Är det ok att säga till sitt överviktiga barn att han inte får tårta. När resten av familjen ska äta tårta?

Låter ätstört det där, har ni tagit upp detta med läkare?

Äter man extremt selektivt men onyttigt kan man absolut bli övervikt.

Låter som det är relationen till mat som är nyckeln?

Vill ni att sonen ska få ätstörningar eller? Om ni pikar honom hela tiden kommer han ju tillslut att få det. Så blev det för mig när jag var överviktig i den åldern "ska du verkligen äta mackor nu?" Osv. Kämpar än idag, nästan 10 år senare med ätstörningar och känslan att jämt känna sig fet.

Nej det är inte ok. Det är mobbing.

Om barnet har viktproblem får ni arbeta med det på ett sätt som inte knäcker och skämmer ut barnet. Envisas din käre make med att fortsätta mobba sitt eget barn kommer han att ha ett överviktigt och olyckligt barn. Hellre lite övervikt än knäckt självkänsla.

Varför äta tårta och säga nej till barnet ? Skulle du din man själva vilja bli behandlad så alla andra äter tårta men ni får inget ni får titta på ?

Antingen äter ni tårta ibland eller inte kämpar själv med överviktigt barn äter sötsaker ibland inte ofta . Bättre mat inte mc Donald pizza ofta barn är barn oavsett övervikt även överviktiga barn kan bli ledsna de har känslor med .

Ta kontakt med skolsköterskan på eran sons skola så ni får hjälp att komma i kontakt med personal innom sjukvården som arbetar med barnfetma dietist och läkare .

Det är inte bara barnet som behöver hjälp utan även ni föräldrar att kunna hjälpa barnet på bra sätt.

Nej, det tycker jag inte. När man normalt sett serverar tårta så ska såklart alla få tårta, överviktig eller ej. Jag förutsätter då att tårta inte serveras titt som tätt, i så fall är det kanske där problemet ligger.
Ska överviktsproblem lösas tycker jag som du, att det ska inspirera hela familjen att äta nyttigare.

Nej det är är inte okej. Klassas nog till och med som psykisk misshandel.

Hur kommer man ens på tanken? Äter familjen tårta så får ALLA äta tårta. Däremot kan man säga att det räcker med 1 bit och då gäller det alla

Om någon skulle behandla mitt barn på det viset skulle fanskapet åka ut med öronen före. Varje dag som detta tillåts fortsätta är den som låter det hända exakt lika medskyldig till den psykiska terrorn och mobbningen som barnet utsätts för. Fullständigt vidrigt. Den dagen ungen hänger sig så finns det två skyldiga föräldrar.

Tack, äntligen en annan vettig människa i denna tråd!

I princip ja.

Det finns förstås sätt att lägga fram det, dels gällande VAD man ska stoppa i sig, men framför allt när det gäller MÄNGD, men ett överviktigt barn med ätstörningar ska så klart inte äta som andra - ungefär som en person med diabetes inte ska äta av allt eller en alkoholist inte ska dricka av allt andra dricker.

Men är han ens överviktig? 176 och 83 kg...
Men 46 i skor låter det som han är tidig i växt och utveckling. Så klart att mannens beteende inte är ok och att alla i familjen får äta nyttigt.

Det tycker jag nog det är...
Vid 13 års ålder har man ännu inte utvecklad muskulatur. Han väger trots det 83 kg till 176 cm.
Jag är 31 år, idrottar, väger 70 kg till 181 cm. 

"Man" har inte utvecklad muskulatur. Alla är olika. Nu är jag tjej, men jag hade mer utvecklad muskulatur vid 13 års ålder än vad jag har idag. Och jag är inte otränad idag ;)

Jo, det är övervikt med ett BMI på 27. Tre kilo till så klassas det som fetma klass 1. Och så handlar det om i vilken takt han gått upp. Om det brakar iväg upp gäller det att dra i nödbromsen. 

Ok!! Du kan ha rätt men det kan också vara så att han är muskulös. Många muskulösa killar har en grav övervikt enligt BMI. Likaså är många riktigt fläskiga tjejer normalviktiga enligt BMI. Min fråga var ställd till TS som ju är den enda som vet hur pojken ser ut.

Nu är jag ingen expert men tonårspojkar brukar väl äta ganska mycket och är det inte i den här åldern som pojkars längd verkligen brukar ta fart? Vill minnas att min lillebror gick från att vara ett huvud kortare än jag till att vara ett huvud längre än jag när han var mellan 13-15. Då jämnar vikten kanske ut sig är det jag menar.

Jag tycker absolut inte ni ska äta nått som pojken inte får äta, lev som en lär. Uppmuntra motion istället för att pika om maten, finns kanske någon sport han vill börja med? Om jag missat detta i tråden ber jag om ursäkt för upprepande.

Sen kan det ju vara värt att nämna att en kan gå upp i vikt om kroppen tror det finns dåligt med mat, då kan kroppen få för sig att den måste spara på varje extra kalori. Får han i sig allt en tonårspojke behöver?

Sen att bero på hans petighet i vad och hur han vill äta, jag har känt många såna helt normala barn och jag själv var sån fram tills jag blev över 20 år, jag vill säga är att det är inget konstigt alls. Min son är så med, fast där beror det nog mer på autism än bara "vanlig" petighet.

Prata gärna med vårdcentralen om ni är väldigt oroliga. Kanske har de tips eller kanske kan de lugna er med att allt helt enkelt är som det ska. Hoppas ni löser detta på bästa möjliga sätt för pojkens skull.

Det är absolut inte ok! Din man kommer krossa hans självkänsla. Är man 13 vet man om att man är överviktig och behöver inte upplysas om detta.

Dessutom är det helt fel approach. Man blir inte överviktig av en tårtbit på kalas och glass på Italiensemestern utan av det man äter varje dag!

Du kan hälsa din man att det känns onödigt att förstöra er sons självkänsla utan någon nytta (eftersom han tydligen tycker det är ok annars)..,