• Individual

    Vad tycker du om att man lämnar en nybliven treåring ensam på toalettstolen?

    Vad tycker du om att man lämnar en nybliven treåring ensam på toalettstolen? Att man går till vardagsrummet, ser på TV och fikar själv under tiden eller att den andra vuxna sitter i sitt arbetsrum framför datorn med hörlurarna på?

    När man upptäcker detta som mamma, har man inte rätt att bli arg för att de vuxna personerna som skulle ta hand om treåringen då lämnade hen så? Särskilt då den ena av dessa två vuxna lärt barnet att böja sig långt neråt med huvudet före (så att hen kan tippa omkull över pallen och slå sig hårt i kakelgolvet, - därför att det är "bättre att bajsa så")?

    Treåringen sitter alltså där ensam, dessutom i denna farliga sittposition, medans de som ska ta hand om hen gör ovanstående saker. Hur reagerar du som barnets mamma på detta när du kommer in?

    Ska inte så små barn (som nyss lärt sig sitta på toalettstolen själva - med en egen mindre toalettstol på som går att köpa för barn) sitta där under en vuxen persons övervakning?

    Hur hade du reagerat? Vad hade du sagt och gjort i denna situation?

    Ni får gärna först rösta i denna form: JA (det är väl okej/inga problem/varför inte?)

    NEJ (aldrig i livet, självklart ska ett så litet barn övervakas när det sitter på toalettstolen, de kan - särskilt under ovan omständighet ang utlärd sittposition - ramla av och skada sig - jag hade blivit förbannad!)

    Förklara sedan varför du röstar och tänker som du gör. Tack!

  • Svar på tråden Vad tycker du om att man lämnar en nybliven treåring ensam på toalettstolen?
  • Individual
    Nymphaea skrev 2017-07-11 19:54:04 följande:

    Där summerade du mina tankar precis.

    Den här tråden påminner mig dessutom mycket om en tråd som kom upp för inte så länge sedan, där den "barnlösa väninnan" också beskrev i detalj en situation där hon inte varit med, och även den tråden handlade om svärmor och make.


    Har själv inga andra syften än de jag skrivit: få utomstående synpunkter å min väninnas vägnar för att kunna råda henne bättre i den röra som blivit hennes liv. Vi båda vill ha mer klarsynthet för är man mitt i smeten som hon är det lätt att man inte alltid handöar så klartänkt. Är man nära väninna så är man inte alltid heller så objektiv som man vill vara då det är svårt att se ens väninna olycklig och oftast är vänner väldigt lika som personer/har liknande åsikter från början. Detta här på familjeliv är som någon slags undersökning/statistik på hr andra mammor hade tyckt/känt/gjort. Väldigt viktigt egentligen. Så nej, trollanklagelser betackar jag mig för. Jag är genuint ute efter hjälp. Har du själv något räd utöver anklagelserna? :P
  • Individual
    jjeessiicahh skrev 2017-07-11 20:05:34 följande:

    Min kusins barn klarar sig fint på toaletten själv och ropar bara när hon är klar :)


    Det gjorde snabbt och gör det här barnet med :D så sjuukt överbeskyddande är ju mamman inte. Men det var sittpositionen "fällkniven" som hon motsatte sig från första början. Vilket pappan inte respekterade. Sedan lämnade han barnet så, med hörlurar i i ett annat rum. Sedan fångade hon barnet från att alla, något hon påpekat skulle hända. Sen har det som sagt hänt värre grejer.

    Vanligt framåtböjd ja - huvudet vid fötterna, nej. :)
  • Individual
    annabellelee skrev 2017-07-11 20:23:46 följande:

    Situationen med toaletten låter lite oförsiktig, men inte jätteallvarlig. Däremot låter det ju förfärligt att svära framför barnen, slå mamman framför barnen och radera bilder i andras mobil. DET är allvarligt!


    Håller med. Summerar det hela bra.
  • Påven Johanna II
    Individual skrev 2017-07-12 09:14:08 följande:

    Det gjorde snabbt och gör det här barnet med :D så sjuukt överbeskyddande är ju mamman inte. Men det var sittpositionen "fällkniven" som hon motsatte sig från första början. Vilket pappan inte respekterade. Sedan lämnade han barnet så, med hörlurar i i ett annat rum. Sedan fångade hon barnet från att alla, något hon påpekat skulle hända. Sen har det som sagt hänt värre grejer.

    Vanligt framåtböjd ja - huvudet vid fötterna, nej. :)


    Många många barn, kanske merparten av alla barn, sitter så där och vill sitta så där på toaletten. Det vore knappast sunt att hindra dem och för att göra det måste ju en förälder stå och hålla i barnet - något som de flesta ungar skulle motsätta sig. Barn vill gärna ha mer privatliv när de sitter på toaletten än vad de är beredda att låta andra få i samma situation.

    Det är ofarligt för barn att sitta som fällknivar på toalettstolen. Om du inte tror mig kan du kontakta försäkringsbolagen. De för statistik över olyckor i hemmen.
  • Individual
    Wilbo80 skrev 2017-07-11 21:09:54 följande:

    Jag har absolut inte läst alla svar och vet därför inte var diskussionen hamnat. Men handlar det verkligen om enbart den toalettsituationen? Det känns som att om man reagerar på detta finns det en massa bakomliggande orsaker.

    Och det är nog mer vad det handlar om. TS upplever inte personerna som pålitliga/ansvarsfulla öht?

    Så jag har svårt att svara JA eller NEJ, men ville ändå skriva nåt :)


    Tack för ditt svar!

    Nej, det handlar inte om toalettsituationen enbart, du har förstått det hela rätt :) mamman reagerade för att det fanns bakomliggande orsaker. Många tyvärr.

    TS upplevde från början att svärmor och pappan har ett sänkt säkerhetstänk, beter sig oansvarigt/slappt/opålitligt. Och att de dessutom, som någon här uppe beskrev det "mer än gärna kör över" hennes helt normala, simpla önskemål om barnen bara för att de tycker att hon är överbeskyddande/överdriver. De har till och med uppvisat ett beteende som uppenbart varit till för att uppröra/jäklas med henne, dominera henne och utsatt barnen för faror, mindre och större, av den anledningen, särskilt svärmor.

    Som ett annat exempel: att svärmor brukat lämna barnet när det var under året och under två år i hög matstol utan bälte och lämna köket längre stunder. Hon har själv berättat för min väninna att hon kunnat lämna sina egna små barn i badkaret och gå iväg till affären för att köpa mat. Som för att skryta om hur avslappnad och cool hon är. Urkorkat! Och livsfarligt! Även att hon låtit sina barns sjuåriga kusiner gå nerför trappan med makens storebror när han var ett år gammal - självklart så att han ramlade nerför trappan och slog sig riktigt illa. Hon har själv sagt att bältet i hög matstol inte behövs, i princip. Hon har låtit barnbarnet stå på höga ytor bara för att jäklas med mamman, härda henne enligt henne själv och försökt tvinga fram ett förtroende på så vis, m.m.

    Att min väninna aldrig litat på sin svärmor pga hennes inställning till barnomsorg har jag total förståelse för. Då handlar det om en svärmor som jobbar som barnskötare. Väninnans egen mamma jobbar som lärare och tycker att svärmor beter sig hemskt slappt och direkt farligt ibland, då har hon en dubbel examen i pedagogik och ännu mer erfarenhet än svärmor i att ta hand om stora grupper små barn. Men svärmodern har varit mycket arrogant och tom tävlat med mormorn i det hela, så det är en rätt primitiv kvinna det handlar om. En kvinna som gjort samma saker mot första svärdottern vilket ledde till hennes första sons skilsmässa med denna svärdotter, och ett skilsmässobarn. Nu upprepade hon samma mönster med andra svärdottern med samma resultat. Första svärdottern hade en lika ansträngd relation och liknande reaktioner som min egen väninna. Denna svärdotter hamnade på psyket pga svärmoderns beteende till slut med störd anknytning till sin son som sorgligt resultat. Svärmor och svärfamiljen är sock helt utan självinsikt, ser inte sina roller i det hela utan skyller frikostigt allt på svärdöttrarna men beter sig riktigt riktigt illa själva. Även svärfar, fast i andra saker.

    Pappan har som värst t.ex. kört barnet i fyrhjuling och utan hjälm dessutom (helt onödiga och stora faror), rakat av barnet allt hår (så att det ska ha samma frisyr som pappa/testa nåt nytt - utan mammans vetskap) så att barnet mådde dåligt över att inte ha hår på huvudet (barnet har tunnt/glest blont hår som växer långsamt) i över ett halvår. Tagit barnet till icke barnvänliga miljöer, som verkstäder (där han jobbar) och nu senast hade barnet en svår olycka i icke barnvänlig miljö just pga pappans oförsiktighet/slapphet samt orespekt mot mammans önskemål i detta (att ej ta med barnet till sådana ställen då hen kan råka allvarligt illa ut). Hon har ställt krav, hon har bråkat, hon har bönat och bett, hon har förbjudit. Men nej. Och nu lider pappan för vad han gjort mot sitt eget barn (ej med meningen men pga sitt respektlösa, trotsiga och arroganta beteende).

    Mamman är helt knäckt i att hon inte kunde skydda barnen från deras pappa/släkt och förhindra den svåra olyckan och har till och med innan olyckan ansökt om skilsmässa och det är där saker ligger nu. Båda har skrivit på. Av andra anledningar har pappan skrivit på att han avsäger sog vårdnaden om barnen. Ang polisanmälan mot svärmor (och andra i pappans familj vad avser andra incidenter, senaste var för en vecka sedan) ligger mamman lite lågt då hon beräknar att det kan sluta illa för barnen och henne/hennes ursprungsfamilj. Då släkten har betett sig så agressivt och hotfullt.

    Ang socanmälan mot pappan (ang hans bristande förmåga att ej utsätta barnen för faror pga sitt låga säkerhetstänk och sin slappa attityd) funderar mamman på fortfarande då hennes plan är att hålla dessa borta från barnen oavsett. Pappan ska enligt henne få träffa sina barn (ej hemma hos sig/oövervakat), dock ej få ta med dem någonstans själv igen (annat än till lekparker och väldigt barnvänliga miljöer) förrän de är stora nog att kunna ta bra hand om sig själva, dvs. någon gång i mellan/högstadieåldern.

    Hon är fast besluten att fullfölja detta och hon säger att hon aldrig tänker vika sig. De har inte kunnat dominera henne, ingen lyckades. Det var hemskt att se denna kamp och hur dåligt hon har mått av allting, att hon bara velat ha normala och trygga släktrelationer för barnens skull. Och att de från början utsåg henne till offret, och när det inte fungerade blev hon syndabocken. För protestera mot dem och deras respektlösa beteenden får man ju inte, då är man själv den skyldige till allt. Hon satte till slut punkt. Jag lider så med henne men är chockad över hennes styrka i det hela.

    Farmodern har träffat barnen en endaste gång sen det hände, mot mammans vilja bad pappan sin mor komma över. Farmorn får träffa barnbarnen först när hon ber så hemskt mycket om ursäkt för misshandeln (vilket svärdottern vet aldrig kommer ske då farmorns stolthet är viktigare för henne än hennes barnbarn) och lovar dyrt och heligt att det aldrig ska upprepas igen. Gör det det bryter mamman alla band för alltid. Just nu är banden brutna men hon anser att alla ska få en chans att ångra sig vilket hon smatidigt vet aldrig kommer ske, stoltheten är för enorm. Så hon är fortfarande generös och vill inte kapa barnens släktband trots allt hon blivit utsatt för av dessa människor. Jag hade inte varit så generös kan jag säga.

    Så nu vet ni lite mer.

    Toalettsittandet var alltså sista droppen på en rad händelser men också början på mycket mer dramatiska händelser, då mamman fick helt nog. Nu anses hon vara stans största häxa av makens släkt, en dålig mor, en hemsk svärdotter och en helkass fru som ej tålde denna behandling av barnen och henne själv, inklusive hennes egen familj.

    För en vecka sedan kom svärfar och svärbror över för att bråka med henne ang att hon skyller olyckan på maken. Det slutade med att svärfar mordhotade henne och hennes familj pga att hon anser att barnets olycka går att skylla på makens beteende (hennes familj håller ju med henne, inkl vissa läkare som behandlat barnet). Han mordhotade och sa att de "alla ska få betala" för hur de behandlar hans son, alltså min väninnas make. Jag själv är i total chock av allting, min väninna helt knäckt. Men hon säger att allting samtidigt har stärkt henne otroligt mycket som person, mor och kvinna och att hon aldrig kommer backa i sina beslut att bryta banden. Jag kan inte fatta hur stark och upprätt hon stått i det hela! Att hon lyckats bryta med en så galen och sjuk släkt! Ni blir väl helt snurriga och matta bara av att läsa allt skit, antar jag.

    Nu lämnar jag denna tråd en stund och kommer bara svara sporadiskt, då jag anser att det uppfyllt sitt syfte. Jag fick lte input kring toasittandet, jag kommer visa henne tråden - men jag visste om att de andra grejerna skulle vara lättare att ställa sig på min väninnas sida för. Ja hon överdrev lite när hon blev arg för toaincidenten - men ni kan ju tydligt nu se varför.

    Tack för era åsikter och att ni bemödat er att strö lite perspektiv över det hela, ni som orkat läsa/svara.

    Vet någon förresten hur man återställer raderade bilder i en iPhone? Har ni några tips på hr man samlar bevis i ett sådant här fall? Förutom att spela in konversationer i smyg/skärmdumpa mm? Får väl skapa en ny tråd om det.

    Hej!
  • Individual
    Påven Johanna II skrev 2017-07-12 09:35:08 följande:

    Många många barn, kanske merparten av alla barn, sitter så där och vill sitta så där på toaletten. Det vore knappast sunt att hindra dem och för att göra det måste ju en förälder stå och hålla i barnet - något som de flesta ungar skulle motsätta sig. Barn vill gärna ha mer privatliv när de sitter på toaletten än vad de är beredda att låta andra få i samma situation.

    Det är ofarligt för barn att sitta som fällknivar på toalettstolen. Om du inte tror mig kan du kontakta försäkringsbolagen. De för statistik över olyckor i hemmen.


    Ok, tack för informationen. Jag är lite chockad kan jag säga, ang. det med försäkringsbolagen, men sen har jag inte haft egna barn ännu. Jag tyckte det lät lite farligt att sitta så då man slår huvudet i ett hårt kakelgolv med hela sin kropp som tyngd ovanpå det och tänkte att barnet kanske kan skada nacken (kanske inte hemskt mycket men tillräckligt för att klassas som farligt) ifall det ramlar på detta vis. Det låter inte som fysiskt eller logiskt omöjligt.

    Jag tror dig ang försäkringsbolagen, finns inga anledningar att ljuga om sådana saker. Jo, barn är bra lustiga ibland men också små människor med privatliv som bör respekteras. Men om du läst resten kanske du förstår att min väninna nådde bristningsgränsen till slut. Jag anser att vissa saker hon varit med om kan ses som psykisk misshandel av henne som mor samt att vissa saker barnen utsatts för kan klassas som livsfarliga (som exemplet med fyrhjulingen).

    I grund och botten har det handlat om primitiva, dominanta, ociviliserade människor från Balkan som inte tål att en kvinna säger ifrån till dem, även om hon är barnens mor, och då är jag själv från Balkan. Kvinnoförtryckare helt enkelt som inte tål en stark kvinna. Svärfadern är en riktig tyrann och narcissist/kanske tom sociopat/psykopat som förstört sina söner psykiskt och sin familj. Nu försökte han förstöra hennes med sitt sätt, men blev lika utslängd som svärmor. Båda gångerna fick maken slänga ut sina egna föräldrar. Synd om honom egentligen, men han har inte betett sig bättre själv, så vi tycker inte synd om honom.

    Jag kommer fortsätta att vara ett stort stöd åt min väninna då hon blivit så in i helvete felbehandlad. Även maken har lagt sin hand på henne (hon har försökt bli av med honom sedan första barnet föddes i princip men han vägrar flytta "då han vägrar lämna barnen"), svärmor har slagit henne - inför barnen, nu senast höjde även svärfadern sin hand på henne för att hon till slut även brast mot honom och protesterade mot hans beteende - också det skedde framför barnen, som en dålig repris av det svärmor gjorde, även denna gång hade hon yngsta sonen i famnen! Jag är SÅ förbannad å hennes vägnar och lider hemskt med henne.

    Jag hade polisanmält hela högen och satt dit de rejält, men hon är rädd att barnen kan råka illa ut och väljer att gå en slugare väg i väntan på bevis då de varit hotfulla och så pass fysiskt agressiva, skrupulösa allihopa, gett sig på en kvinna, deras barns/barnbarns mor - även hennes ursprungsfamilj - utan minsta respekt, empati eller förståelse. Psykopater hela högen. Hon är överlycklig att de är ute ur hennes liv, snart även pappan. Tros att de skiljer sig på papper planerar han att bo kvar för att inte lämna barnen/han har ingenstans att ta vägen. Han anser att de då ska vara ngn slags sambos istället, vem bryr sig om dokument om äktenskap/skilsmässa/vårdnad? Typ så ungefär.

    När barnet blir bra igen funderar hon på hur hon ska leva med barnen, kanske att hon flyttar tillbaka till Balkan med ny identitet och flyr skiten här eller att hon går under jorden någon annanstans med barnen en tid - tills de växer upp och slipper kunna utsättas för faror. Hur hade du själv gjort i en sådan sjuk och bisarr situation? Har du åsikter om resten av skiten så att säga, om du orkat läsa mina walls of text?

    Jag är matt av att tänka på hur jag ska hjälpa och stödja henne. Då kan du tänka dig hur hon själv har det.
  • Physalis
    Individual skrev 2017-07-12 08:23:04 följande:

    Jag startade tråden för att hjälpa min väninna då hon ej orkat söka något stöd utifrån själv. Hon och även jag har tydligen länge varit intresserade av att se hur utomstående hade sett på det hela. Från incidentens början till hur det hela urartade totalt. Relationerna har ju inte blivit bättre förstår du säkert. Varför allting fortfarande är aktuellt.

    Pappan hörde inte alls, svärmor gjorde det ju inte heller. Jag har förståelse för att folk är mer slappa, nonchalanta och avslappnade med sina egna barn än vad min väninna är med sina eller vad jag tror att jag själv kommer att bli med mina. Vi båda vet med oss att många andra släpper iväg sina småbarn vind för våg, men ja, vi förebygger hellre olyckor så långt vi förmår.

    Vissa är mer överbeskyddande och hönsiga än andra. Det tycker jag ska respekteras, precis lika mycket som att andra har en mer avslappnad inställning. Folk är olika.

    Jag tycker att om man lär barnet att sitta som en fällkniv, som pappan i detta fall gjort, trots att mamman varit emot det då "barnet kan råka falla av" - vilket var vad som höll på att hända, så sitter man med barnet tills man anser att det lärt sig hantera den onödiga sittpositionen.

    Sen vet jag att pappan gjort värre saker än detta vad gäller barnets säkerhet, varför det blev sista droppen för mamman av en rad händelser under åren. Svärmor har varit ännu värre, tror inga här inne hade accepterat de andra sakerna. Men detta blev alltså sista droppen och sedan urartade det hela. Fokus lade jag därför på själva ursprungsincidenten, just för att se - gjorde min väninna fel som blev upprörd på maken? Men men. Är det familjeliv så är det.

    Fokuset ligger på misshandeln för de inblandade. Dock la jag fokuset på ursprungsincidenten här i tråden som en början på en rad frågor jag tänkte ställa här i forumet (för lite mer objektivitet i mitt eget engagemang som stöd åt väninnan men även för hennes skull då hon velat ha objektiva utomstående synpunkter).


    Men du tar ju inte till dig det folk svarar. Du kallar alla som inte tycker samma som dig för nonchalanta och slappa.

    Lycka till med dina trådar, jag tror inte du kommer få ut något av dem.
    Korrekturläser som en kratta
  • Individual
    Physalis skrev 2017-07-12 11:48:11 följande:

    Men du tar ju inte till dig det folk svarar. Du kallar alla som inte tycker samma som dig för nonchalanta och slappa.

    Lycka till med dina trådar, jag tror inte du kommer få ut något av dem.


    Okej, ledsen om det sett ut så. Jag har ju tagit till mig. Och kommer även berätta för väninnan vad mammorna på FL tyckte, att de inte ser det som en allvarlig/farlig situation. Folk tycker majoritetsvis att mamman i denna incident överdrev i att bli upprörd för detta, men då förstår man kanske också bättre varför när jag skrivit allt annat skit hon blivit utsatt för.

    Folk tycker, med några undantag, att jag överdriver också som håller med henne i att det är oförsiktigt. Vad ska jag säga, att folk på Familjeliv i en tråd svarar att det är lite överdrivet gör ju inte att jag eller hon byter åsikt helt i att det är bättre att sitta med sin treåring (och ja, denna treåring vill att man sitter med faktiskt) än att lämna hen ensam i denna sittposition. Tills han verkar mer redo att flyga solo sas. Barn är också olika.

    Jag tycker ju att det är en slapp/nonchalant stil att lämna barnet i denna sittposition, men jag har ju skrivit också att det är individuellt var gränserna går mellan slapp/överbeskyddande stil. Sen är inte alltid och i varje enskilt fall eller situation en slapp stil fel heller - eller en överbeskyddande stil.

    Menar du att jag ska ändra åsikt helt för att verka ta till mig? Vad ska jag göra om det är min personliga åsikt? Sen har jag inte kallat folk här inne för slappa utan pratat om denna far/svärmor. Andra tycker ju jag överdriver/att min väninna är hönsig/överbeskyddande. Men det får hon ju vara, hon är inte första eller sista mamman som är hönsig. Brukar du ändra din åsikt varje gång du har en majoritet emot dig i frågan? Självklart inte, annars hade alla alltid tyckt likadant.

    Jag har sagt att jag inser att folk tycker majoritetsvis, i just denna tråd, att det är lite överdrivet och kommer att framföra FL-panelens åsikter kring detta. Därmed inte sagt att alla på tex stan hade tyckt majoritetsvis likadant som här inne tex. Men jo det spred lite perspektiv på situationen, så jag fick visst ut något av min tråd. Du behöver inte bli så typisk FL där i slutet ;)
  • Fiona M

    Det spelar ingen som helst roll vad som hände innan, att balla ur och slå ngn -dessutom inför barnen -är oacceptabelt.

  • Bibbidi
    Individual skrev 2017-07-12 08:45:23 följande:
    Ok, tack för din input! Jag kan tycka att bråkets urartning inte hade inträffat ifall svärmor inte lagt sig i diskussionen mellan fru och make ang barnomsorg då det var svärmor som betedde sig värst och tydligen har ett hett temperament med fysiskt agressiva tendenser. Att hon dessutom gör detta inför barnbarnen är helt sanslöst och bortom förlåtelse. Särskilt när hon inte ens bett om ursäkt utan förväntar sig en från svärdottern (can you believe it?!).

    Ska man inte kunna bli upprörd på sin egen make i sitt eget hem för hur man ansett att han hanterat en situation kring barnomsorg/barnsäkerhet utan att bli misshandlad av hans morsa?

    Ja, mamman blev upprörd, men jag förstår henne fullt - dock med hänsyn till att det skett många andra grejer både före och efter som lett fram till att mamman helt enkelt fått nog av dessa två. Mamman har fått stå ut med mycket kan jag säga, kan nästan klassas som psykisk misshandel. Hon har aldrig blivit respekterad av dem, och då har hon endast haft tre simpla önskemål: att inte slänga runt för mycket med barnen/utsätta de för faror/ha lite högre säkerhetstänk, ha lite bättre handhygien då barnen var under halvåret, ingen rökning i hemmet, men nej. Anser andra att man är en hönsmamma/överdriver ska man genast bli överkörd (som t.ex. användaren Tina här inne tycker att hon mer än gärna hade gjort). Det tycker jag är skrupulöst. Gör vad du vill med dina egna ungar, låt bli andras barn liksom.

    Sen är det fler än mamman som reagerat på att pappan och svärmor är oförsiktiga med barnen. Hon är medveten om att hon är överbeskyddande, men det gör det inte bättre att svärfamiljen är oförsiktiga, har lågt säkerhetstänk i många aspekter och dessutom jäklas på pin liv bara för att dominera och trycka till mamman. Vissa saker hade nog ansetts som psykisk misshandel av henne, ja.

    Föräldrarna har rätt att vara hönsiga om dem vill. Alla har sin stil och den ska respekteras. Långt bättre att vara hönsig/överbeskyddande än slapp och nonchalant, sen är det ju individuellt var man tycker att gränsen mellan dessa två "stilar" går. Jag själv har alltid uppskattat en mer beskyddande föräldrastil framför en bekväm/slapp/lat. Vet mpnga andra som håller med mig i detta. Ja, barn kommer skada sig, men hellre förebygger jag olyckor så långt jag kan - och om de ändå skadar sig, ja då har jag ju gjort vad jag kunnat iaf för att förhindra det. Tycker jag :)
    Jag hade till en början skrivit ett långt inlägg men orkar inte skriva om allt.

    Du skriver att det var fruktansvärt att farmorn började bråka inför barnbarnen - men var det inte mamman som började bråket just framför barnen? Att farmorn lade sig i är ju inte superkonstigt egentligen. Hon var i närheten av två som stod och bråkade. Kan ju bara vara så att till en början gick hon fram och frågade om någonting var fel - mamman fräste då till henne att inte lägga sig i - farmorn fräst tillbaka för att hon blivit fräst åt och sedan var bråket igång. Nu spekulerar jag bara eftersom jag likt dig inte var där men kan tänka mig att någonting liknande kan ha hänt.

    Du skriver att vissa är mer överbeskyddande än andra och ja, så är det. Men du väljer ordet nonchalanta till oss andra vilket jag tycker är fel. Du kan inte skriva att det är okej att alla är olika, att det ska respekteras, men sedan skriva att de som inte håller med er är nonchalanta. Kan ju vara så att det snarare är ni som har fel i den här situationen? Nu tänker jag inte enbart på mina egna personliga åsikter utan hänvisar till det faktum att i princip ingen hittills har hållit med er utan tvärtom skrivit att din kompis överreagerade. Det kan inte vara så att majoriteten är nonchalanta gentemot sina barn. Jag tror, eller nej jag är övertygad, att de flesta älskar och bryr som om sina barn mer än någonting annat men de tyckte inte den här toalettsituationen krävde den reaktionen som din väninna gav. 

    Jag skulle vilja säga att det är alla tidigare händelser som gjort din väninna mer känslig/arg gentemot farmorn/pappan så att hon nu lättare blir arg/irriterad på dem än vad hon hade blivit annars. Jag skriver inte att de sakerna som hänt innan är rätt, men i just den här toalettsituationen som du frågade om så tycker jag och vad som verkar de flesta andra också att du/din kompis tycker/har fel.
  • Anonym (Vr)

    Min 2,5 åring går själv på toaletten. Tar fram en pall och klättrar upp (utan barnsits). Inte går jag och övervakar honom så att jag kan stå och vakta när han behöver gå på toa. Han ropar om han behöver hjälp.

    En del barn behöver ju sitta ganska länge på toaletten och hade det varit så här hemma hade jag nog också satt mig i soffan under tiden.

  • Physalis
    Individual skrev 2017-07-12 12:12:10 följande:

    Okej, ledsen om det sett ut så. Jag har ju tagit till mig. Och kommer även berätta för väninnan vad mammorna på FL tyckte, att de inte ser det som en allvarlig/farlig situation. Folk tycker majoritetsvis att mamman i denna incident överdrev i att bli upprörd för detta, men då förstår man kanske också bättre varför när jag skrivit allt annat skit hon blivit utsatt för.

    Folk tycker, med några undantag, att jag överdriver också som håller med henne i att det är oförsiktigt. Vad ska jag säga, att folk på Familjeliv i en tråd svarar att det är lite överdrivet gör ju inte att jag eller hon byter åsikt helt i att det är bättre att sitta med sin treåring (och ja, denna treåring vill att man sitter med faktiskt) än att lämna hen ensam i denna sittposition. Tills han verkar mer redo att flyga solo sas. Barn är också olika.

    Jag tycker ju att det är en slapp/nonchalant stil att lämna barnet i denna sittposition, men jag har ju skrivit också att det är individuellt var gränserna går mellan slapp/överbeskyddande stil. Sen är inte alltid och i varje enskilt fall eller situation en slapp stil fel heller - eller en överbeskyddande stil.

    Menar du att jag ska ändra åsikt helt för att verka ta till mig? Vad ska jag göra om det är min personliga åsikt? Sen har jag inte kallat folk här inne för slappa utan pratat om denna far/svärmor. Andra tycker ju jag överdriver/att min väninna är hönsig/överbeskyddande. Men det får hon ju vara, hon är inte första eller sista mamman som är hönsig. Brukar du ändra din åsikt varje gång du har en majoritet emot dig i frågan? Självklart inte, annars hade alla alltid tyckt likadant.

    Jag har sagt att jag inser att folk tycker majoritetsvis, i just denna tråd, att det är lite överdrivet och kommer att framföra FL-panelens åsikter kring detta. Därmed inte sagt att alla på tex stan hade tyckt majoritetsvis likadant som här inne tex. Men jo det spred lite perspektiv på situationen, så jag fick visst ut något av min tråd. Du behöver inte bli så typisk FL där i slutet ;)


    Resten av vad du beskriver om den här släkten låter fullständigt vansinnigt och mamman gör fullkomligt rätt i hur hon hanterar situationen enligt mig.

    Nej jag menar inte att du ska byta åsikt bara för att majoriteten tycker annorlunda. Jag protesterar mot att du kallar alla som inte agerat som mamman vid toalettsituationen för lata, slappa och nonchalanta. Iaf inte när du samtidigt påstår att du önskar andras objektiva åsikter i frågan. Om du enbart menat att det är pappan och svärmodern så har du varit väldigt otydlig.

    Vi som svarar känner inte det här barnet, det är möjligt att iaf jag gjort annorlunda om jag gjorde det, men en genomsnittlig treåring hade jag låtit gå på toaletten själv och också låtit denne lära sig av sina egna misstag inom rimliga gränser. Att man slår huvudet i golvet för att man lutar sig för långt fram på toaletten är en bra lärdom enligt mig. Hur ska man annars lära sig var balansgränsen går, eller att man får ont om man ramlar eller att vara mer försiktig?
    Korrekturläser som en kratta
  • Individual
    Bibbidi skrev 2017-07-12 13:13:32 följande:

    Jag hade till en början skrivit ett långt inlägg men orkar inte skriva om allt.

    Du skriver att det var fruktansvärt att farmorn började bråka inför barnbarnen - men var det inte mamman som började bråket just framför barnen? Att farmorn lade sig i är ju inte superkonstigt egentligen. Hon var i närheten av två som stod och bråkade. Kan ju bara vara så att till en början gick hon fram och frågade om någonting var fel - mamman fräste då till henne att inte lägga sig i - farmorn fräst tillbaka för att hon blivit fräst åt och sedan var bråket igång. Nu spekulerar jag bara eftersom jag likt dig inte var där men kan tänka mig att någonting liknande kan ha hänt.

    Du skriver att vissa är mer överbeskyddande än andra och ja, så är det. Men du väljer ordet nonchalanta till oss andra vilket jag tycker är fel. Du kan inte skriva att det är okej att alla är olika, att det ska respekteras, men sedan skriva att de som inte håller med er är nonchalanta. Kan ju vara så att det snarare är ni som har fel i den här situationen? Nu tänker jag inte enbart på mina egna personliga åsikter utan hänvisar till det faktum att i princip ingen hittills har hållit med er utan tvärtom skrivit att din kompis överreagerade. Det kan inte vara så att majoriteten är nonchalanta gentemot sina barn. Jag tror, eller nej jag är övertygad, att de flesta älskar och bryr som om sina barn mer än någonting annat men de tyckte inte den här toalettsituationen krävde den reaktionen som din väninna gav. 

    Jag skulle vilja säga att det är alla tidigare händelser som gjort din väninna mer känslig/arg gentemot farmorn/pappan så att hon nu lättare blir arg/irriterad på dem än vad hon hade blivit annars. Jag skriver inte att de sakerna som hänt innan är rätt, men i just den här toalettsituationen som du frågade om så tycker jag och vad som verkar de flesta andra också att du/din kompis tycker/har fel.


    Nej, inte rikigt så. Ja, jag tycker att farmorns mask föll av helt. Hon visade vad hon är kapabel till. Svärdottern har rätt att i sitt eget hem både bli arg och även ta det enskilt med sin egen man utan att andra ska lägga sig i. Ska svärmor få försvara sin vuxna son med sina händer men mamman ska inte få försvara sin lilla treåring från att hans pappa lämnar honom i en situation han inte bemästrat än - med sina ord? Ska mamman bli misshandlad för att hon blir upprörd? Efter år av många värre incidenter. Bägaren rinner ju över för alla till slut, förr eller senare.

    Dessutom så skrek inte mamman och inte framför barnen heller då minstingen sov i sovrummet och treåringen gått in på rummet för att leka. Svärmorn var tydligen den som var på bråkhumör då hon gick in till ett bråkande gift par när de var i arbetsrummet. Är hennes vuxne son så helig men inte mammans son som är ett litet barn? Svärdottern bad henne att inte lägga sig i, ja, men inte att hon fräste. Det var då som svärmodern började skrika. Så pass att minstingen vaknadd, kom till sin mamma upp i famnen. Svärdottern sa ifrån varpå hon, med minstingen i famnen fick en smäll rakt över hals/bröst (farmorn kunde alltså lika gärna ha råkat slå/riva minstingen om det velat sig illa!). Senare får hon även en smäll över armen, så hård att det blir blåmärken efter fingrarna i tre veckor efteråt. Det är bilder på dessa som maken sedan raderar.

    Ja folk tyckte majoritetsvos att min vänina överreagerade ang just själva toalettincidenten men det är få som uttalat sig om misshandeln/de andra mycket värre sakerna som maken/svärmor har gjort - varför ju min väninna fick nog av deras sätt pch behandling. Helt och fullt rätt enligt mig. De har behandlat henne som skit på många vis.

    Detaljerna i själva bråket är fruktansvärda. Bla det att svärmodern knuffar in treåringen i arbetsrummet där pappan hade suttit för att kunna slå mamman "ifred" utan att barnet ska se hur hemsk farmorn är mot hens mamma. Snacka om att vara falsk rakt igenom. Och kalkylerad/ond. Samt att svärmorn slår på sin svärdotter hela två gånger medan hon håller i sin bebis. Sanslöst!
Svar på tråden Vad tycker du om att man lämnar en nybliven treåring ensam på toalettstolen?