Vet inte hur jag ska kunna sluta vara otrogen

Önskar att jag kunde besvara vad äkta kärlek är , men jag har inte upplevt det personligen. Alla killar/män jag fallit för har jag gillat mer eller mindre, men älskat såsom andra definierar det har jag aldrig gjort. Älska såsom att vara rädd för att mista den, att vilja göra allt för den personen o.s.v.

Har alltid haft enkelt att lämna ett förhållande och alltid insett att jag har makten då jag är den minst förälskade/kära parten.

För min del tror jag det beror på att aldrig våga släppa kontrollen och hänge mig till en person. Sedan finns det tyvärr ingen som någonsin fått mig att känna så mycket att jag tappat huvudet. Men den allra största anledningen tror jag ligger i min uppväxt med en dysfunktionell familj med mycket otrohet från min mammas sida. I hela mitt liv fick jag höra att man aldrig skulle visa intresse och närhet till en man, för då var de genast otrogna och massa andra "underliga tips". 

Nej, du har all makt i ert förhållande. Din partner är så rädd att släppa dig så att han går med på att behålla dig även om du är otrogen (uppfostra ett utomäktenskapligt barn bara för att du inte ska lämna honom). Det är visserligen mer än form av besatthet än något annat. Om du känner maktlöshet, är det så att du är rädd för vad han ska göra om du lämnar honom?

Jag menade att en del av attraktionen även ligger i att det finns en risk att mista den man är tillsammans med. Förutsättningen är dock att man är intresserad av partnern till att börja med. En del av attraktionen försvinner med att man börjar ta sin partner allt för mycket för givet.

 

Glömde tillägga att trots mina brister (att inte kunna älska på riktigt) så skulle jag aldrig vara otrogen.

Jag har rannsakat mig själv så mycket och insett att otrohet är den felaktiga vägen att gå. Det förstörde mig som person, och därmed har jag en stor avsky inför otrohet. Jag skulle lämna en som var otrogen utan tvekan, och av rena principiella skäl skulle jag inte vara det. Kanske inte den bästa anledningen, men jag har svårt att såra personer överlag. 

Jag tycker att du borde försöka gå till grunden med dina känslor istället för att bara följa dina drifter. När du lär dig förstå och älska dig själv och dina handlingar, då först är det lättare att ta bra beslut. Kanske är det så att du är polyamorös, men det kan likaväl vara så att du har en bakgrund som gör att du agerar som du gör. Alternativt så är du gift med helt fel man. 

Jag tycker det låter som att du har svårt för känslor,  att se gränserna mellan vänskap och riktig kärlek. Tror du att du någonsin upplevt äkta kärlek, för jag tror att du även i din mans fall kan ha blandat ihop vänskap och trygghetskänslor med äkta kärlek och gift dig i brist på känslan av äkta kärlek. 

Låter rörigt, hoppas du förstår vad jag menade? 

Det kan vara så att du älskar din man, men kanske bara inte riktigt på rätt sätt (eller det som andra kallar älska). Om du har varit tillsammans med din man i några år har ni hunnit bilda ett starkt band mellan varandra och du borde kanske försöka rannsaka dig själv om det är ett vänskap och trygghetsband eller äkta kärlek. 

Ett stort problem är att han inte vill lämna dig även om du är otrogen, för i det här förhållandet innehar du all makt. Det innebär också att det blir svårare för dig att verkligen känna efter hur du skulle kunna känna inför en separation. 

Inte för att vara elak men en del av attraktionen återfinns även i en risk att förlora sin partner. 

Jag kanske är helt ute och cyklar, men jag tycker mig känna igen din situation.

Vad skönt att veta att man inte är ensam!

Är det första gången du är i denna situation också?

Ja det är så svårt att få folk att förstå att det känns så underbart - att det inte är någonting märkvärdigt utan bara något vackert mellan två vänner som älskar varandra.

Jag tycker att du ska ha dåligt samvete därför att du tar hans självbestämmande. Att han blev sårad när han trodde att du var otrogen visar tydligt att trohet är viktigt för honom i ett förhållande. Kanske kommer han inte att lämna dig, men han har rätt att känna till saker som är av stor vikt för huruvida han väljer att ha ett förhållande med dig eller ej.

Jag skulle för övrigt känna mig mycket mer djupt sviken om min partner hade ett sexuellt förhållande med sin bästa vän, än med någon jag inte känner/någon annan person. Det skulle vara ett otroligt svek och kanske inte jämförbart med vad han trodde att du gjort tidigare när han misstänkte otrohet.

Det enda sättet att göra rätt, är att berätta för honom. Kan du inte tänka dig att sluta, så berätta det också för honom. Då vet han vad som gäller, och han har valet att leva med dig och älska dig som du är - om han vill ha dig som du är.

Han behöver ju veta vem du är för att ens ha en möjlighet att älska den du är. Det här är en jättestor hemlighet. Även om du skulle sluta ha sex med din kompis, så är hemligheten alltid kvar tills den dag du berättar för din partner.

Det är ett argument som kanske inte riktig håller i min värld; finns väldigt få saker som är nödvändiga i en relation. Man gör ju inte saker enbart för att de är nödvändiga utan för att man tycker om att göra dem. Därför det är svårt att finna motivationen att sluta också.

Ibland kan jag känna mig kär i min man fortfarande, ja. Visst vi är nygifta men rent känslomässigt känns det tyvärr ingen skillnad. Han gifte sig för att känna sig trygg med att jag alltid skulle stanna. Jag gifte mig för att jag älskar honom och en del också för att jag intebågonsin skulle komma loss från honom ändå.

Önskar att det du skrev skulle kunna kännas så också, att det inte skulle kännas naturligt.

Självklart använder vi kondom! Det gör iofs min man och jag oftast också. Men ja min vän och jag är såklart inte dumma och vidtar alla åtgärder för att det inte skulle bli en oönskad graviditet. Och skulle det ändå på något mirakulöst sätt hända så har maken erbjudit dig sedan tidigare då han trodde jag var otrogen att uppfostra en annan mans barn.

Låter som en dröm. Ingen relation jag någonsin har varit i eller bevittnat har varit det, men självklart vill jag tro dig att dessa finns.

Jag blir helt förvirrad av det du skriver, motsägelsefullt är bara förnamnet. Men jag ska försöka få ihop ett svar.

Du vet att din man alltid kommer att finnas där vad du än gör. Han står dig inte närmast, han är ofruktsam (ändå har ni kondom när ni har sex???), han är beredd att uppfostra en annans mans barn som sitt. Han vill inte ha sex med andra men du vill att ha ska ha det. Varför du gifte dig med honom vet du knappast. Sen skrev du också att du inte räcker till sexuellt för en man, ändå har du två???

Samtidigt är du inte kåt på din kompis, han är sämre älskare, han står dig inte heller närmast, sex är egentligen inte nödvändigt i er relation, du skulle inte klara att leva ihop med honom i fem minuter.

Du verkar se din man mest som ett tillgivet djur, jag ser inte att du har respekt för honom varken som make eller individ. Du vet att han skulle bli ledsen om han visste att du har sex med din kompis, ändå har du det. Du vet också att det anses förnedrande för en man om ens kvinna har sex med en annan, i synnerhet om han inte agerar på det. Du kanske inte tror att du ser det som förnedrande men du vet ändå den "allmänna uppfattningen". Sammantaget med ovanstående känns det för mig som att du förnedrar honom och saknar respekt. Men jag kan ha fel...

Om du varit singel hade jag köpt ditt förhållande med din kompis fullt ut. Precis så kan ett bra och nära vänskapsförhållande se ut, klart att man kan ha sex med en kompis!

Jag tycker inte att du ska berätta för din man, varför göra honom ledsen. Men vad du ska göra vet jag inte, om du inte vill sluta ha sex med vännen.

Du resonerar väldigt märkligt måste jag säga

Det handlar inte om hur mycket man älskar någon, man kan respektera andra människor ändå. Tycker du själv att man kan bete sig hur man vill mot människor man inte älskar?Du kan inte tänka dig ett liv utan honom men ändå gör du ditt bästa för att förstöra er relation? är inte det ett ganska märkligt påstående? Normalt brukar man väl vara rädd om sånt man håller kärt?

Om du var otrogen med ett ex i en ny relation så är det ju DU som är otrogen inte han, du kunde sagt nej, men du valde ja

Är er kultur ok med att man är otrogen istället för att skilja sig? Tror inte det va?

Nja, drifter är nog snarare en känsla som uppstår ur en drift. Men du missar poängen totalt, poängen var att bara för att man känner något så behöver man inte agera på det, ungefär som att gå på toa, du känner ett behov, men du kan välja HUR du gör det, du behöver liksom inte göra det där du står.

Ingen människa är perfekt med det har fortfarande ingenting att göra med otrohet, otrohet är ett val

Ja det är första gången.

Jag känner samma.

Så jag har inte sagt till nån att vi har det så.

Till skillnad från dig bor vi ganska nära varandra och jag är så attraherad!

Men jag älskar min man, och han älskar sin fru.

Men vi älskar varandra också. Vänskapligt.

Väldigt svårt att reda ut men jag tror du förstår mig.

Kan vi prata vidare någon stans?

Jag har alltid undrat om det inte finns någon annan som lever som jag och här är du!