Olika typer av svek. Är otrohet värre än annat svek?

Tro mig du KOMMER må mycket bättre när du dragit, hela anledningen till att du mår som du gör beror på henne. Så länge du är kvar med henne så kommer du fortsätta må som du gör, hon är källan till det. Så även om du inte träffar någon ny med en gång så kommer du ändå må bättre ensam än med henne.

Hämnd:
Att hämnas på den sortens människor är totalt värdelöst, de tänker inte som du gör, de har ingen empati eller moral, de tänker enbart på sig själva, så oavsett vad du gör kommer de ändå tolka det helt snett och få det till att bli du som är svinet och hon själv som ett offer. Det bästa du kan göra är att helt enkelt skita i vad hon tycker, tänker och känner och tänka på dig själv. Gör saker för din egen skull, gör det du mår bäst av och skit i henne helt och hållet.

Lojalitet och ansvar
För att lojalitet ska fungera behöver det vara ömsesidigt, ensidig lojalitet är inte längre lojalitet utan utnyttjande. Genom att vara lojal mot någon som inte är det tillbaka väljer du självman att låta dig utnyttjas. Gör inte det, det är du som väljer.
Ta inte på dig hennes del av ansvaret, man är två om ett förhållande, det betyder att båda måste ta sin del av kakan, om du tar på dig hela lasset och tar ansvar för båda två så gör du dig själv till lastdjur och hon blir fri att göra som hon vill, hon vet ju att du tar hennes del av ansvaret. Ta din del och låt henne ta sin del, gör hon inte det låt det vara och låt det få de konsekvenser det vill, spring inte omkring och försök mildra konsekvenserna som blir av hennes slarv, det är kontraproduktivt och får motsatt effekt, ju mer ansvar du tar desto mindre behöver hon ta.

Självkänsla
När man blivit sviken så går självkänslan ner, man har trotts allt blivit blåst och man känner sig som en lättlurad idiot. Men det ÄR naturligt att lita på andra människor, det som inte är friskt är att inte kunna lita på andra människor eller som hon gör, se andra människor som byte som man kan utnyttja. Den sortens människor blir aldrig lyckliga. Så låt inte hennes snedvridna psyke få dig att ändra din personlighet, det är hon som är fel inte du. Du hade bara oturen att välja fel partner, men det kan du lätt åtgärda genom att göra dig av med henne.

Läka
Det är svårt att tro det när man befinner sig på botten av ett stort svart hål, men du kommer komma ur det med i små steg åt gången när du avlägsnat källan till dina problem. Det går gradvist, rätt vad det är kommer du på dig med att inte tänka på det som hänt längre och världen börjar ljusna igen. Efter ett tag kommer du på dig med att inte tänka på henne och allt hon gjort mot dig alls längre, hon är bara en till människa i mängden som inte påverkar dit humör. Det tar tid, men du kommer komma dit du med. 

Erfarenhet
Man blir förändrad av såna erfarenheter, du kommer bli lite ärrad, du kommer inte längre ha samma naiva inställning till förhållanden, du kommer få en krassare och mer realistisk bild av världen. Du kommer bli starkare

Lycka till!

Tack för dessa ord! Jag vet att du har rätt, men jag orkar inte. Barnen har mått dåligt efter våra bråk detta år. Jag försöker hålla fasaden inför dom och försöker vara glad även om jag är död inombords.

Sälja kåken blir också ett jävla jobb som jag inte orkar med. Det är en stor familjegård. Känner att jag helst bara vill gömma mig i thailand ett år eller så.

Nej tyvärr! Den minsta är bara 7 år och den äldsta flickan 12.

Den äldsta flickan här mått väldigt dåligt av våra bråk. Jag är så jäkla ledsen att hon fått höra de ord jag av ilska sagt till hennes mamma.  Hon har precis gått in i puberteten också och har blivit väldigt förändrad på alla sätt det här året. Hon skriker mest och är allmänt otrevlig bara för att nästa sekund vara jätteledsen och älskar oss. Det är framförallt mamma som får sådana fina ord från henne. Hon är livrädd för att vi ska skilja oss så hon får flytta som många av hennes klasskamrater.

Jag vet inte hur barnen kommer att ta om vi flyttar från varandra? Men det här är väl inget unikt antar jag. Alla som skiljer sig går väl genom detta.

Ja du. Min man sa innan vi flyttade ihop att han ville skaffa barn med mig. När jag sedan flyttat ihop med honom - i hans stad 150 mil från min och sagt upp mig från gamla jobbet och sagt upp lägenheten, då ändrade han sig. Fattar att han bara sa så för att få mig att flytta. Detta är ett lika stort eller värre svek än otrohet!

Nej. Jag tar inte på mig hela ansvaret heller även om hon sagt att jag blir den som får tala om för barnen för hon inte kommer att klara av det.

Hon försöker inte heller skylla från sig längre. Hon står för det hon gjort och är förtvivlad över hur hon varit. Hon önskar att vi kan gå vidare med ett nytt bättre liv.

Om det bara vore så enkelt! Det är det inte för mig!

Jag vet att hennes liv ( precis som mitt) kommer att bli väldigt mycket svårare om vi separerar. Hon har fått en rätt hög befattning med personalansvar och pendlar ganska mycket och kommer hem rätt sent varje dag. Jag har nära till jobbet och är den som hämtar på fritids och fixar med middag varje dag efter jobbet.

Blir hon själv så måste hon gå ned i tid. Jag tänker då INTE fortsätta att hämta barnen och fixa med mat de veckor som är hennes. Jag skulle säkert kunna göra det men det tänker jag inte göra. Kalla mig egoistisk men det är fan hennes ansvar också!

Lider med dig sorgsen.

Jag tror att det kan vara en ide att kontakta familjerådgivningen och få hjälp att reda ut hur du/ni ska göra. 

Om inte annat så att en skilsmässa blir så smidig som möjligt, om inte annat så för barnens skull.

Vi var till FR nån vecka sedan sveket kom fram och pratade. Jag grät mest hela tiden. Det var inte förrens det gått några månader och chocken släppt som jag insåg att oavsett hur många träffar vi går till och hur många psykologer vi än träffar så kan dom inte ta bort att det hänt. Det enda jag kan göra är att försöka se framåt och försöka förlåta. Det är inte så lätt att göra för jag förstår inte varför hon har betett sig som hon gjort?

Vi har alltid haft ett bra sexliv. Vi har bra ekonomi båda två och rest mycket tillsammans. Ofta har bara vi två rest på långhelger till ställen som Paris, Rom, och Barcelona och andra större städer. Vi har (hade) ofta mysiga middagar med vänner, både gemensamma och barndomsvänner som vi hållit kontakt med. Jag har alltid stöttat henne i hennes karriär och varit pappaledig i långa perioder till våra tre barn nu 7, 9, och 12. Jag har varit tålmodig och tagit mycket ansvar för barnen när hon varit bortrest med jobbet. Jag har litat på henne. Jag kommer väl aldrig få svar men jag antar att hon även varit otrogen på nån konferens. Detta eftersom hon nu det senaste året när hon t om klättrat på karriärstegen inte alls åker bort så mycket för att hon vill "prioritera att vara med familjen". Det borde väl snarare bli fler resor? Tidigare var det aldrig nåt snack om nån jävla prioritering!

Jag har alltid varit stolt över henne och hon stöttade min mor väldigt mycket när min far gick bort. Mina syskon, speciellt syrran var väldigt frånvarande.

Jag kan inte förstå? Vad är det hon saknat? Hon kan inte ge nåt svar på det förutom att hon "varit egoistisk och dum"

Jag litar helt enkelt inte på henne längre och jag vet att det ligger fler lögner som bara väntar på att explodera i mitt ansikite trots att hon svurit på sina barn att det inte finns fler lögner.

Livet känns helt jävla meningslöst nu faktiskt. Hur ska man kunna lita på människor när de är beredda att svika allt de håller kärt för lite spänning?