Känslig förstaklassare

Jag tror som du, att det finns risk att en känslig liten själ lägger fokus på det som varit dåligt fast mycket varit bra. Fråga mer positiva frågor och hjälp honom på det sätter, tex: Vad var roligast idag? Vilken fröken är roligast/tokigast? Vem är det mest kul att vara med? Vad gör ni då? Lyssna och bekräfta när han berättar nåt jobbigt, men fråga sen, ganska på en gång, en positiv fråga.

Det är nog en bra strategi. Jag gör det till viss del men jag kan tänka på att göra det oftare. Han ville t.ex. I den enkäter sätta dåligt betyg på sin lärare för att hon inte tröstat honom en gång men när jag frågade hon hon var bortsett från det så sa han att hon är jättebra.

Vet du vad det berodde på att han inte fick tröst den där gången han hade behövt det? Det kan hjälpa honom att släppa den gången. Var det ingen som såg honom eller såg honom men inte förstod att han var ledsen/rädd? I så fall kan det hjälpa att du förklarar att fröknarna finns där för att hjälpa och vill hjälpa, men att de inte märker allting och då kan de inte hjälpa. Uppmana honom att gå fram till någon och om han tycker det är jobbigt, fundera på hur han kan göra.

Kanske kan det också hjälpa att berätta för fröken att sonen känt så här en gång, så kan fröken förklara samma sak och bekräfta att hon/övriga pedagoger vill hjälpa och kanske fundera på en strategi för honom så han lättare vågar göra det.

Om det var så att fröken såg att han var ledsen, men viftade bort det, är det svårare. Då är det lite svårare att berätta det för fröken, men kan vara viktigt för både fröken och sonen. 

Jag tycker det låter bra som ni skrev ovan om att lyssna på och bekräfta sonens känsla och inte förringa den, men samtidigt visa honom på att han oftast känner på andra sätt. 

Det har hänt flera gånger så jag ska ta upp det på utvecklingssamtalet. Idag ville han spela schack på skolgården - de har ett stort uteshack. Men så kom det två större barn och tog över. Då satte han sig på trappan till en av byggnaderna och var ledsen och tydligen gick det förbi en "fröken" (hans ord) som tittade på honom men sa inget. Jag vet dock inte vem det var. Men jag tycker jag ser det alltför ofta på skolgården tyvärr att barn som drar sig undan när de är ledsna får ingen uppmärksahet, till skillnad mot den som är utagerande.