Sorg-tråd för ofrivilligt barnlösa

Har aldrig hittat den i vanlig butik. Brukar beställa från www.femalebalanceshop.com. Om du mailar deras kundtjänst så kan de tipsa om flera produkter som kan hjälpa för endometrios. Har fått många bra tips från dom.

Hej tjejer! Hoppas det är okej för er att jag joinar tråden.

Har precis fått ett negativt besked som antagligen innebär att jag aldrig kommer få barn, orkar inte ens skriva om vad det är för är i chockfasen fortfarande. Har åldern emot mig också.

Vad gör man nu? Ska man börja knarka? Skaffar man hund o klär den i en bebishätta? Nej jag grejar inte detta, hur ska man orka?

Jag vet inte heller... Jag blev väldigt självdestruktiv när jag precis fick veta. Kände att jag inte längre var värt något som kvinna. Försökte gå i terapi men det var för svårt för att prata om. Var arg och bitter hela tiden. Men till slut känner jag att det har börjat lägga sig lite. Jag har i flera år varit orolig över om det ska gå eller inte. Varit stressad över att hitta en partner i tid osv. Så för min del så gör det att stressen lagt sig iallafall. Men det är ändå en enorm sorg. Jag tror att man lätt blir blind för att det finns annat att leva för, man kan ha ett underbart liv utan barn. För min egen del försöker jag tänka att det finns något annat som är menat för mig, och att jag inte kan vara mamma för att få det/nå dig. Man gör vad man kan för att trösta sig själv. Men tror att det är bra att prata med en psykolog....För tungt att bära detta själv.

Adenomyom och endometrios som skadat livmodern så mycket att den behöver tas bort. Utan livmoder så har man inte några andra möjligheter. Kommer tyvärr leva med svåra smärtor hela livet pga de skador som uppstått genom sjukdomen så hade inte haft förmåga att ta hand om ett barn även om jag hade kunnat bli gravid.

Tyvärr inte eftersom skadorna på min kropp påverkar min hälsa väldigt mycket. Infertiliteten är bara en liten del av det som jag kämpar med. 

Hur tänker ni? Ska ni försöka adoptera?

Tyvärr inte eftersom skadorna på min kropp påverkar min hälsa väldigt mycket. Infertiliteten är bara en liten del av det som jag kämpar med. 

Hur tänker ni? Ska ni försöka adoptera?