Jag tänkte bara inflika hur jag har upplevt trebarnslivet :) Min man och jag har tre barn, födda -12, -14 och -17. Jag trodde aldrig att jag ville ha tre barn men när tvåan föddes kände jag att jag inte var färdig. Mannen kunde också tänka sig en till så 2,5 år efter tvåan föddes vår trea. Plus med tre barn är att man är så rutinerad som förälder, jag har inte oroat mig för nånting med trean. Det var liksom bara njut från det att hon kom ut! Så härligt att få uppleva en spädbarnstid som bara är mysig. Med ettan och tvåan var jag stressad och funderade så mycket men nu med trean så kände jag bara att ?jamen det går över?, och ärligt talat inser man med nummer tre att de stora barnen är så mycket jobbigare så de små pipen från trean märker man inte ens! Jag har aldrig varit en mamma som njutit av spädbarnstiden innan, jag upplevde det väldigt ansträngande med de två första barnen, men nu tycker jag bara (till 95 procent åtminstone) att det är härligt. Man vet ju nu hur snabbt de växer upp!
Andra plus (hos oss) är att de två stora har varandra. När man som förälder är upptagen med bebisen så kan de leka med varandra och ingen känner sig ensam. Dessutom är största barnet en jättebra hjälp med minstingen och kan kolla till henne om jag behöver gå och kissa själv eller liknande.
Annan stor fördel, som jag upplever det, är att barnen får en stor härlig familj, alltid någon att ty sig till (om de bråkat med ett syskon så finns ett annat där att krama exempelvis). Och jag älskar att vi är många i familjen, det blir så mycket kärlek.
Ett minus med tre barn är väl känslan av otillräcklighet, men jag tycker faktiskt inte att det blivit så väldigt mycket värre från två till tre barn. Den känslan fick jag redan när tvåan föddes. Det största minuset är kanske istället logistiken, typ tre uppsättningar tänder som ska borstas, tre kroppar att smörja med solkräm osv. Det problemet är ju dock under en ganska begränsad tid tills de själva kan borsta tänder och smörja solkräm mm. Förskolelogistik, lämningar mm blir såklart bökigare med fler barn men man får kanske välja att ha alla barn på samma föris, välja skola nära hemmet så gott det går, begränsa antal aktiviteter per barn osv. Vill man att barnen ska ha tusen aktiviteter så skaffar man kanske inte många barn. Eller så löser man det med att barnen själva (när de är äldre) tar sig till och från aktiviteter exempelvis.
Vi har inte bytt bil utan klarar oss med vår gamla, så det har inte ändrat sig. Många har bekymrat sig över att vi nu saknar ett sovrum hemma (har tre med möjlighet till fyra), men allvarligt talat så tycker jag att det är det största I-landsproblemet någonsin. Jag tycker att barnen kan dela rum, och när de blir tonåringar får vi väl i värsta fall flytta. Som det är nu så sover vi alla fem i princip i en säng ändå så vi behöver verkligen inte många rum :))
