Svårt att ge råd eftersom det är så individuellt det där med sömnen. Vårt äldsta barn har det varit jättejobbigt med ända tills han fyllde 5. Timslånga nattningar, timslånga vak på natten, hysteriska skrik om man inte satt bredvid sängen... osv. Med den yngsta gick det lättare. För vår äldsta var det nog helt enkelt så att han inte var redo för något annat, fast vi hade nog kunnat göra en del grejer lite annorlunda förstås. Vi var dock helt enkelt för trötta.
Det som till slut fungerade, och som fungerade på den yngsta, var att berätta hur det kommer gå till innan, prata om det flera gånger under dagen eller kanske under flera dagar och se till så att barnet i förväg själv säger ja till upplägget: ikväll kommer jag att läsa en saga för dig sedan kommer jag att säga godnatt och gå ut till soffan i några minuter innan jag kommer tilllbaka och tittar till dig, och sedan kommer jag att titta till dig många gånger tills du sover.
I början blir det att gå fram och tillbaka ofta, men man kan dryga ut tiden däremellan mer och mer. Det tog ungefär en vecka innan det satt. I början gick de såklart upp och då fick vi gå tillbaka med dem och stoppa om dem, men det var mycket lite gråt. Och vid gråt har jag alltid kramat om och tröstat, hållit om en stund till det blivit bättre. Men jag tror som sagt att barnen helt enkelt var redo för jag hade inte kunnat vara stenhård och låta dem ligga och gråta. Men du har en 3,5-åring och om du har ett verbalt barn så har du ju alla möjligheter att prata om läggningen, hur du vill ha det och vad han skulle kunna gå med på eller om han har några andra idéer om hur läggningen ska gå lättare (inom rimliga gränser förstås).
Långt inlägg. Hoppas du fick någon tanke med dig i alla fall.