Borde det ta slut?

Jag är helt ny på detta och har googlat massor för att hitta liknande fall. 

Denna kille är en kille jag pratat med sedan 2015 men jag bodde inte i samma stad, vi träffades ute på en klubb. Jag började umgås med honom när jag var hemma och hälsade på familjen och vänner. För precis ett år sedan flyttade jag hem och vi började ses och skriva dagligen. Jag har i princip flyttat in där men det har inte varit lätt. 
Han har självdiagnoserat sig som deprimerad, han får ofta ångestattacker och är lite av en ensamvarg. Han gillar inte att vara speciellt social egentligen. Han vill inte ha hjälp av någon psykolog heller och man kan ju inte tvinga någon. Jag har också känt att jag själv dragits ner ibland i hans "depression" men endast när jag känner mig osäker på var jag har honom. 

Ända sedan vi började träffas har han skrivit med sitt ex, de gjorde slut för över 5 år sedan, hon har gått vidare och fått barn med en annan. Jag är inte säker på hur ofta de skriver men det är flera gånger i veckan. Han skriver även med en annan tjej han träffat och skickar snusk och skriver flirtiga med henne. Jag som är ganska konflikträdd har haft svårt att ta upp dessa saker på ett bra sätt men jag har konfronterat honom och han har inte ljugit för mig, han har oftast efter en stund berättat att han skriver med dem. 

Flera gånger hittar jag meddelanden på hans Facebook till tjejer och har tagit upp detta också och han förklarar att han inte mår bra och när han mår dåligt skriver han till andra för att få bekräftelse och verka macho. Jag frågar såklart varför jag inte räcker till och han svarar att han inte vet men att han tycker om mig. 

Vi har haft det väldigt upp och ner då han tycker det är jobbigt med den åldersskillnad vi har 8 år och jag har aldrig träffat hans familj så ibland har det känts som att han skäms för mig, men han har förklarat att han bara inte tänker som jag och han är inte pluttignuttig och så känslosam. 

Han har aldrig varit otrogen men han blir oftas väldigt full när han dricker och minns nästan ingenting, men då kan han säga flera gånger att han älskar mig. Vi pratar inte ofta om framtiden då jag vet att jag kommer flytta och jag vet att han inte kommer följa med. Nu i förra veckan så bröt det verkligen ut för mig och jag stack därifrån, tog alla mina saker och drog. 

Han säger att han inte kan ge mig det jag är värd och att jag är alldeles för bra för honom. Grejen är att jag tycker om honom så mycket och jag känner mig just nu så otroligt tom och ledsen, alla som tyckt om någon vet hur det känns efter att något tagit slut. 

Jag är ju väldigt säker på att alla svar jag kommer få kommer vara du gjorde rätt som dumpade honom osvosv men jag känner mig så otroligt ensam och vill vara med honom den sista tiden som jag är hemma då jag kommer flytta om 6 månader. 

Hur handskas man med en sådan situation? 
Så svårt att få fram en helhetsbild över hur en relation på ett år ser ut egentligen och det finns mycket bra med denna kille, men om man nu vet att vi inte har en framtid ihop och känner att det är okej, men att man fortsätter umgås för att man trivs i varandras sällskap, går det? och hur löser man det? Går det ens? 
Ge mig några kloka tips och råd, jag har ju känt så många gånger att jag måste gå vidare men han gör mig glad samtidigt, hur mycket ska man ge i en relation?