styvsonen vill vara bebis

Alltså egentligen inte. För jag vågar vara rätt bestämd.. men jag är såklart nervös över att han blir arg/ledsen eller inte tycker om mig pga att jag är hård och bestämd med honom. För tyvärr upplevs jag kanske hårdare mot honom med vissa saker än mot min egen, trots att jag egentligen verkligen inte är det.

Men jag jar lite högre krav på en snart sexåring än vad han faktiskt klarar av, vill och försöker med. Enligt mig är det också väldigt underligt att hans förskola inte regerat eller försöker uppmuntra honom att göra mer själv.. nu har inte JAG pratat
Med förskolan om hur dem försöker få honom att lära sig osv men han berättar ju hur dem klär på, hjälper till att mata in maten i munnen ibland (dock inte ofta säger han själv.) och tex torkar honom på toa. Detta med toa är sant eftersom jag kommit och hämtat vid flera tillfällen där personal och barn kommer ut från toan och dem säger att han blev torkad.

När min son gick på förskolan så berättade dem att dem uppmuntrade till att försöka torka sig själv redan vid 3,5 år (nu slutade han med blöja vid 2,5 år och är väldigt framåt och självständig.) då och då för att han skulle utvecklas och se det som en kul utmaning "att få bli stor" . Men på en Andres förskola är det tydligen inte ens något att snacka om att man torkar barn som är 5-6 år utan att ens tänka.. DET är konstigt. Vill man inte förbereda dem inför skolan?

Ska JAG bli den enda som förbereder min bonusson? Eller ja min sambo också.. men helt ärligt så blir jag ju hemma med grabben mycket mer och kommer få dra det största lasset.

Jag har ju ingen aning om vad han säger till mamma nu om att jag/vi "tjatar" om att lära sog själv, bli stor pch att leka bebis med allt vad det innebär INTE är okej hemma hos oss. Mest pga att det faktiskt snart finns en BEBIS och för att han ska förstå allvaret. För som någon skrev, försöker man knappt äta själv och ska bli servad med ALLT utan att ens prova och träna.. så ska man inte heller leka ute själv som stora barn, inte spela tv-spel eller sådana saker som vi hade satt stop för till en tvååring.

Ja man har ju en helt annan självcensur med sin bonus än med sina egna barn. Och visst är det konstigt att man gör så olika på olika avdelningar men samtidigt inte för de har ju olika personal med olika inställningar till vad som är lönt. Men om du inte har pratat med dom, vem är det som påstått att du måste ha bonusen hemma?

Jag tycker du kan tänka ut nåt att säga som han gärna får upprepa hos sin mamma. Vad ska hon säga liksom? "Men du är ju mammas bebis?" Vad är det värsta som kan hända? Det ÄR ju konstigt att hans mamma inte ens låter honom göra själv! Brukar det bli stora problem med vad han berättar för mamma?

Och NEJ NEJ NEJ du ska inte dra det största lasset! Du ska inte dra det där lasset alls. Tänk dig när du har fått din bebis och ammar och du kanske får problem med amning, anknytning och sömnbrist för att han inte klarar nånting, du kommer att hata ungen och inte känna att du räcker till för dina egna barn bara för att barnets föräldrar undlåtit det mest basala som du tycker är självklart att ge dina egna barn men när tiden och orken tryter kommer du känna att du inte kan ge dina egna barn det mest basala eller enbart det mest basala men inte så mycket mer. Det kommer er familj inte må bra av. Ni kommer att ha en handfull att göra ändå den tid barnet är hemma, även fast han går heltid på förskolan så spara dina krafter och se till att de räcker, för dina egna barn har endast två vuxna i sina liv som ansvarar för dom, där du kommer ha huvudansvaret den första tiden. Deras barn har faktiskt tre vuxna i sitt liv och där har du inte huvudansvaret.

Jag är förundrad över att pappan inte har gjort något för längesen.

Jag blir väldigt glad över hur okej det känns nu. Jag kände mig så jäkla elak och ledsen över alla första svar i tråden om hur elak jag var, krävde mycket och skyllde på dumma mamman.

Det är kommunens bestämmelser INTE förskolans egna påhitt. Jag vet ju detta iochmed att jag själv jobbar på förskola också. Men jag kanske ska ta En närmare titt på detta. Jag vill ju påstå att förskolan kanske kan ge bonusen mer än vad jag kommer orka/ha tid med, när bebisen är helt ny. Men å andra sidan, ska förskolan också dalta och göra allt åt honom fortsätter vi med ett steg fram, två tillbaka. För så känns det verkligen! Vill inte dem känna att fokus ska ligga på SMÅbarnen och att dem stora får göra med själv? Är dem inte till för att hjälpa barnet att få framåt och utmanas?

Problemet med mamman som jag vet om är att, även om hon lika gärna kan säga "men du är ju mammas bebis" så kan hon också dra igång världens helvete pga att JAG då sagt något som i henens värld kan vara nedlåtande till hennes barn. Visst, en poäng kan hon ha med det. Men hon borde ju verkligen ta till sig VARFÖR.
Pappan säger ki också att han måste sluta vara bebis och säger faktiskt : SÄG TILL MAMMA ATT DU MÅSTE GÖRA SJÄLV! Det du inte kan får mamma hjälpa dig att lära dig, inte göra åt dig"
Han säger också saker som "hur ska det gå i skolan när su sitter själv i korridoren och ropar att du bajsat? Tror du fröknarna vill torka skolbarn i rumpan? Man kan inte vara kaxig och tro att man får bestämma, leka vuxen och visa att man lärt sog fula ord men inte ens vilja försöka torka sig när man bajsat. "

Så han försöker han med. Men jag vet också då han erkänt att han kanske inte alls skulle försöka såhär mycket utan mig. För han "orkar" liksom inte ta striden.. men han säger också att han bara önskar hans mamma kunde hjälpa till så det blev lite enklare. För ska han göra allt själv så känner han vissa dagar att han hellre gör det åt honom, eftersom barnet gärna blir arg/ledsen, påstår att han inte kan, inte får för mamma. Att mamma minsann är snällare som gör det osv. Jag kan nog ta DET enklare än pappan. För jag VET att han tycker mer om sin mamma än mig. Men jag vill åtminstone att han blir en självständig individ.

Nej det har inte vart några problem så, men VI får ju höra massa saker som barnet säger sägs hos mamma osv. Så vi utgår ju fr

Råkade skicka!

Vi utgår från att samma sak gäller åt andra hållet. Sen kanske inte allt, eller varje gång. Men vi måste ändå räkna med det.

Ja jag har verkligen tänkt på det. Klart jag kommer få ta och vara en del i barnets utveckling och uppfostran då jag är i hans liv lika mycket som mamman och pappan. Tycker det är mitt ansvar också, om jag ska kunna ha en talan. Kan ju inte kräva av andra att uppfostra sina barn så JAG blir nöjd utan att ge min del själv. Dessutom MÅSTE jag vara en del i det, om alla barn och vi föräldrar ska kunna leva och bo ihop. Detta är ju lika mycket mitt hem som pappans, så det är ju viktigt med regler som gäller ALLA i hushållet. Oavsett vem som är vårdnadshavare liksom.

Och ingen kan kräva av mig att JAG ska ha barnet hemma mån och frefag, samt "bara" 15h/dag de andra dagarna utan att få bestämma och påverka vad jag kräver att barner får/ska/måste göra osv. Der vore helt orimligt. Har jag som krav att man äter sin egen mat vid nästan 6 års ålder aå får samtliga bara anpassa sig, annars får man lösa det på annat sätt. Annat vore om barnet i fråga var 1, eller på sin höjd 3 år. Men nästan 6? Då FÅR (SKA)man ha krav, både som förälder och bonusförälder!

Hade barnet vart 1-2 år, då hade jag ju gjort det valet att skaffa barn medan det finns riktgt små barn. Och därmed är mer jobb osv. Då kan man inte ha samma krav. Men nu är det verkligen inte så!

Kommunen har skyldighet att följa de direktiv som kommer i domar, som detta att en sammanlevande partner inte räknas som vårdnadshavare och därmed är det ointressant om han/hon är hemma eller arbeta. Det är vårdnadshavarens tider som gäller. Detta borde du veta som arbetar på förskola.

Det är två domar bla en i regeringsrätten som reglerar detta.

Jag googlade lite och fick upp något gällande detta men det är högst otydligt och verkar vara en tolkningsfråga.

Nej varför skulle JAG i förskola som personal veta detta? Det styr kommunen helt och hållet. Jag har ingen större koll på priser och avgifter heller, mer än dem jag själv betalat med barn i förskola. Alla sådana frågor ifrånsäger vi oss i förskolan och hänvisar till kommunen, då det inte är vårt område.

Så där har du fel.
Dessutom kunde jag inte hitta något konkret att gå på. Någon länk till familjeliv är inget jag tänker ha som källa om jag skulle ringa kommunen här och ifrågasätta.

Sen tror jag dig och håller med!
Men vad ska jag göra? Kommunen har sagt detta till mig då jag frågade i samband med att min son började skolan osv.
Min inkomst räknas också in när förskoleavgoften ska betalas för sambons son. Också min avgift höjdes markant när vi blev sambos eftersom sambons inkomst då började räknas.. dem räknar ju hela hushållets inkomst, vilket i mina ögon är SÅ FEL. För långt ifrån alla har gemensam ekonomi. Då ska inte jag behöva betala mer oavsett vad min sambo tjänar, egentligen. JAG har ju inte mer pengar för det.

Nu är det inget problem för just oss.. men vet att jag reagerade förut.

Tja, jag har känt till detta sedan innan jag fick barn (kom ihåg debatten på radions morgonnyheter om detta) och detta beslut i regeringsrätten har diskuterats många gånger och flera gånger har kommuner/, förskolor fått backa.

Beslutet är entydigt, det är vårdnadshavarens omsorgsbehov som gäller. Nu har det tydligen kommit ett förtydligande, verkar vara helt nödvändigt eftersom det fortfarande finns kommuner som inte vet vilket regelverk som gäller.

Och uppenbarligen inte de anställda heller.

Och här har du domen i regeringsrätten
Regeringsrätten, den 5 juni 1998, mål nr 4484-1997 samt Skolverkets beslut 2005-07-20, dnr 51-2005:1492.

Tack! :)

Jag hävdar inte att du har fel, utan bara att JAG inte kände till detta eller hittade någon bra information när jag googlade.

Såg däremot att vi får rätt till 25h/vecka from jan-18. Så det blir en kortare period (dock den värsta egentligen? När bebis är som minst) som bonusen måste vara hemma fredagar och måndagar hos oss.

Jag och pappan diskuterade igår gällande detta med just förskolan, och han kom då fram till att han nu ska söka pappaledigt åtminstone varje fredag som barnet åker från oss (eftersom mamman har rätt at lämna på förskolan den veckan vi ska hämta)
From att bebisen kommer. Får vi alla mer tid ihop och bonusen blir bara själv med mig och bebis på måndagar de veckor han är här, tills årsskiftet.

Det är många kommuner som försöker blunda för den lagen (lagen är ju inte bara det som står i lagboken, det är ju så mycket mer, förarbeten, tolkningar i domstol etc) och tolkar ordet föräldrar som att den sammanboende är förälder, fast denna person har noll juridisk eller biologisk föräldraroll.

Sedan är ju faktiskt avgiften på barnomsorgen väldigt låg. Jag fick ju barn några år innan maxtaxan och då var avgiften rejält hög. Jag hade en väninna (ensamstående) som betalade närmare 3000 i månaden för sitt barn och hon var allt annat än höginkomstagare.

Ja, tänker man på vad förskolan är idag jämfört med vad dagis var förr plus alla måltider osv så är det VÄLDIGT billigt att ha barnen på förskolan.

Men jag har faktiskt inte förstått varför förskolan är "så dyr" och skola gratis. Har det med skolplikt att göra? Fritids är också mycket billigare än förskolan.
Missförstå inte mig nu. Jag klagar inte över priserna. Maxtaxan ligger på 1300kr och då för ett barn som ha rätt att vara där hela dagarna, får lära sig massor, får kompisar? Lär sig samspel, respekt, räkna, måla, bli en egen individ, lär sig vara en kompis. Massvis. Får frukost, lunch, mellis och frukt. Dessutom får dem leka massvis. Det är BRA! Man kanske glömmer det med jämna mellanrum..

Men utan maxtaxan hade jag kanske inte fixat det ekonomiskt när jag var ensam med min son. Hade aldrig haft råd att betala 3000kr för bara förskolan.

För att vi har skolplikt, skolan har av tradition alltid varit gratis (från 1800-talet) fritids är mycket dyrare egentligen, eftersom det ofta inte rör sig om några timmar på eftermiddagen och inget mer än mellis (som man frånser loven då)

Men varför fortsätter du att hävda något som du fått information om är felaktigt?

Undrar jag med? Är det för att det är din arbetsgivare? Använd dig av det du har rätt till. Din man behöver inte vara föräldraledig, av den anledningen. Du behöver inte ha bonusen hemma.

Vad menar du? Jag har aldrig påstått att JAG VILL ha bonusen på förskolan enligt pappans arbetstider? Det är alla andra som påpekat att jag BÖR ha det och så hävdade jag att det inte var sådana regler. Nu är jag motbevisad. Jag accepterade det..?

Däremot innebär inte det att VI kommer att ta den fighten med förskolan där bonusen går. Bara att han kommer få gå fem dagar i veckan 9-14 from jan -18 kommer ändra massor, till det positiva.
Jag hämtar och lämnar gärna för att underlätta för sambon som kommer jobba och komma hem till två vildar och en bebis varje dag. Min son går bara till kl 13.00 och får inte heller gå på fritids så, att hämta bonusen vid 14 är inte hela världen. Då kan dem roa varandra dessutom. Det blir ändå "bara" 1,5h tidigare än pappan hade hämtat. Han kommer ju dock börja senare.

Det värsta är ju om det daltas på förskolan också!! Jag som bonusmamma kandke inte kan/ska/vill gå dit och säga "jag tycker ni tar ifrån barnet sin kunskap att utvecklas eller göra sådant han kan själv genom att göra det åt honom. Han säger att ni matar, Torkar efter toan bara för att HAN vill det och klär på honom för att han VILL det. Vi är stenhårda hemma med att man måste prova och försöka lära sig själv nu. Det är verkligen ålder för det. Då blir det hemskt jobbigt dör oss om NI ska serva honom med allt. Plus att mamman gör ALLT. Då återstår bara VI som puschar.. till slut blir vi dumma och jobbiga. Kanske framförallt JAG som kommer spendera ner tid med barnet än pappan. Även om vi är helt överens och hjälps åt, det blir ändå den som spenderar mest tid med barnet som drabbas hårdast" ska jag OCKSÅ skita i att försöka få barnet att utvecklas så återstår BARA pappan... vilket blir ännu värre om vi gör HELT olika hemma. Dessutom VILL inte jag torka en nästan sex år gammal kille i rumpan, det är faktiskt inte fräscht. Det är inte mitt jobb eller mitt barn. Dessutom
Utnyttjar barnet en för att han själv "inte kan"

Ska jag klä på honom innan skolan? Bebisen också.. min son hamnar liksom i skymundan pga detta FÖR att den andra ska ha hjälp ned allt.. fast han egentligen bara kan lära sig själv. Han är ju som sagt inte sämre än någon annan. Bara bortskämd, fråntagen sin självkänsla att kunna själv och lat som få pga allt detta.

Jag är ju den som mest kräver en förändring för att orka och hålla tålamodet uppe. Jag vill inte ha två bebisar.. speciellt inte en "bebis" som kan bete sig som en dryg tonåring men ska torkas i rumpan av mig? Nää usch.

Hade han varit två-tre år hade ju allt vart annorlunda. Då hade vi vetat att vi skulle ha två barn som inte fixar mer. Men helt ärligt vet jag att dem allra flesta treåringar iallafall fixar mer än denna lilla snart sexåring.

Men de som inte daltar sina barn utan låter dem utvecklas och hjälper när dem inte fixad själva UTAN att ta ifrån dem hela kunskapen och säga saker som att " du kan inte själv och du får inte!" Dem får mer självständiga barn. Barn som åtminstone har en vilja att prova och lära sig, för någon tror på dem och vill hjälpa dem utan att ta över. Barn som daltas och får bli bebisar på nytt i såhär hög ålder, dem blir inte självständiga. Dem blir bebisar och bortskämda.

Har läst mer om just detta nu och verkar inte alls vara ovanligt att trots en stor insats från ena föräldern så tar daltandet över för det är mer bekvämt för det bortskämda barnet. Barnet som blir arg eller börjar gråta när man säger "nu får du klä på dig kläderna själv och torka dig efter toaletten" är ett barn som saknar vilja. Om det berorpå lathet eller att någon sagt att dem inte kan, det kan väl skilja. Men i mitt bonusbarns fall är jag övertygad om att han känner sig dålig och otillräcklig. Oduglig.. dels för att han är SÅ STOR att han fattar att mamma tar barnvagn ÄN eftersom hon förmodligen inte orkar med att han går sakta (och kanske alla gånger inte orkar springa ifatt osv), att han blir torkad trots att hans kompisar gör det själva, för att ingen tror att han kan, så han tänker inte ens försöka. Varför ska han klä på sig själv eller försöka När han redan förstått att mamma gör det för att det går snabbare och blir rätt på en gång. Då blir man även som barn tillslut så lat att även om någon säger "jag tror eller vet att du Kan själv " så orkar dem inte. För det KOMMER INTE GÅ BRA. Och så har han säkerligen fått höra "det är bäst att mamma gör dethär" typ.

När någon liksom tar ifrån mig kunskap och ska göra åt mig blir jag nog lite likadan. Då tänker jag minsann inte ens försöka, då kan dem göra det själva. I ren tjurighet. Alla har inte kämparglöden att orka/vilja motbevisa och visa att man visst kan. Dessutom krävs ju träning för alla dessa saker han gärna inte gör utan uppmuntran eller tjat.. har han fått träna och bli duktig? Nepp. Har någon låtit honom försöka trots att det inte gick så bra, och försöka på nytt eller förklarat att det är så man blir bättre? Troligtvis inte.

Så vad ska han visa oss för färdigheter? Inga. Plus att i skallen är han så klok att han liksom kan visa eller säga att han nästan skäms att han inte kan (vilket är självklart. Eftersom han inte FÅR göra själv) det tar nog hårdare än man tror på såhär stora barn.

Mitt barn kunde bli jätteledsen när jag sa att han inte skulle prova tex torka bajs själv när han var två år.. HAN ville ju, för han kände sig stor. Men han fick torka när han kissade och var så stolt. Direkt när han var blöjfri på riktigt fick han börja träna, för han ville. Även om jag ville vara där, hjälpa till och se till att händerna blev ordentligt rena. Inte kul med ett barn på 2,5 som tror han kan och så är det bajs på händer, kläder, kanske toarullen osv haha. Men en 5,5 åring SKA lära sig sånt.

I skolan är det nästan ett krav (finns såklart undantag) för barn som faktiskt är sex år och inte har funktionsnedsättning tex. Sen att alla inte kan saker bra DET är en helt annan sak.

Eller tycker ni att jag är helt ute och cyklar?

Efter drygt 20 år som förskolärare så kan jag säga att det inte är ovanligt att en 5 -åring inte kan torka sig själv,att de är vana att bli " servade" med mycket av sina föräldrar och även påklädda till viss del (INTE allt) Hos oss gör vi så med att lära sig torka själv att på höstterminen (dvs nu) pratar vi med våra äldsta barn när de ropar om att bli torkade att " ok jag hjälper dig nu men efter jul är det slut på lyxen då börjar allvaret,då måste du börja öva själv för i skolan hinner inte fröken hjälpa till" allt sagt med glimten i ögat 😃 Och senast efter jul börjar vi hjälpa dem att klara det själva- visa hur mycket papper som behövs och hur man kan vika det för att inte få bajs på handen,och naturligtvis " övervakar" vi handtvätten efteråt och pratar extra om VAR på handen störst risk är att det hamnar lite bajs och hur man ska gnugga extra för att säkert bli ren.. Vad det gäller att kläpå sig själv så " ska" våra barn klara " allt" själva och vi förväntar oss av de äldsta att de hjälper sina yngre kompisar och visar dem hur man gör( mycket populärt att få vara " stor" och hjälpa till som " en fröken" 😃) 5 -åringarna ska också lära sig dra över galonisarna över stövelskaften själva-99% av alla barn som slutar hos oss kan allt detta ( galonisarna kan vara svårt ibland men då beror det till största del på föräldrar som köpt galonisar som har för " hård" resår i bensluten eller för vida stövlar 😎) Klä av sig inklsive att dra bort " hanken" under stöveln trots att den är blöt och lerig ska barnen kunnat göra sedan 3-års ålder ungf.... Bre sin egen macka,ta sin egen mat och bära tallriken från buffébordet till sin matplats ,hälla upp mjölk i sitt glas etc förväntar vi oss att de klarar själva med lite stöttning från 3-4 års ålder- när de börjar på äldrebarns avd.( tillbaka för att skrapa av ev rester och ställa upp allt på diskvagnen gör de redan på yngrebarns avd ) SEN att samma barn som kan ALLT detta på 5 sek utan problem plötsligt inte kan något alls när föräldern kommer är en helt annan sak 😇😂😂🙄 Men VI vet att barnet kan både barn och föräldrar ( eftersom vi naturligtvis talar om för föräldrarna vad deras barn kan ) sen om föräldern VÄLJER att göra det åt sin barn av olika anledningar ,trötta,tidspress,mysigt etc det är upp till varje förälder så länge barnet gör det det " ska" hos oss så lägger vi oss inte i det 😀