Cerklage -hur gick det?

Jag hade också litunus

Hej! Kom över den här tråden och tänkte kolla hur det går för er alla.

Hur mår ni och fungerar det bra med cerklage och mår era små underbara liv i magarna bra?

Jag och min sambo miste vår ängel den 15/11 i år. Våran första graviditet och allt var bra fam tills jag var i 23+2. Fick en störtblödning hemma så fick åka ambulans till sjukhus. När dem såg att han levde så blev vi skickade direkt till Uppsala där jag blev inskriven. Tappen var då 2.5cm. Detta var på lördagen. Jag slutade blöda söndag kväll. På måndagen var tappen 1.9 cm. På måndag kväll började jag få sammandragningar. Hade haft det tidigare också men inga märkvärdiga på så sätt. Sammandragningarna fortsatte tiddsg onsdag torsdag och på torsdag kväll började jag blöda igen. Då var tappen 1.1 cm. Därefter slutade jag aldrig blöda utan han är född med k.snitt på söndagen den 5/11 efter jag vaknade på natten med värkar. Var då öppen 3 cm. På lördagen när jag kom in tog dem prover och der visade sig att jag hade GBS i vaginan. Moderkakan he dem skickat på analys för att se om den visar något för än så länge vet dem inte vad blödningen beror på. När Dylan föddes mådde han jättebra och hade så fina värden. Endast cpapp. Men efter en vecka fick han en infektion i tarmarna och den 15/11 somnade han in.

Jag och sambon vill blibgtavids igen och ge Dylan ett syskon men är så rädd. Allt var så bre tills der inte var bra. Jag ver redan nu att jag kommer säga toll om cerklage ifall att samt att jag sk gå på kontroller varje vecka för att se efter Gbs : en. Jag har frågat om det var det spm satte igång allt men får känslan av att dem helst undviker att svara på det..

Hej!

Vi är lite i samma sits. Vi fick vår son 6/11 i vecka 22+4 i Uppsala och låg på neo i 10,5vecka innan han somnade in 18/1.. Så vi låg ju på Neo där samtidigt!

Jag har precis fått reda på att jag är gravid igen. Vi är ju såklart superlyckliga men samtidigt jätterädda.

Jag hade absolut inga tecken på att jag skulle föda förens dagen kom och blev skickad i ambulanshelikopter till Uppsala..

Jag har princip begärt att få cerklage denna gång. Jag tyckte de lät lite nonchalanta först och bara ?vi får se?. Men jag tror man verkligen får stå på sig.

Jag var väldigt lugn förra graviditeten men denna gång kommer jag vilja ha täta kontroller så jag känner att jag har kontroll över situationen. För mig känns det viktigt för mitt välmående..

Förstår precis hur du känner och vad du går igenom. Förlorade vår son i vecka 20+2 för 5 år sen, dom visste inte orsaken då , blev gravid sen igen efter några år och gick på kontroll fick cerklage akut i vecka 25 då, de gick vägen den gången och sista nu fick jag i vecka 13 i förebyggande syfte, de togs bort i vecka 36 och é7+1 startade förlossningen och hon föddes i 37+2

Vad underbart att cerklage hjälpt för dig, men vad ledsen jag blir att du också behövt gå igenom den här förlusten för att komma dit. Öppnade du dig tyst eller med värkar?

Vad jag förstått från den här tråden så är cerklage mest hjälpsamt om man öppnar sig tyst, men jag får aktivt värkarbete från ingenstans och är så orolig att det inte kommer finnas något att göra i framtiden..

Öppnade mig tyst, va till bm på morgonen och allt såg bra ut, började små blöda på eftermiddagen ringde då in och dom trodde de va nå blodkärl, men de gick bara en kort stund så åkte vi, 10 minuter hemifrån fick vattnet och då ringde vi ambulans som kom å mötte oss sek gick de snabbt, har pco också så trodde de va kört efter de, idag har jag två döttrar en på 2 år och 1 månad och minsta 3,5 månad, tack vare cerklage :) men de är fruktansvärt att förlora barn

Beklagar :(

Jag är änglamamma till två, Dylan som föddes i v.25 och som somnade in 10 dagar senare och åt Ellen som jag födde stilla i v.25.

Jag hade cerklage med Ellen men hon dog i magen pga en infektion jag hade.

Stella föddes 2019 i v.34+1. Cerklage och sängläge och diverse mediciner. Frisk och andades själv men och behövde bara 4 dagar på neo pga gulsot och lite viktökning.

Har dom kollat ifall du har någon infektion?

Jag har försvagad livmoderhals men graviditeten med dylan så hade jag fruktansvärda sammandragningar pga oupptäckt GBS infektion. Det var även det som jag smittade Ellen med :(

Grattis till dina barn <3 vet dom om det var en infektion som orsakade det? Eller bara försvagad tapp?

Jag har en son född i 33+3, vilket jag är såå tacksam för mitt i allt detta. Även om min värld rasar av tanken på att inte kunna ge honom syskon så är han just nu ljuset som för oss att fortsätta gå upp på morgonen.

Så ledsen för dina förluster. Det måste vara fruktansvärt att gå igenom det igen, vet dom vilken infektion det var som orsakade Ellens död?

Med Stella, var det sängläge hemma eller på sjukhus, och i vilka veckor? Vilka mediciner tog du? Och när sattes cerklaget? Fantastiskt att hon kom till er och att det gick så bra.

Jag var på gynakuten lördagen den 28/8 pga sammandragningar och oro. Tappen mätte 4 cm och allt såg jättebra ut. Dock ett crp på 13, men det är ju väldigt lågt så inget gjordes. Odlingar visade ingenting. Fick ändå antibiotika mot uvi för säkerhets skull.

På måndagen den 30/8 hade jag RUL, allt såg perfekt ut.

På torsdagen började jag få blodblandade flytningar som jag pratade med min bm om på ett besök jag hade samma dag, men hon tyckte inte det var något att oroa sig över och kollade inte heller tappen.

På fredagen den 3/9 fick jag tätare och tätare sammandragningar under förmiddagen som började göra mer och mer ont. Åkte in till gynakuten och hade öppnat mig mycket + buktande hinnsäck. 20 i crp. Det stannade av under kvällen men nästa dag var min crp på 30 och under lördagkvällen drog värkarna igång igen otroligt intensivt och tätt, och på bara 25 minuter var hon ute. Hon levde i nästan 5 minuter innan hon var borta för alltid.

Odlingarna har inte visat något men det finns ändå misstanke om infektion pga att min crp steg. Obduktionen får berätta mer. Det pratades om nödcerklage, men läkaren ville inte sätta det så länge inte min sänka gick ner - vilket den inte hann göra innan det var för sent.

Tack. Men för dig med, det är så fruktansvärt vad vi behöver gå igenom :(

Det är gbs. Med Dylan så hade jag sammandragningar från v.15 som blev värre med tiden, sökte hjälp i v.22 men en bm sa att jag drack för mycket vatten så det var pga den anledningen? sen efter några dagar så fick jag en enorm blödning och då var det 2.2cm kvar av tappen och blev inlagd i Uppsala med konstaterad GBS i vagina (dom svabbar med tips, hade det inte i urinen då)

Hade jag vetat det jag vet om GBS idag så hade jag krävt antibiotika men fick ingen, för vården anser att GBS inte är farligt. Men Dylan kom 8 dagar efter jag blev inlagd och somnade in 10dagar senare efter en infektion i tarmen. November 2017

I januari 2018 plussade jag med Ellen, pluggade på distans så när jag fick mitt cerklage så slapp jag sjukskrivning då jag kunde plugga hemifrån. Lämnade odling pga GBS 1 gång i månaden och det var positivt varje gång, fick en kur antibiotika varje månad.

Men i v.25 så föddes jag Ellen stilla. Provsvaren visade att hon hade GBS i alla organ, så på något sätt hade infektionen tagit sig in till henne.

2019 blev vi gravida med Stella (ett ma innan i v9)

Jag har lätt till blodproppar så jag har alltid fått Fragmin vid graviditet men nu fick jag även trombyl också. Sen så började jag äta antibiotika varje dag i v.12. Sjukskriven efter cerklaget i v.15 och började med lutinus i v.16. Heltiddsjsukskriven hemma. Låg mest i säng eller soffa 85% av tiden.

Satt på stol och lagade mat med sambon haha.

Men efter v.30 vågade jag röra lite mer på mig. Vi kunde ta en vända till typ rusta och sen åka hem till kom kompis eller min mamma eller svärföräldrarna men då låg jag ju oftast i deras soffor och bara tog det lugnt.

Sen i v.34+0 så var jag hemma, tog en dusch och när jag kom ut från duschen och skulle torka mig så fick vattnet. Fick typ en chock, men allt gick på ren automatik.

Gick in på toa, satte in en binda, ringde förlossningen, satte på högtalaren medan jag klädde på mig och sa ?mitt vatten har gått, här är mitt p.nummer, ni ser min kaotiska journal, jag kommer upp. Så lade jag på. Gick ner till bilen, körde dit och under tiden så ringde jag min sambo och sa att jag åker upp, jag tror vattnet har gått, jag ringer sen.

Dom lade in mig på observation. Läckte vatten titt som tätt, dom sa att om du får minsta blod i vattnet så säg till.

Gick på toa 05.30 på morgon och då var det lite blod i vattnet. Sade till och en läkare kom in och sa att jag skulle ringa min sambo för det är k.snitt kl09, dom hade pratat med barnläkare som inte ansåg att jag behövde kortisonspruta för lungmognad utan prio var att få ut Stella innan det kunde komma mer blod och bli mer akut.

Så oerhört ledsamt att läsa om er lilla flicka :(

Har ni någon plan med sjukhuset inför nästa gång, om ni vill bli gravida igen? <3

Har dom kollat upp din livmoder föresten?!

Jag har hjärtformad livmoder och det kan vara bidragande till för tidig förlossning pga brist för plats för bebis.

Jag känner flera som har hjärtformad livmoder och då har vissa valt att ta bort skiljeväggen och då har flera av dem lyckats med sina graviditeter, sen har dom för tidigt kanske, men runt v.35-36.

Jag fick reda på att jag hade det när jag väntade Dylan i ca v.6 och då sa dom att jag ev skulle föda för tidigt och ev göra k.snitt då de ofta lägger sig i tvär eller sötesläge för att få mer plats.

Dylan låg i tvärläge och Stella låg i säte. Så jag har gjort två snitt och en vaginal förlossning.

Hur lätt är det att se om livmodern är hjärtformad? Dom har ju gjort sååå många ul på mig men aldrig nämnt något om det