• Anonym191

    Gravid men tycker det är jobbigt att berätta..

    Hejhej!

    Jo, det är så att jag är 21 år gammal och gravid med första barnet, tillsammans med min sambo sedan 4 år tillbaka. Vi har boende och fasta jobb båda två med en total inkomst på ca 45 000 i månaden - räkningar på ca 15000 i månaden (hög hyra och billån). Rent praktiskt finns det inget som gör att detta skulle verka fel för min mamma, och jag är ju vuxen.

    MEN, jag har så svårt att berätta för mamma. Jag är i v.16 nu. Har inte berättat än, hon bor 33 mil bort från mig och vi ses kanske varannan månad om ens det. Hon och jag har alltid haft en bra relation, men inte "öppen" på det sättet att vi pratat mycket om mens, sex, killar osv.. så att yttra orden "jag är gravid" när man själv knappt fattar det, är otroligt svårt för mig. Min syster fick barn när hon var 16, och självklart är det skillnad på 16 och 21, men någonstans känns det ändå som att mamma kommer se mig som en oansvarig tonåring på något sätt, även om jag är mer än myndig, bor själv, stadigt förhållande och bra inkomster så blir jag som en liten flicka igen med mamma, man vill ju ha mammas "approval" så att säga ändå. Och att jag inte VET hur hon kommer reagera gör mig lite orolig liksom.

    Någon som varit i liknande situation som mig som kan berätta några solskenshistorier?

  • Svar på tråden Gravid men tycker det är jobbigt att berätta..
  • Jag är bara jag

    Ja, men åt andra hållet. Jag var nämligen väldigt gammal när jag fick barn. Hade försökt många, många år och haft flera m.f och mamma visste aldrig om det. Trodde hon skulle skälla ut mig p.g.a åldern, men det gjorde hon aldrig. Berättade via brev för vi bor jättelångt från varann och har rätt dålig relation. Undanbad mig elaka kommentarer vilket hon faktiskt respekterade. Du kanske ska skriva du med?

  • pinky22

    Skulle aldrig våga bli gravid och berätta för min far.
    Någonsin.
    Därför jag idag är 37 år och utan barn.
    Hehe.

  • Qaltecha

    Är gravid med första (22år) tyckte också det va sjukt jobbigt att berätta för mamma, och pappa ännu värre! Var i v 19 när jag tilllslut berättade men hon tog det super bra verkligen. Förväntade mig att bli uppläxad om att jag är för oansvarig osv. Hade verkligen inte en stabil situation runt omkring mig som du har. Dock ordnat upp sig nu :)

    Men även om hon kanske inte tar det bra precis när du berättat så kan jag garantera att hon kommer va super glad när chocken lagt sig! Lycka till

  • Anonym191

    Har funderat på alla möjliga alternativ, sms, ringa, träffas, skicka något "antydande" och roligt på posten etc. Men att smsa kanske är lite opersonligt mot sin mamma? Man kan ju inte förvänta sig att vi kan ses hela tiden då båda jobbar massor + avståndet. Men.. idag träffade jag mamma hos min mormor, när hon sen skjutsade hem mig så frågade hon hur det är med mig och om något nytt hänt, och jag fegade ur. Så säger jag på sms eller så nu så känns det fel för jag borde sagd det face to face liksom.. väldigt svårt..

  • Jag är bara jag

    Oavsett hur du än väljer att berätta kan du ju "skylla" på att du ville vänta tills efter RUL innan du berättade. Då är du ursäktad för att du inte berättade nu. Sms är dock väldigt opersonligt så gör på nåt annat sätt du.

  • Anonym191

    Ja precis. Men jag tänker också att: tänk om hon reagerar MER negativt just pga att jag säger det så sent så hon blir upprörd pga det? Alltså, egentligen är det själva reaktionen som är det jag är orolig för, att sitta där med henne och behöva svara på massa frågor om saker som vi aldrig pratat om förut och det känns som relationen förändras lite vid en sådan nyhet liksom kommer nog skicka något på posten eller säga när vi ses nästa gång om det är relativt snart känns tråkigt att jag fegade ur idag dock..

  • Jag är bara jag

    Du behöver inte svara på frågor alls om du inte vill. Du är ju vuxen och vet vad du gör liksom. Då angår ditt val om att skaffa barn och det nu ingen annan. Jag berättade v.21- veckan före vi skulle åka upp och träffa mamma. Hon hade ju sett det ändå för jag var väldigt stor redan v.22 så jag ville hon skulle veta innan.

  • emmaliinnea

    Hej! Jag är också 21 år gammal och väntar första. Jag var precis som du jätterädd att berätta för mamma då jag var rädd för vad jag skulle få för svar.. jag berättade i v.15 tror jag, skickade då ett sms med ul-bilden från KUB-testet till både mamma och pappa och sa att de skulle bli mormor och morfar. Jag vågade verkligen inte ta det i verkligheten.. men mamma ringde upp direkt och var jätteglad! Hon har aldrig sagt någonting negativt om att jag är ung eller något, bara bra saker och hon längtar så mycket efter sitt barnbarn. Faktiskt så känns det som att det har förbättrat vår relation och vi pratar om saker varje dag nu.

    Det kommer gå bra för dig med ska du se. Stort lycka till! :)

  • Anonym191
    emmaliinnea skrev 2017-09-01 09:33:30 följande:

    Hej! Jag är också 21 år gammal och väntar första. Jag var precis som du jätterädd att berätta för mamma då jag var rädd för vad jag skulle få för svar.. jag berättade i v.15 tror jag, skickade då ett sms med ul-bilden från KUB-testet till både mamma och pappa och sa att de skulle bli mormor och morfar. Jag vågade verkligen inte ta det i verkligheten.. men mamma ringde upp direkt och var jätteglad! Hon har aldrig sagt någonting negativt om att jag är ung eller något, bara bra saker och hon längtar så mycket efter sitt barnbarn. Faktiskt så känns det som att det har förbättrat vår relation och vi pratar om saker varje dag nu.

    Det kommer gå bra för dig med ska du se. Stort lycka till! :)


    Vad skönt att höra!

    Är lite nervös över att OM jag skickar t.ex. bild så kanske hon reagerar negativt just på det faktum att jag inte berättade när vi faktiskt sågs för en gångs skull. Jag vet inte, kanske skrämmer upp mig själv. Sambon berättade för sin mamma genom att skicka ett sms med texten: "vill du veta en rolig sak? " sen skickade han bilden och hon blev jätteglad!

    Ska nog egentligen inte vara några större problem, finns ju egentligen inget som skulle göra det "fel", så det bör ju inte finnas något att vara "rädd" för tycker man

    Tack för att du lugnade mig lite!
  • Elva12sjutton

    Ni har varit tillsammans i 4 år.

    Ni har stabil ekonomi och du är inte tokung.

    Jag tror du oroar dig i onödan.

    Du får ge henne en chans.

    När vi väntade vårt första barn, hade vi varit tillsammans extremt kort tid.

    Jag var så nervös när vi skulle berätta för mina svärföräldrar. Det var dessutom första gången jag träffade dem.

    Men de blev så sjukt glada! Chockade. Men glada.

    Då var vi visserligen lite äldre. Men inte så mkt äldre ändå.

    Så jag menar, det kan gå bättre än man tror även om man är nervös. :)

    Men om det känns lättare så vänta in ultraljudet. Slå in en bild i en ram o ge henne som present.

    Jag tror det kommer gå bra. Ett barn är ju en fantastisk gåva!

  • Anonym191
    Elva12sjutton skrev 2017-09-01 13:35:12 följande:

    Ni har varit tillsammans i 4 år.

    Ni har stabil ekonomi och du är inte tokung.

    Jag tror du oroar dig i onödan.

    Du får ge henne en chans.

    När vi väntade vårt första barn, hade vi varit tillsammans extremt kort tid.

    Jag var så nervös när vi skulle berätta för mina svärföräldrar. Det var dessutom första gången jag träffade dem.

    Men de blev så sjukt glada! Chockade. Men glada.

    Då var vi visserligen lite äldre. Men inte så mkt äldre ändå.

    Så jag menar, det kan gå bättre än man tror även om man är nervös. :)

    Men om det känns lättare så vänta in ultraljudet. Slå in en bild i en ram o ge henne som present.

    Jag tror det kommer gå bra. Ett barn är ju en fantastisk gåva!


    Tack för peppen!

    Jag vet, jag bör inte vara orolig egentligen. Vi är vuxna och kommer klara detta galant, det vet jag! Just nu är jag inte så orolig över reaktionen på att jag är gravid utan snarare på hur sent jag berättar, men jag planerar att skicka en UL-bild efter RUL den 4:e oktober, det ska nog gå bra!
  • Anonymamamma

    Tror du nojjar i onödan :)

    Jag tyckte också att det var jobbigt att berätta för min mamma och jag var ändå 28! Skrev det i ett sms löjligt nog, hon har nog tyckt det var roligare om jag berättade det face to face hehe. Berätta det så snart som möjligt, på ett roligt och glatt sätt! Kan tänka mig att hon blir besviken om hon får reda på det för sent och inte får vara med i glädjen och stötta från början, samt besviken att du inte litade på henne! Om du berättar med skamsenhet så ger du känslan av att du inte är hundra på om du tagit rätt beslut.

    Säg mamma! :D Jag har något jätteroligt att berätta och visa hur lycklig du är, då blir hon nog glad för både din och hennes skull :)

    Berätta nu och släpp dessa känslorna, det är en tid för eufori, förstör inte det genom att noja :) Lycka till nu!

  • Anonym191

    Tack!

    Känns lite bättre nu, går dock fortfarande i tankarna att berätta efter RUL, då vi fått mer svart på vitt att allt ser bra ut fortfarande! Har tyvärr problemet att jag inte kan samla familjen och berätta, eftersom de bor i Skåne, Göteborg, Nyköping, Sthlm och så vidare och jag bor minst 10-50 mil från alla men det löser sig!

  • Elva12sjutton

    Kanske kan du berätta samtidigt genom att göra ett vykort utav ultraljudsbilden. Går ju lätt att göra på tillex PostNords tjänst "riktiga vykort".

Svar på tråden Gravid men tycker det är jobbigt att berätta..