Gå vidare eller försöka igen?

Jag har väntat 8 år... men nu hände det igen, och det slog till riktigt hårt denna gång...

Jag blev så jävla kär i en tjej på jobbet att jag inte visste vad jag skulle ta mig till! Kunde varken äta eller sova utan bara tänkte på henne dygnet runt. Jag blev själv väldigt överraskad då jag sett och pratat med henne nästan ett år utan att ens tänka tanken på att vilja bli ihop med henne. Visserligen skojade en kompis om att hon kanske är nåt för dig? Nä det tror jag inte, hon är för ung sa jag. Ålder spelar väl egentligen ingen roll men i detta fallet så skiljer det nästan 15år mellan oss.
Vilket fall som helst så började vi jobba lite mer ihop och hon gav mig komplimanger och härmade mig hur jag pratar och lite såna saker. Jag kanske tolkade dessa signaler helt fel men helt plötsligt så blev jag jättekär. Kunde knappt säga hennes namn utan att bli alldeles varm, nästan som en drog. Har aldrig varit med om nåt liknande. Jag gick runt på jobbet och var "hög" på kärlek men insåg snabbt att jag måste berätta detta för henne annars får jag inget gjort på jobbet.

Sagt och gjort så skickade jag ett sms och berättade precis hur jag kände. Jag var ganska medveten om att det kan bli väldigt konstigt efter detta men jag tog chansen. Tyvärr så kände hon inte alls likadant. Blev nästan lite rädd om jag fattar det rätt. Det visar sig sen att hon trodde att en kompis tagit min telefon och ville skoja. Dagen efter på jobbet så blev hon väldigt generad när hon såg mig, men jag hade ingen möjlighet att säga nåt för det var för många kollegor i närheten.

Skulle jag har gjort på ett annat sätt? Har jag skrämt henne? Hade utgången blivit nåt helt annan om jag tagit det lugnare?

Känns nästan som jag har gjort nåt olagligt, men jag har ju bara berättat att jag är kär. Jag har sagt till henne att jag accepterar hur hon känner och att jag hat gått vidare. Men det gör så jävla ont att se kärleken i mitt liv varje dag. Att va så nära men ändå så långt borta kommer ta jävligt lång tid att komma över.

Vi råkar bo väldigt nära varandra och jag har sagt till henne att om du möter mig i mataffären så "stalkar" jag inte dig. Känns som jag knappt vågar prata men henne nu! Fan, det blev bara skit av allt...

Man hör ju historier om folk som säger att dom fick kämpa som fan för att "fånga" deras partner. Jag kan tänka mig att va hennes dörrmatta resten av livet bara jag får va nära henne, så känner jag.

Vi har ett gemensamt intresse som hon är mycket duktig på och som jag vill lära mig mer om. Är det ens att tänka på att fråga henne nåt om i detta läge?

Ska jag försöka igen eller glömma och gå vidare?