Jag blev av med panikångest helt - vill någon veta hur?

Till TS

Det låter ju jättebra allt du skrivit, men hur skall man göra om man vet exakt alla detaljer om varför man får sina panikångestattacker, men är helt tom inuti? 

Jag var med om ett trauma när jag var liten, men jag KÄNNER inget. Jag vet vad som hänt mig, men känslorna finns inte. Jag är bara tom och likgiltig. 

Hur skall jag göra för att börja känna?

Jag skulle gissa att du använder en enorm mängd energi för att hålla det just så, att du frusit i det tillstånd som var bäst just då när traumat inträffade, att de panikångest-attacker du får, beror på anspänningen i kroppen. Kanske är du så van att hålla det så att det inte ens känns längre? Kan det vara så?

Jag tror du måste börja med att leta dig inåt med hjälp av någon form av terapi, (min terapeut använde sig av andning, hon sa att jag "slutat andas", vilket innebar att anspänningen gjorde att jag typ inte tog hela andetag längre). När jag började djupandas så började det hända saker. Du måste ha hjälp av en psykoterapeut samtidigt, eftersom traumat förmodligen innebär känslor som är mycket kraftfulla och kan vara svåra att sitta med själv när de väl kommer. 

Tack för svaret! Du kan säkert ha rätt i det du skriver. Det låter väldigt rimligt.

Jag kan säga direkt att jag bara andas med övre bröstkorgen. Korta, lätta andetag. Det har jag gjort så länge jag kan minnas. Jag har gått hos olika samtalsterapeuter i sammanlagt 10 år, och gråtit mig igenom varje möte, men inte kommit ett enda steg framåt. Just nu går jag inte och pratar med någon, för jag tycker inte att det tjänar något till längre. Jag vet ju vad jag har varit med om, och det blir bara ett ältande av samma saker gång efter gång efter gång. Jag kommer inte framåt. Jag har testat tre olika samtalsterapeuter. Var/hur hittar jag en ny som verkligen kan göra skillnad för mig?

jag tycker du ska söka dig till en terapeut som kan rekommendera dig en bra andningsterapeut. Börja med att fråga om just detta, säg att du vill komma till någon som kan hjälpa dig att frigöra bortträngda känslor. Kundalini-yoga kan vara ett alternativ. Men kom ihåg att det kan välla upp väldigt jobbiga ångest-känslor. Gör inte detta utan god kommunikation med en psykoterapeut som välkomnar dig och vet vad det handlar om, när detta händer. I mitt fall så bad jag om ångestdämpande (mycket olikt mig), men ångrade mig och slutade efter några dagar. Jag fick utslag på kroppen av alla ämnen som frigjordes. Det är en mycket kraftfull process, men kroppen är rustad för att klara detta (om du är frisk fysiskt). 

Helgapelga skrev:
"Jag kan säga direkt att jag bara andas med övre bröstkorgen. Korta, lätta andetag. Det har jag gjort så länge jag kan minnas. Jag har gått hos olika samtalsterapeuter i sammanlagt 10 år, och gråtit mig igenom varje möte, men inte kommit ett enda steg framåt. Just nu går jag inte och pratar med någon, för jag tycker inte att det tjänar något till längre. Jag vet ju vad jag har varit med om, och det blir bara ett ältande av samma saker gång efter gång efter gång. Jag kommer inte framåt. Jag har testat tre olika samtalsterapeuter. Var/hur hittar jag en ny som verkligen kan göra skillnad för mig?"

Jag känner igen mig precis i det du skrev.

Undrar var man hittar en "andningsterapeut" och någon som kan frigöra bortträngda känslor?......

Jag tror man kan vända sig direkt till en psykoterapeut, tror många rutinerade psykoterapeuter är bekanta med vikten av att "komma ner i djupet" och har verktyg för detta. I mitt fall hette det att gå till "sjukgymnasten", så jag förstod aldrig riktigt vad det var jag skulle göra när jag kom dit. Jag fick andningsövningar och avslappningsband, det viktigaste vara att göra det rutinmässigt och det är ju lättast när man har handledning.

Tack!

Jag har gått hos en kurator och ska byta till en psykolog nu på Måndag. Jag går via min hälsocentral, Kanske får betala själv om jag inte nöjer mig med vad dom kan erbjuda(?).

Ja, men det viktiga är att du når kärnan i problematiken, att våga ta tjuren vi hornen, det är vägen till friheten. Frigör, känn och acceptera vad kroppen berättar. Jag upplevde det som att öppna dörren till en utstakad väg.

Ja det är det jag vill göra. Hoppas att jag kan klara av att hitta orsaken/orsakerna till panikångesten och att jag kan göra något åt problemet.

Nu har jag bett min kontaktperson inom psykiatrin om att få en remiss till någon som kan hjälpa mig till att börja andas på rätt sätt. Hon skulle skicka remissen till deras sjukgymnast. Jag hoppas verkligen att det går bra med en sjukgymnast, så att det inte måste vara en psykolog eller liknande som guidar en genom detta?

För mig känns en sjukgymnast inte så andlig eller själslig (eller vad man skall säga), utan mer inriktad på om man har ont i ett knä eller liknande, så jag är lite skeptisk...

Min dröm är att få uppleva samma frigörande process som du, TS. Först då tror jag att jag kan börja leva på riktigt. 

Jag tror de kan detta med andning, det är trots allt en helt fysisk företeelse. Jag tror vi har olika fiffiga mekanismer för att hålla tuffa känslor och obehag på plats när det inte finns tid eller verktyg att deala med dem.

Om du vill kan du inboxa så kan du prata med mig under processen. Ibland tror man att det aldrig ska gå över, att man släppt något lös som inte går att styra. Det är skrämmande att inte längre ha kontroll. Men kroppen har det, allt lägger sig och du får nya insikter om dig själv.