Det är absolut inte ok att han dikterar hur länge du skall träffa dina anhöriga! Han kommer begränsa det ytterligare. Om du är föräldraledig och vill umgås med dina föräldrar en dag så skall du kunna göra det utan några som helst krav, hela dagen för den delen om det skulle vara.
Det är en helt annan sak om ni skall åka till släkten och kommer fram till tillsammans att ni vill åka hem vid en viss tid.
Fyra timmar kommer bli till tre till två till inget.
När jag varit föräldraledig med mina tre barn har jag gjort precis vad som fallit mig in. Var på öppna förskolan, biblioteket, träffat väninnor etc. Bodde i en mindre stad och ibland åkte jag till storstaden för att shoppa och träffa vänner. Aldrig att min man la sig i hur länge om och när. Självklart pratar man om det och sa en ungefärlig tid men det höll sällan. Givetvis gjorde jag det jag orkade och hann med hemma också, men det skulle aldrig falla min man in att fråga vad jag gjort eller orkat med. Det samma gällde om han var hemma. Vi har haft fullständig tillit till varandra.
Jag har arbetat med misshandlade kvinnor och din berättelse är klassisk.
Om han inte går med på parterapi och erkänner vad han håller på med, finns inget annat för dig än att lämna honom.
Jag har också ett par frågor till dig, hoppas det är ok.
Började han kontrollera dig före förlossningen eller har det kommit efter?
Finns det andra saker än det du beskriver som han kontrollerar?
Det är nämligen vanligt att de börjar kontrollera telefon och datorer också.
Är kontrollen enbart psykisk?
Hoppas inte att din signatur "hopplös" är att du känner att du är hopplös. Det är du absolut inte, fina du. Eller är det en känsla av hopplöshet?
Kram 

Först tycker jag att du ska prata med honom, ta en riktigt allvars snack och säga vad du är missnöjd med och hoppas på att han kan möta dig i det. 

Gör han inte det så gör slut! Det är så synd att tjejer inte vågar göra slut tidigare.. det är bättre att ha delad vårdnad och vara fri än att va ihop med en idiot eller en som är lite snäll men för det mesta dum i huvudet. Gör slut! Det blir säkert jobbigt i början men jag lovar att det blir bättre efter ett tag när ni kommer in i det nya.