Hantera och bli av med irritationsmoment i relationen.

I mina öron låter det som om ni redan har börjat växa ifrån varandra ganska ordentligt, vilket inte är så märkligt med tanke på hur ung hon var när ni träffades.

Om du innerst inne tror att ni verkligen passar ihop och bör leva med varandra livet ut och bilda familj och allt sånt så får du lov att sätta ner foten, och rakt och enkelt säga precis det du har skrivit här. Att du upplever henne som bekväm och egoistisk, och att det är dålig stil att ha en uppsättning regler för sig själv, men en annan för sin sambo. Hon låter ärligt talat inte särskilt kul att leva ihop med, och om inte ens sexlivet är bra efter så pass kort tid ihop (utan barn!) och ni inte verkar ha några gemensamma intressen så undrar jag om det här verkligen är något för dig att satsa på.

Hon beter sig väldigt barnsligt. Kanske inte så konstigt givet åldern. Värre är att hon låter som en lite tråkigt person. Inga vänner...? Alls? Kan hon inte börja med någon aktivitet där hon träffar folk? Hon kan väl inte tillbringa livet på soffan?

Om du tror att detta är ett förhållande som du vill satsa på så måste du hjälpa henne att växa upp. Men det är många områden där hon behöver växa. :) Hur mycket tålamod har du?

Sätt er ner en kväll, spalta upp allt som behöver göras under exempelvis en månads tid. Gör en fördelning som går efter antal arbetstimmar eller liknande. Visa henne handgripligen hur mycket du jobbar för hushållet. Ta med henne en gång när bilen ska tvättas och vaxas och låt henne göra det mesta att jobbet. Erbjud dig att ta tvätten en vecka om hon gör något du brukar göra. Eller liknande.

Det där med pengar är väldigt viktigt i längden. Knepigt och känsligt. Finns nog ingen annan väg än att sätta sig ner och visa i kronor och ören hur mycket olika saker kostar. Flyttade hon direkt från föräldrarahemmet ihop med dig? Hon kanske aldrig har fått lära sig hantera ekonomin på ett ansvarsfullt sätt.

Sexbiten känner nog många igen sig i... Har ni redan hamnat där...?

Inget fel i det men ni har befunnit er i olika faser i livet. Hon är i rörelse från en fas (studentlivet) till en annan (jobblivet). Jag vet av egen erfarenhet att det förändrar vardagen och till viss del även relationen. Hon har varit mer beroende av dig under studenttiden och rör sig nu mot en tillvaro som mer liknar din, ekonomiskt och tidsmässigt. Det är en omställning som hon själv kanske inte har hunnit landa i och därför inte har ork till något mer just nu. Denna förändringen kan vara värd att diskutera för det påverkar säkert er på många plan. Hennes beteende att hon måste få som hon vill har jag inga svar på. Ni måste båda två vilja förstå varandra, och när ni gör det så blir det lättare att visa varandra förståelse, empati och värme.. För det kanske bara är så att ni båda behöver höra: "Jag förstår att du inte orkar just nu. Vi tar disken imorgon" eller "Jag tar den här räkningen så kan du göra någonting roligt för pengarna istället".

Tack för svaren.

Ja, helt vän-lös är hon inte, men nästan. Det är inte allt för ofta hon vill hitta på saker med sina egna vänner, och hon sitter inte enbart i soffan men det är inte så mycket social aktivitet på vardagarna om man säger så.

Sedan skall också nämnas att vi har en hel del gemensamma intresse och har roligt när vi utövar dem. Så allt är inte grått och trist.

Ja hon flyttade mer eller mindre in hos mig från föräldrahemmet. Såhär i efterhand önskar jag att hon skulle ha bott själv ett år eller så bara för att hon ska få lära sig vad saker och ting kostar.

När jag läser detta själv i efterhand så inser jag att jag får henne att framstå som en bortskämd flicka som fått allt hon har pekat på. Vilket inte direkt är sant om man ser till hennes föräldrar. När man pratar med henne så förstår hon att saker kostar och jag tror att vi löser den ekonomiska biten utan några större problem när hon får mer än ett sommar-jobb. Hon har studerat färdigt nu och det verkar som att det finns goda chanser till jobb.

Sexlivet har jag pratat med henne om. Jag får svaren att det är på grund att hon är trött på efter jobb. Vilket faktiskt märks skillnad för hon är mycket sugen efter att hon har varit ledig i någon dag och att det är hormoner från hennes preventivmedel. Jag tror dock inte att det har så mycket med saken att göra för hon var likadan när vi hade en period med kondom.

Det jag främst vill komma bukt med i vårt förhållande är att hon ska inse att hon inte alltid kan få som hon vill och att man inte kan frångå sina ansvar. Problemet är att jag måste få henne att själv inse att hon tänker så, för om man säger det till henne kommer det inte gå in i skallen på henne.

Jag har också kommit fram till slutsatsen att hon behöver växa upp lite, men hur? Hon måste inse det själv.