Anonym (Qwerty) skrev 2017-07-28 08:47:08 följande:
Ok, han jobbar per timma och gör inget mer avancerat än att det går att avbryta när som helst utan att han stör processen i arbetet. Ja, men då förstår jag att det inte skulle vara så svårt för er att jobba båda två under tiden som barnen sover. Men, om ditt extrajobb innebar att åka iväg på hemtjänstuppdrag, skulle han fixa allt därhemma då också eller är du bunden vid att vara hemma när han jobbar?
Ja,ja, jag fattar att du är fast i kvinnofällan och inte ser det själv. Tragagiskt att ni värderar det hemarbete han gör (de TUNGA sakerna) så mycket mer än det du gör -klassisk kvinnofälla det också.
Det sorgliga är bara att era barn kommer att växa upp med bilden av att det är kvinnor som gör allt vardagsarbete därhemma och pappor som är sååå duktiga som kan bygga en altan (ni måste ha otroligt många och avancerade altaner om en sån sak räknas upp som "hans" uppgifter) och att de riskerar att ta in de mönstren i sina kommande relationer. Det blir tufft för dem (särskilt om ni har söner) om de möter en partner med modernare syn på jämställdhet, som inte bara accepterar att kvinnor skall göra "allt" utom lite gräsklippning och att slå in en spik då och då.
Nej, vet du, det är inte särskilt jobbigt att leva i ett jämställt förhållande, men jag förstår att det låter som en utopi för dig och att det därför känns oöverstigligt att tänka sig det.
Är inte jämställdhet i grunden att man bidrar med lika mycket men att man också får ge och ta och byta sysslor om man inte trivs med allt man gör, att valmöjligheten finns där så att båda blir lika nöjda, är båda lika nöjda behöver man inte ändra på något även om man inte gör lika mycket.
Lika nöjda, kan det bli mer jämställt?
Men det spelar ingen roll hur nöjd Lis och hennes gubbe är, det ska vara jämställdhet på Qwertys villkor, annars är det fel.
Dom verkar vara på samma våglängd trotts att dom tycker om att göra olika sysslor, varför bråka om olika sysslor, byta sysslor för sakens skull om det innebär att båda blir mindre nöjd? Dom kan ju inte anpassa sitt förhållande efter dej, du är inte en del av deras förhållande och det är inte dej det handlar om.
Du är, utifrån hur du framställer dig själv här i tråden, typexemplet på en radikalfeminist som " baaaara gnäller, ser sig själv som ett offer och tar sej friheten att bestämma för hem och familj medans mannen ska vara tyst för att det passar dej bäst". För att sedan, den dag förhållandet spricker, sitta och skapa bittra trådar om hur mycket offer du är för att du är kvinna och det är samhällets fel.
Ja,ja, jag fattar att du är fast i "feministfällan" och inte ser det själv.Det sorgliga är bara att era barn kommer att växa upp med bilden av att det är kvinnor som gör allt vardagsarbete därhemma och pappor som är sååå duktiga som kan bygga en altan (ni måste ha otroligt många och avancerade altaner om en sån sak räknas upp som "hans" uppgifter) och att de riskerar att ta in de mönstren i sina kommande relationer. Det blir tufft för dem (särskilt om ni har söner) om de möter en partner med modernare syn på jämställdhet, som inte bara accepterar att kvinnor skall göra "allt" utom lite gräsklippning och att slå in en spik då och då.
Ingen större risk om de lär sig att kommunicera, samarbeta, respektera andra och se saker ur bådas perspektiv, att lär dem att bidra med sitt, det brukar ändå ingå i uppfostran så de inte hamnar i cirkeln mamma fixar allt, ungarna svinar ner över allt, inte städar undan sitt eget skit och förväntar sig att mamma ska passa upp. Mamma surar, känner sig tagen för given och pappa surar och känner sig tagen för given när han betalar allt som ungarna vill ha.
Funkar bra :)
Jag kanske trivs med att hålla rent i huset, tvätta och laga vår mat? Det funkar för oss så varför inte?
Och det är ju inget som stoppar mig att ha fler jobb heller. Men jag vill inte det.
Jag vill klippa 2500kvm gräs och klyva en massa kubik ved lika lite som man min vill laga mat och tvätta.
Han arbetar med tunga sysslor här hemma som inte jag vill göra.
Klart det är mycket jobb med hemmet. Men jag gör hellre det än allt min man gör.
Så jag kunde ju lika gärna gjort ett liknande jobb och dragit in extra pengar jag också. Men jag VILL inte det. Tänka sig va?
Jag vill inte göra de saker han vanligtvis gör och vice versa.
Vad är problemet?
