• bonustillfyra

    Kommer jag kunna sluta oroa mig för missfall?

    Jag har precis fått veta att jag är gravid. Är i i v 5+3. Har haft tydliga gravidsymptom som ömma bröst, illamående, halsbränna, flytningar och svullen buk. I förrgår mådde jag jätteilla hela dagen och läste till min glädje att det var ett bra tecken för det innebär att hormonerna är igång som de ska. Igår mådde jag bara lite illa på morgonen och idag bara väldigt lite, knappt alls. Jag är en person som lätt oroar mig och inser att det kommer vara min lott att oroa mig för missfall. Jag är så orolig att jag nästan förväntar mig det och vågar inte hoppas att det ska gå vägen. Jag har fortfarande väldigt ömma bröst och försöker se det som ett betryggande tecken. Jag vet inte hur jag ska göra för att släppa min oro. Det här är något jag längtat efter så länge och vill verkligen bara vara lycklig och glad! Märker att jag också blir väldigt lättretlig och har extremt dåligt tålamod och det tror jag har med min oro och brist på kontroll över om det kommer gå vägen eller ej. 

    Finns det någon som kan säga något lugnande så jag kan lätta lite på oron? Eller någon som gått igenom detta och hittat ett sätt att hantera det på?
  • Svar på tråden Kommer jag kunna sluta oroa mig för missfall?
  • Krusbärskompott

    Det tog väldigt lång tid för oss att få det där jäkla plusset, vi skulle ha börjat m IVF nu i augusti men plötsligt hände det.

    Jag hade så sjukt svårt att tro att det skulle kunna funka i början, vid mitt hälsosamtal på mvc var jag ett enda stort ångestmoln tror jag.

    Gjorde privat VUL och bröt ihop när jag såg hjärtat slå. Har efter detta gjort NIPT i v 10+3 och KUB i v 12+4. 14+6 idag.

    För mig lättade det vid KUB. Det är inte bra än men jag har börjat landa i att det med stor sannolikhet kommer att gå bra. Att BM kunde se saker som hjärna, magsäck och urinblåsa var guld för mig.

    Dessutom har jag mycket på jobbet och det hjälper mig att koppla bort tankarna.

    Lycka till - vi är många som du!

  • bonustillfyra
    Krusbärskompott skrev 2017-09-08 15:17:45 följande:

    Det tog väldigt lång tid för oss att få det där jäkla plusset, vi skulle ha börjat m IVF nu i augusti men plötsligt hände det.

    Jag hade så sjukt svårt att tro att det skulle kunna funka i början, vid mitt hälsosamtal på mvc var jag ett enda stort ångestmoln tror jag.

    Gjorde privat VUL och bröt ihop när jag såg hjärtat slå. Har efter detta gjort NIPT i v 10+3 och KUB i v 12+4. 14+6 idag.

    För mig lättade det vid KUB. Det är inte bra än men jag har börjat landa i att det med stor sannolikhet kommer att gå bra. Att BM kunde se saker som hjärna, magsäck och urinblåsa var guld för mig.

    Dessutom har jag mycket på jobbet och det hjälper mig att koppla bort tankarna.

    Lycka till - vi är många som du!


    Förstår dig! För oss tog det ett år. Lång längtan och många besvikelser när mensen kommit. Kollar fortfarande pappret varje gång jag är på toa. Jag är 38 år så det känns inte som jag har hur många chanser som helst...

    Jag ska på mitt första inskrivningssamtal nästa vecka. Då ska vi prata om KUB o NIPT.

    Håller tummarna och hoppas allt går bra för dig!
  • Mlitran

    Jag är lika nervös jag! Är i V.6 någonting och livrädd varenda dag. Går runt och överanalyserar symtomen och tänker att jag som du lika gärna kan ställa in mig på att det kommer gå dåligt för att jag inte ska bli lika besviken om något skulle hända ...


     


    FY vad jobbigt det är! Men som någon skrev någonstans; vi väntar faktiskt barn, inte missfall.

  • Krusbärskompott

    Liten uppdatering här: Jag är i 16+ och nu känns det faktiskt lite bättre. Oron finns där men den är inte alls lika stor längre. Kommer säkert vara superstressad inför RUL igen som ju mest av allt är en missbildningsscreening.

    Jag har börjat våga tänka på en framtid där det faktiskt finns en bebis.

    Jag är mkt osäker på om jag känner fosterrörelser än, har så klart moderkakan i framvägg. Men bara att jag kan känna att det är en stor livmoder där inne hjälper mig. (om jag känner på magen med händerna)

    Stor kram om lycka till till er alla!

  • bonustillfyra

    Jag är väldigt statistik styrd så jag tror att bara jag kommer in i v 13 kommer jag sluta oroa mig eftersom oddsen minskar drastiskt då. Är nu i v 8 (7+3) tiden går men väldigt sakta!

  • princess77

    Jag tror att oroa sig tillhör hela graviditeten och sedan livet som förälder

    Jag väntar nr 2 efter många år och första 13 veckorna oroade jag mig för missfall,sedan oroande jag mig fram till stora ultraljudet att något skulle vara fel tex pga av min ålder (fyller 40). Nu i vecka 29 oroar jag mig för att hon sparkar för lite vissa dagar.. snart är det väl dags att oroa sig för den kommande förlossningen Dessutom oroar jag mig för sonen som precis har börjat skolan..

    Skämt å sido,försök att njuta,med allra största chans kommer allt att gå jättebra

  • sommar 77

    Känner igen mig!

    Har tre barn och två bonusbarn.

    Detta är mitt fjärde barn och min mans och mitt första. Vi hade två missfall under senaste året så jag har varit så orolig för missfall. Är 40 år.

    I torsdags gjorde vi tidigt vul...v 9 och såg hjärtljud. Apparaten var dock så dålig att man inte såg mer än så..

    Ska boka Nipt....kostar massor men det gör vi ändå....

    Oroliga tider....

  • vad ska man heta

    Asså köp en hjärtljudsmaskin. Jag var lika orolig som du och det tär på en så fruktansvärt. Min maskin har varit min räddning. Nu känner jag rörelser varje dag så nu är jag lugn

  • Charlieellerså
    vad ska man heta skrev 2017-09-24 10:16:17 följande:

    Asså köp en hjärtljudsmaskin. Jag var lika orolig som du och det tär på en så fruktansvärt. Min maskin har varit min räddning. Nu känner jag rörelser varje dag så nu är jag lugn


    Jag köpte också en doppler förra gången. Den var lugnande men skapade också stress när det o bland var jättesvårt att hitta hjärtljuden
  • Morgonrodnad
    bonustillfyra skrev 2017-09-08 13:54:40 följande:

    Tack för pepp! Ja det går ju oftast bra. Mitt illamående har kommit och gott sedan jag skrev. Konstigt nog känns det bätttre när jag mår illa, för då tänker jag att allt är som det ska. Ska försöka njuta av att inte må illa med :)


    Det är samma för mig. Efter 2 kg och försökt i 3.5 år vill man att det ska gå. Känner oxå att om jag är illamående som jag var v 5 är det bra. Nu vecka 6 och svagt illamående då och då men förstoppad.
  • Morgonrodnad
    Morgonrodnad skrev 2017-10-04 17:08:00 följande:

    Det är samma för mig. Efter 2 kg och försökt i 3.5 år vill man att det ska gå. Känner oxå att om jag är illamående som jag var v 5 är det bra. Nu vecka 6 och svagt illamående då och då men förstoppad.


    2 mf inte kg. Jädra mobil
Svar på tråden Kommer jag kunna sluta oroa mig för missfall?