Funderingar kring missfall och att bli gravid igen

Hej! Känner igen dig från en annan tråd jag skrivit i om jag inte missminner mig. Söker själv info om äl och kroppsåyerhämtning efter sent misssfall/abort. Men tänkte att jag måste svara då jag skrivit med dig tidigare. Först och främst, beklagar ditt missfall, jättetråkigt att höra! :( Som jag förstått det handlar allt om hur snabbt hcg går ur din kropp, ägg mognar inte om hcg är över 50 om jag nu fått rätt info. Jag själv fick också missfall cykeln innan denna grav i v 7+, började med bruna flytningar en vecka innan blödning, tog hcg som var ca 600 (fattade redan då att det var missfall eftersom det är alldeles för lågt för den veckan jag var i). När blödningen kom igång var hcg 5 dag nr 2. Märkte äl på mitt sekret (äggvita) 7 dagar innan äl och tog då äl stickor tills det blev positivt, hade äl dag 22. Körde även temp metoden så visste exakt när äl varit. Vanligen har jag äl dag 11-16 i cykeln så lite senare är normalt. Hoppas verkligen det går bättre nästa gång!!

Åh jag känner igen dig också! Men kommer inte riktigt ihåg ifrån vilken tråd eller så.. Beklagar till dig också, får man fråga vad som hände? Eller det står ju stt du fick MF i v 7 men även sent missfall? Du behöver inte svara om du inte vill..

Okej, jag har aldrig tänkt på det där med hcg. Ska tillbaka till gyn på fredag för att se så allt är tomt sen kan jag ju ta ett gravtest för att se om det är blankt. Hur kan man mäta hur högt hcg är?

Jag har aldrig kört ÄL-tester eller temp utan bara loggat mensen i min app för att räkna ut ÄL och sen lyssna på kroppen och kolla på flytningar etc. Har inga direkta planer på att använda tester nu heller utan ber till högre makter att min kropp visar mig när det är dags.

Bara rädd att det ska låsa sig för oss nu eller att det tar lång tid innan jag blir gravid igen. Kommer deppa ihop totalt då känns det som :/

Jag fick missfall i början av juni förra året. Blödde i 6-7 veckor och fick sedan mens kort därpå, i slutet av augusti. I september plussade jag och i juni i år kom vår dotter.

Beklagar missfallet. Jag fick missfall i v.5. Blödde först fyra dagar, sen var det uppehåll i 7 dagar för att börja blöda igen i 10 dagar. Testade fortfarande positivt när det började blöda andra omgången, men negativt ett par dagar senare.

För mig tog det ca 2 månader innan jag fick mens igen. Fock MF i mars, har inte blivit gravid än tyvärr..

Jag jobbar i vården och tog blodprov via jobbet då jag nojja över de bruna flytningarna och mvc ville inte ta emot mig. Gjorde också ett vul och då syntes inget i livmodern. Jag tog aldrig gravtest eftersom jag visste att hcg var 5 på blödningsdag två, blödde ca 5 dagar. Tror de flesta gravtest reagerar väldigt känsligt, från hcg 10 eller 25. Så får du neg så börja håll koll på ditt sekret. Jag får oftast äggvita ngr dagar och sen vattniga innan äl men det är nog individuellt. Du verkar ha bra koll på din kropp så gör som du gjort, det verkar ju gått bra :) jag vart gravid direkt efter, vet inte om det är en myt men hört att kroppen är extra mottaglig efter ett missfall.

Vi var på rutinultraljud i onsdags, vi fick dåliga nyheter, hon har ett stort ryggmärgsbråck och vattenskalle, som skulle ge helkroppsförlamning och hjärnskador. Inget genetiskt eller som vi kunna påverka enligt läkarna bara en jävla stor otur och verkar inte vara spec vanligt heller. Vi har fått rekommendation att avbryta och det kommer vi att göra imorgon. Livet gav oss en jävla käftsmäll och vi har gråtit oavbrutet sen dess och våra hjärtan blöder, vet inte hur vi ska klara veckan som väntar och jag har sökt efter så mkt info jag kan på nätet för att bilda mig en uppfattning och få tips och råd på hur man ska gå vidare och hur man hanterar en sån här situation och vad som väntar framöver båda fysiskt och psykist. Det sjuka är att min kropp redan nu skriker efter att få ett barn och va gravid igen, vet inte om det är för att kompensera för det barn vi aldrig kommer få lära känna eller en försvarsmekanism från min sida för det som väntar. Men jag hoppas tiden läker även de allra djupaste såren även om ärret alltid kommer finnas där. Jag hoppas allas vår lycka kommer snart!

Jag ska tillbaka till gyn på fredag för att se så att det är tomt. Sen hoppas jag som sagt att kroppen visar vägen, jag är väldigt oregelbunden efter minipillerstopp men hittills har min kropp ändå varit väldigt tydlig med tecken både vid ÄL och mens. Sen är jag allmänt rädd för att kroppen inte ska komma igång på en gång, är inte känd för att ha ett stort tålamod om man säger så..

Men nog om det, min lilla historia känns ju som en petitess i jämförelse med det ni går igenom! Jag beklagar verkligen, önskar det fanns något man kunde säga. Kan inte föreställa mig er smärta :( Livet är jäkligt orättvist och det kan ryckas ifrån en så snabbt. Det finns inget jag kan säga för att trösta, tillåt er själva att sörja och gråt tills tårarna tar slut. I såna här lägen kan man inte göra annat än att försöka vara stark och du ska se att ni snart kommer att vara gravida igen, med ett friskt barn. Kanske kan gå och prata med någon? Den fysiska smärtan är ju ingenting emot den mentala. Om du vill skriva av dig så är det bara skicka ett PM till mig.

Känns fel att säga "lycka till imorgon" men jag hoppas du förstår vad jag menar <3

Jag hoppas allt ser bra ut på fredag så ni kan blicka framåt! Du ska veta att ni inte är ensamma, mf drabbar en av tre har jag förstått men blir man gravid igen så är sannolikheten extremt extremt låg för mf igen! Mitt tålamod har inte heller varit stort men det tog sig på andra gången vi försökte och cykeln direkt efter det så jag hoppas det går lika fort när vi väl känner oss redo igen men jag undrar ju såklart hur kroppen kommer reagera efter det som väntar.

Vi har fått träffa kurator och har två återbesök inplanerade, vi får fler vid behov. Önskar att denna vecka går fort och att läkningsprocessen sen kan börja. Vi hoppas på tredje gången gillt, odssen borde vara på vår sida och vi är fast beslutna i att försöka igen så fort allt känns bra. Har funnit mkt stöd i sådana här trådar och tyckt det varit skönt att få skriva av sig. Vi har haft mkt stöd i varandra också, pratat extremt mkt och gråtit floder. Längtar till den dagen vi kan blicka framåt.

Lycka till nu, ska hålla tummarna. Nästa gång kommer det gå galant det är jag övertygad om!

När jag fick missfall i vecka 5 blödde jag lika länge som en vanlig mens. Första mensen efter det kom efter sex veckor. Därefter försökte vi igen och jag blev gravid på en gång.

Okej, tack för svar. Vad jobbigt att börja blöda igen när det äntligen tagit slut. Beklagar verkligen att du inte blivit gravid igen. Det måste verkligen sätta tålamodet på prov. Men ge inte upp, vips så händer det <3

Det var eg först vid andra blödningen som jag insåg att det var något som inte stämde, trodde att jag hade fått min mens nån dag sent vid den först blödningen. Jag tror ändå att det hela blev lättare av att jag inte hann bli glad över en graviditet. Men det är såklart jobbigt att blöda, så hoppas det inte blir alltför långdraget för dig!

Är ganska säker på att jag är gravid igen nu, men lite tidigt att testa ännu :) Håller tummarna för oss båda! Oavsett så vet man iaf att det funkar nu, det ska bara gå hela vägen!

När jag fick missfall i vecka 5 blödde jag lika länge som en vanlig mens. Första mensen efter det kom efter sex veckor. Därefter försökte vi igen och jag blev gravid på en gång.

Liknande för mig. Missfall i v 8, fick mens som vanligt efter en månad och ägglossningen därpå blev jag gravid igen. Jag hade en inbokad kontroll drygt två veckor efter missfallet och skulle inte ha sex innan den, så pga det missades första ägglossningen. Hon kunde se att den precis varit, eller hur det nu var. Annars hade vi nog försökt direkt, min kropp skrek efter en graviditet. Har nu bf om fyra veckor.

Okej, jag förstår! Så är det ju, väldigt många missfall blandas ju ihop med försenad mens. Även om man vet att graviditeten fortfarande är i riskzonen de första veckorna så hinner man drömma och planera. Så du har nog rätt i att det känns lite lättare när man inte riktigt hunnit förstå, men det är lika tråkigt ändå givetvis.

Jag blöder ytterst lite nu, hoppas att det börja avta och inte att kroppen ska retas med mig nu genom att blöda lite varje dag i många dagar. Men ska tillbaka till gyn på fredag för att se så att livmodern är tom.

Så spännande att du tror att du är gravid igen, hålller verkligen tummarna! Fick du tydlig ÄL efter missfallet eller körde du med ÄL-stickor? :)