Ni som är otrogna och har barn
Hur tänker ni hur kan ni riskera era barns välmåga genom er otrohet ni sviker inte bara er partner utan även era barn som ni har med er partner som ni bedrar.
-
-
Svar på tråden Ni som är otrogna och har barn
-
Jag har inte sagt något, till någon, varken till bästa vänner eller syskon. Jag vill inte att de ska få veta hur värdelös jag är. (Men det är skönt att anonymt få gråta ut lite här på forumet.)Anonym (pyttipanna) skrev 2017-09-01 10:34:41 följande:Njae, det handlar inte om att man inte vill framstå som värdelös, det beror på hur gamla barnen är
-
Jag gjorde tvärtom, alla som ville vet fick veta. Resonerade som att jag har inte gjort något fel och då har jag heller ingen anledning att hålla hennes mörka hemligheter hemliga, det får hon göra själv.Anonym (rödbeta) skrev 2017-09-01 13:51:26 följande:Jag har inte sagt något, till någon, varken till bästa vänner eller syskon. Jag vill inte att de ska få veta hur värdelös jag är. (Men det är skönt att anonymt få gråta ut lite här på forumet.)
Barnen däremot har jag inte sagt något till. De var för små för att förstå när vi skilde oss, hade varit fel att berätta bara för att straffa mamma. Nu börjar de bli äldre och förstår mer, och jag får ta ställning till hur jag ska göra om det kommer frågor. Barnens mamma och jag har idag ett väldigt bra samarbete kring barnen. Visst stämmer det att hon svek dem också, men jag vill jag inte förstöra barnens relation till henne, hon är trotts allt en bra mamma och de älskar henne lika mycket som de älskar mig. Samtidigt känns det fel att sitta och ljuga sina barn i ansiktet om de ställer frågor som förmodligen är viktiga för dem.... jävla knepigt det där
-
Så oerhört tragiskt.Anonym (C) skrev 2017-09-01 13:40:59 följande:Min mamma och jag träffade min pappa och en av hans älskarinnor på gatan.
Hon var högravid...
Men jag var inte så liten då , så jag misstänkt tidigare...
Jag har ingen relation alls till min far , men jättebra relation till min mamma.
Jag har inte brytit med min far på grund av otroheten i sig utan hans känslokalla och egoistiska beteende rent allmänt.
Han hade samma syn på saker som VH här.
Han får göra vad han vill bara han är nöjd.
Inga andra människor räknas osv.
Hans andra barn tagit sitt liv som tonåring.
Bra att du och din mamma har en bra relation! -
Otrogna tänker in så långt till att kunna inse konsekvenserna av sitt otrogna svek dem har dåligt med konsekvenstänk speciellt skadligt är det om dem har barn då otrogna inte bara sviker sin partner utan även sina barn men dem bortförklarar det.Morkis skrev 2017-08-05 17:40:55 följande:
Hur tänker ni hur kan ni riskera era barns välmåga genom er otrohet ni sviker inte bara er partner utan även era barn som ni har med er partner som ni bedrar.
-
Det är intressant att se de två stora lägren som alltid utkristalliserar sig i sådana här trådar, dels de som är otrogna och förklarar bort det med att partnern inte vill ha sex, att partnern inte vet och skulle bli olycklig om hen fick veta. Och dels de som faktiskt blivit bedragna och som vittnar om hur totalt det kan förstöra en.
Jag tillhör den sista gruppen, det är snart ett år sen jag fick veta och det gör fortfarande lika ont. -
Visst är det lustigt? Extra kul blir det i trådar som handlar om "ska jag berätta?"Anonym (Emma) skrev 2017-09-07 16:55:56 följande:
Det är intressant att se de två stora lägren som alltid utkristalliserar sig i sådana här trådar, dels de som är otrogna och förklarar bort det med att partnern inte vill ha sex, att partnern inte vet och skulle bli olycklig om hen fick veta. Och dels de som faktiskt blivit bedragna och som vittnar om hur totalt det kan förstöra en.
Jag tillhör den sista gruppen, det är snart ett år sen jag fick veta och det gör fortfarande lika ont.
Av någon märklig anledning verkar 99.999999% av de som tycker att man inte ska berätta bara råka vara människor som själva varit eller är otrogna medan de allra flesta som blivit bedragna röstar för att berätta. -
Tyvärr, jag kommer nog att göra dig besviken nu, men ett år är ingenting.Anonym (Emma) skrev 2017-09-07 16:55:56 följande:
Det är intressant att se de två stora lägren som alltid utkristalliserar sig i sådana här trådar, dels de som är otrogna och förklarar bort det med att partnern inte vill ha sex, att partnern inte vet och skulle bli olycklig om hen fick veta. Och dels de som faktiskt blivit bedragna och som vittnar om hur totalt det kan förstöra en.
Jag tillhör den sista gruppen, det är snart ett år sen jag fick veta och det gör fortfarande lika ont.
Jag kämpar efter närmare fem år fortfarande för att komma upp på fötterna igen. Det känns oftast som att det är en lönlös kamp, att framtiden bara är en grå, dyster dimma utan några som helst ljusglimtar. -
Jag har aldrig trott att det kommer gå över snart heller. Jag är trasig.Anonym (broken) skrev 2017-09-08 10:04:23 följande:Tyvärr, jag kommer nog att göra dig besviken nu, men ett år är ingenting.
Jag kämpar efter närmare fem år fortfarande för att komma upp på fötterna igen. Det känns oftast som att det är en lönlös kamp, att framtiden bara är en grå, dyster dimma utan några som helst ljusglimtar. -
Är du fortfarande tillsammans med den som var otrogen mot dig?Anonym (broken) skrev 2017-09-08 10:04:23 följande:Tyvärr, jag kommer nog att göra dig besviken nu, men ett år är ingenting.
Jag kämpar efter närmare fem år fortfarande för att komma upp på fötterna igen. Det känns oftast som att det är en lönlös kamp, att framtiden bara är en grå, dyster dimma utan några som helst ljusglimtar.
Det är klart att det är svårare att släppa om man ständigt blir påmind om vad mannen gjort, vilket är lättare så länge man lever tillsammans.
Det kan försvinna mer och mer med tiden, men det är så bräckligt - för minsta lilla sak som gör en osäker på honom så är man tillbaka där igen. -
Ja, det är jag. (Fast i det här fallet var det kvinnan, inte mannen, som var otrogen.)Anonym (Mina) skrev 2017-09-08 14:59:29 följande:Är du fortfarande tillsammans med den som var otrogen mot dig?
Det är klart att det är svårare att släppa om man ständigt blir påmind om vad mannen gjort, vilket är lättare så länge man lever tillsammans.
Det kan försvinna mer och mer med tiden, men det är så bräckligt - för minsta lilla sak som gör en osäker på honom så är man tillbaka där igen.
Jag är inte så oroad för att hon skulle göra det igen. Däremot har jag ju ständig ångest över min egen oduglighet. Jag kan inte se att det skulle gå över. Så jag räknar kallt med att leva andra halvan i mitt liv med det. Vilket framtid va...
Och här kan man ju konstatera att rubriken "Ni som är otrogna och har barn" kommer in igen. Fast jag gör mitt bästa för att spela normal så ser ju barnen att jag inte mår så bra som jag brukade. Äldsta barnet har utryckt sin oro, men jag kan ju inte berätta utan svamlar någon halvsann undanflykt. -
De som är otrogen i en relation är fega!
Min pappa var otrogen mot mamma.
Jag var bara 5 år men minns än idag hur mamma satt på köksgolvet och storgrät i telefonen. Hon berättade till personen i telefonen att han hade haft sex med flera kvinnor och en kvinna hade han blitt kär i och ska lämna henne.
Efter det så låg mamma instängd i sitt sovrum i flera dagar. Jag fick ta hand om lillebror på 3 år. Jag fixade kaffe och frukost till henne och gav lillebror mat ovh bytte blöja. Jag fick där bli vuxen och ta hand om både mamma och lillebror!
Mamma hamnade i djup depression. Alvedon och sömntabletter och alkohol. Hon sov hela dagar och stängde sig inne. Hon hade ingen som kunde hjälpa henne. Vad kunde jag som 5 åring göra, inget!
Mamma var så lycklig och nygift med pappa, de hade köpt ett stort fint hus och hennes liv var perfekt!! Men allt slogs i spillror på bara 5 minuter.
Den smärtan jag såg hos mamma vill jag aldrig uppleva.
Mamma sålde huset och livet gick åt helvete för henne. Missbruk ovh skulder och sjukskrivning. Mamma förlorade sedan vårdnaden av mig och min lillebror då hon inte klarade att ta hand om oss. Vi var då 8 och 6år.
Pappa fortsatte vara otrogen mot alla sina kvinnor och hittade en kvinna som han var ihop med i 22 år, de fick 2 barn ihop. Där bodde jag och min bror våran uppväxt. Han fick vårdnaden. Men han var ständigt otrogen.. tillslut orkade hon inte mer och träffade en annnsn.
Idag är pappa olycklig och dränker sina sorger med alkohol och droger.
Otrohet kan skada en rejält, alla människor är inte starka.
Barnen tar illa vid sig och förstår mer än ni tror!!
barnen visar inte alltid sina känslor. Alla barn reagerar olika. Jag blev tystlåten men väldigt hjälpsam. Jag grät ofta och saknade familjen, -
Trots att utgången inte var lika illa känns historien igen här. Tyvärr pratar du för tomma människor. Idag handlar allt om att sätta sig själv förs, t.o.m. om det är familj inblandad. Svenskar i synnerhet är experter på att leva efter det. Jag hoppas att dina upplevelser inte format dig för mycket i dina livsval och att din mamma har det bra eller fick ha en värdig tillvaro. Ge inte upp!Anonym (Otrohet är fegt) skrev 2017-09-08 16:13:29 följande:
De som är otrogen i en relation är fega!
Min pappa var otrogen mot mamma.
Jag var bara 5 år men minns än idag hur mamma satt på köksgolvet och storgrät i telefonen. Hon berättade till personen i telefonen att han hade haft sex med flera kvinnor och en kvinna hade han blitt kär i och ska lämna henne.
Efter det så låg mamma instängd i sitt sovrum i flera dagar. Jag fick ta hand om lillebror på 3 år. Jag fixade kaffe och frukost till henne och gav lillebror mat ovh bytte blöja. Jag fick där bli vuxen och ta hand om både mamma och lillebror!
Mamma hamnade i djup depression. Alvedon och sömntabletter och alkohol. Hon sov hela dagar och stängde sig inne. Hon hade ingen som kunde hjälpa henne. Vad kunde jag som 5 åring göra, inget!
Mamma var så lycklig och nygift med pappa, de hade köpt ett stort fint hus och hennes liv var perfekt!! Men allt slogs i spillror på bara 5 minuter.
Den smärtan jag såg hos mamma vill jag aldrig uppleva.
Mamma sålde huset och livet gick åt helvete för henne. Missbruk ovh skulder och sjukskrivning. Mamma förlorade sedan vårdnaden av mig och min lillebror då hon inte klarade att ta hand om oss. Vi var då 8 och 6år.
Pappa fortsatte vara otrogen mot alla sina kvinnor och hittade en kvinna som han var ihop med i 22 år, de fick 2 barn ihop. Där bodde jag och min bror våran uppväxt. Han fick vårdnaden. Men han var ständigt otrogen.. tillslut orkade hon inte mer och träffade en annnsn.
Idag är pappa olycklig och dränker sina sorger med alkohol och droger.
Otrohet kan skada en rejält, alla människor är inte starka.
Barnen tar illa vid sig och förstår mer än ni tror!!
barnen visar inte alltid sina känslor. Alla barn reagerar olika. Jag blev tystlåten men väldigt hjälpsam. Jag grät ofta och saknade familjen,
-
Precis dagens Sverige är egofixerat det handlar bara om en själv och det är även om barn är inblandade skit i min partner skit i mitt barn bara jag knullar någon annan bakom min partner och föräldern till mitt barns rygg.Anonym (Själviskt) skrev 2017-09-08 16:19:42 följande:Trots att utgången inte var lika illa känns historien igen här. Tyvärr pratar du för tomma människor. Idag handlar allt om att sätta sig själv förs, t.o.m. om det är familj inblandad. Svenskar i synnerhet är experter på att leva efter det. Jag hoppas att dina upplevelser inte format dig för mycket i dina livsval och att din mamma har det bra eller fick ha en värdig tillvaro. Ge inte upp!
-
Tragiskt och sant. Ett lattjosamhälle där man kan strunta i ansvar men det finns en orsak att psykiska sjukdomar i det här landet är högre än någonsin.Ogden skrev 2017-09-08 20:13:43 följande:
Precis dagens Sverige är egofixerat det handlar bara om en själv och det är även om barn är inblandade skit i min partner skit i mitt barn bara jag knullar någon annan bakom min partner och föräldern till mitt barns rygg.
-
Precis och det verkar bli värre.Anonym (Själviskt) skrev 2017-09-09 09:45:04 följande:Tragiskt och sant. Ett lattjosamhälle där man kan strunta i ansvar men det finns en orsak att psykiska sjukdomar i det här landet är högre än någonsin.