Var går gränsen för er mellan vänlighet/småflirtande och intresse/attraktion?

Vet inte. Jag har hört att jag har ett flirtigt sätt men jag tycker bara jag är trevlig. Men antar att stå och skratta åt folks skämt, le mycket, och vara lätt att prata med kan ses som flirtande av folk. 

För egen del märks det ganska väl när jag är intresserad av någon. Jag blir fnissig, skrattar till "utan anledning" ibland, tycker om att vara nära personen, blir lätt rödrosig om kinderna, blir mer nyfiken m.m.

Har lite svårt att förstå en väninna till mig, som ständigt går omkring och är sådär mot karlar, är hon förälskad i dem alla eller? Jaja, alla har väl sin personliga stil s.a.s.

Att vara social och trevlig är inte detsamma som att flirta! Jag tycker också att man kan visa intresse för en person utan att det betyder att man flirtar eller är attraherad. Det finns en skala och det är svårt att definiera när trevlighet övergår i flirt, eftersom det innefattar blickar, tonlägen, kroppsspråk etc. För mig går gränsen vid sexuella anspelningar och beröring/kroppskontakt. Jag blir illa till mods när det händer. Smakfullt flirtande uppskattar jag.

Vet inte hur det märks på mig när jag blir attraherad, jag lever sedan länge i ett förhållande och släpper inte riktigt fram den sidan, är i de flesta sociala sammanhang dessutom rätt tillbakadragen och avvaktande. Men jag antar att det sker först via blickarna, och att jag skickar omedvetna signaler med kroppsspråket...

Tillägg: Har ni själva någon gång råkat ut för att någon missuppfattat er vänlighet som flirtande/ intresse eller har du själv missuppfattat någon?

Tror faktiskt inte det. Det har väl hänt, för hundra år sedan ungefär, att romantiskt intresse från ena parten (min eller den andras) var obesvarat, men jag har aldrig upplevt detta intresse som "framprovocerat" av flirt (eller blivit anklagad för det).

En gång hade jag en flirt med en kille som visade sig ha en sambo och vi avbröt innan det blev fysisk otrohet. Tror inte att jag missuppfattade hans intresse för mig, och jag hade inte hunnit utveckla känslor (som jag gjorde) om jag hade fått veta snabbare att han faktiskt inte var tillgänglig, för han agerade mot mig som om han vore det.

Bumpar..

Många tjejer småflirtar med flit för att de gillar uppmärksamhet de får, men kan sedan säga "hit men inte längre". De gillar att se hur killar reagerar för det får tjejerna att känna sig attraktiva.

Tror många missförstånd faktiskt beror just på att tjejer flirtar utan att vara intresserade, bara för att få uppmärksamhet, och sedan blir killen sur när hon varit "oärlig".

Bumpar då jag vill ha lite mer input..

Tack för svaren hittills. Ja det verkar som om gränserna ser olika ut, men kan man säga att gränsen går någonstans vid kramar och att ta på en person? Generellt alltså?

Nej, det beror på HUR man kramas eller tar på varandra, och VEM, för det finns stora individuella variationer. Den långa intima kramen som för vissa innebär nära vänskap, men som inte alla har i sitt register. Den kan betyda annat ifall det är en person som vanligtvis inte är särskilt kramig, som ger den.

Lite det där jag var nyfiken på. Att gränser tycks vara så individuella. Finns ju många som tycker det är naturligt att ge kramar vid speciella tillfällen, som t.ex. när man bryr sig om någon eller vill gratulera till någon positiv händelse, alternativt avtacka någon. Sedan finns det de som ofta tar i folk som en uppmuntrande gest, t.ex. på axeln eller klappar på ryggen. Många som lever i förhållanden som är svartsjuka av sig kan ju misstolka sådant. Därför var jag nyfiken att ställa frågan här, för att få veta hur det varierar från individ til individ vad som är okej.

Ja det är den känslan jag också har haft. Egentligen är det fel att göra så, eftersom signaler kan misstolkas då vissa är känsligare för flirtande än andra (dvs tar det mer på allvar). Därför kan man också dra följdfrågan om folk som är flirtiga av sig på något vis är ute efter att dribbla med någon för att sen såra denne? Om inte medvetet så kanske på ett mer omedvetet plan.

För mig går gränsen också där någonstans. När det börjas med lite väl mycket beröring och sexuella anspelningar, då kan man nästan vara övertygad om att personen är intresserad / attraherad. Men vänskapliga eller empatiska kramar och viss småflirtighet som mest syftar till att muntra upp en annan person kan väl vara okej, så länge det håller sig på en oskyldig nivå.

Ja herre gud, om du bara anade hur mycket jag gått och funderat på det här de senaste månaderna.

Flirtig stämning kan det vara utan att det ligger något annat i det. Jag tror man märker när det går över till att bli mer intimt. När det finns en längtan i blicken, när beröringarna blir fler, en spänning i luften som plötsligt blir annorlunda.

Jag har för några dagar sedan förklarat min kärlek för en person. Jag tror inte att jag misstagit mig på att det finns något även från hans sida. Men vad det är och vad det leder till får väl tiden utvisa förmodar jag.

Är man någorlunda bra på att läsa människor lär man sig ganska snabbt hur individer fungerar, tycker jag i alla fall. Och för de allra flesta, även för dem som inte är särskilt kramiga av sig, betyder en kort kram eller klapp på axeln ingenting särskilt.

Xh

Ja det är verkligen svåra gränser jag är verkligen ingen som själv är flirtig och kramig vilket gör det ännu svårare att tolka in... så när någon egentligen icke nära vän (men för mig upplevd sedan innan spänning i luften)) ger flera i följd långa gå på semesterkramar, var går då gränsen för lång men vänskaplig kram för er kramiga..? Här pratar jag ca 15-20sek/st... livrädd att tolka signaler fel pga proffession och daglig kontakt.