Har inte pratat med henne på över ett år! Ska jag gå på festen??

Jag tycker att det låter som om din "vän" faktiskt har bränt sina broar. Ni umgås inte. Hon har sårat dig. Hennes familj beter sig illa mot dig. Nej, jag ser ingen anledning att spela med på hennes villkor.

Jag skulle inte gå eller ha nån fortsatt kontakt.

Vad skulle DU få ut av att gå på festen egentligen? Jag tycker det låter som om du evt tackar ja av "pliktkänsla" för att din fd vän inte ska stå utan gäster. Som sagt före detta vän...

Det är precis detta jag behöver höra! För ja - det är nog exakt som Gryntroll säger: det är av pliktkänsla jag känner att jag ska gå på festen. Har nog inte insett det själv förrän nu.

Har ett väldigt dåligt samvete över att jag orsakat min fd vän sådan smärta och är även tveksam om jag har "rätt" att säga upp bekantskapen med henne av de anledningar jag skrivit upp. Tänker att jag kanske överdrivit, inte gett henne en chans att bättra sig osv. Men alla runt omkring mig säger samtidigt att jag redan har tagit alldeles för mkt skit och att jag är för snäll.

Hm... vad har din fd vän sagt om att sin mamma skäller ut dig då? Står hon bakom det eller tycker hon själv att det är jobbigt och fel? Tänker att om min mamma skulle göra något sånt skulle jag bli galet förbannad och inte stå för det liksom så jag skulle inte vilja att mina vänner bröt med mig för något jag inte gjort...

Men att hon blivit "stans lilla madrass", vad spelar det för roll? Ni är 30 år inte 15? Och dina kvarvarande vänner borde kunna acceptera att du och hon isf umgås ensamma? Annars är dom vännerna inte speciellt bra vänner...

Att hon försökte avråda din då sambo från att gifta sig med dig va fruktansvärt gjort dock... men i övrigt från din text är det inte jättelätt att utskilja vad din fd kompis har gjort så lite svårt att veta... Om jag vore du skulle jag nog gå på festen, eventuellt prata med henne enskilt och isf om ni ska vara vänner så måste hon sluta prata med sin mamma om dig för du vill inte ha fler påhop osv... du skriver ju att du saknar henne och att hon egentlgien är en bra vän så varför inte försöka en gång till?

Blocka mamman frän insta och fb också ;)

När jag konfronterade henne med mammans utskällning mot min mamma svarade hon att det måste ha missuppfattats och att det skulle hon aldrig göra. Trots att det fanns ett helt cafe inkl våra mödrars övriga väninnor som vittnen. De övriga gångerna jag har blivit utskälld av mamman minns jag inte om vi pratade om det direkt mer än att min pappa ringde mamman och skällde tillbaka (jag var 18-19 år och det hela ledde till några års bryt mellan oss även då).

Att hon blivit en madrass har inte jag att göra med, det var inte så jag ville få det att låta som. Men om jag ska utveckls det: att hon har den stämpeln har gett henne dåligt rykte i hela stan (liten håla) och det killar vill med henne är bara att ligga tyvärr. I övrigt vill de inte direkt kännas vid henne. Det jag vill komma till är att hon har bränt många broar. Hon har svårt med relationer och folk utnyttjar henne.

Men det som har drabbat MIG mest är det faktum att hon uppenbarligen pratar illa om mig till sin mamma (vart skulle hennes mamma annars få sådan info ifrån? Och jag vet att de två är de värsta skvaller tackorna), att hon systematiskt trycker ner mig och andra för att höja sig själv. Det handlar om nedlåtande kommentarer när annat folk är med (aldrig när vi är ensamma för det är då hon är som bäst) som tex "M kör ju bil som en kratta, så långsamt som en kärring, jag själv är inte rädd för nåt" eller "M du som är så blond och inte så smart, det var ju inte konstig att det gick som det gick det där. Vi andra som är lite smartare hade fixat der direkt" osv osv. Kanske verkar harmlöst men när det upprepas så blir det tröttsamt. Och det är just det att hennes enorma bekräftelsebehov och dåliga självförtroende gör att hon i andra människors sällskap gärna just trycker ner andra för att höja sig själv. När vi är ensamma är hon som sagt en annan person.

Jag skulle kunna gå på festen men då vill jag inte ta ett snack med henne med risk för att det skulle förstöra hennes fest (jag vet ju inte vad vi kommer fram till).

Att blocka mamman skulle jag ju kunna göra dock :)

Nej skulle inte gå. Hon avrådde din sambo att gifta sig med dig. Skulle inte se åt hennes håll igen faktiskt.

Nä på en fest tar man ju inte den typen av samtal.
Antingen ska det vara utagerat sedan innan eller så får det vänta tills efter festen.

Men jag undrar fortfarande var DU själv skulle få ut av att gå på festen. Jag kan förstå att du saknar din fd vännina så som hon var när ni var ensamna.  Men hon verkar ju falskt och manipulativ i övrigt, inte mycket till vännina enligt mig. Och med en mamma som lägger sig i och skäller ut, nej tack!.

Energitjuvar mår man bäst utan! Gå vidare...

Nu läste jag din senaste kommentar. Varför i hela världen funderar du ens på börja umgås med henne igen. Hon verkar ju vara en riktigt kass vän.

Gå inte på festen och ta inte upp kontakt! Vissa relationer mår bäst att hålla sig i det förflutna.Tror säkert din "vän" har fina sidor men de negativa sidorna är ju så mycket större här. Du skriver att hon är energitjuv, skvallertant att hon skapar drama, försöker bryta upp förhållanden mm. Varför i hela världen vill du utsätta dig för sånt (igen) ??? Det är ingen riktigt vänskap du haft med denna person utan nån annan konstig deal som tagits för vänskap. Det enda sunda och logiska i denna situationen är att hålla sig borta. Gå vidare i livet med riktiga vänner och tillåt inte mer av den dåliga vänskapsbehandling du fått av din "vän" genom uppväxten. Ta hand om dig och lycka till :)

Vad i hennes dåliga beteende har ändrat sig så du skulle vilja gå?

Men herregud, såna där människor ska man avpolletera från sitt liv! Jag hade aldrig i livet gått på någon fest där en sådan person bjöd in.
Mina vänner stöttar mig i vått och torrt, skäller aldrig ut mig, ger mig energi, roar mig och är fantastiska personer som får mig att må bra! Och jag gör allt för dem, skulle någon ringa mitt i natten finns jag där! Och vi har varit likadana i snart 40 år!

Har hon bett om ursäkt och velat umgås, eller passar det bara nu när så många tackat nej till festen? (Kanske har hon bränt sina broar med andra också eftersom ingen kommer...)

Tack för bra input! Behöver höra att jag inte tänker fel från någon annan än mina nära. Och har nu beslutat att inte gå på festen. För ärligt talat så får jag inte ut något alls av det. Jag skulle nog gå enbart för att inte min fd vän skulle bli ledsen. Har som sagt nämligen ett dåligt samvete över hela situationen och kan inte riktigt släppa den. Så även fast vi har brutit så är hon fortfarande en energitjuv!!

Nej det är nog dags att helt enkelt bestämma mig för att det är över. Jag hyser inget agg eller liknande men jag ska hålla mig därifrån så jag inte hamnar i samma svåra sits igen.

Det enda jag kan tänka mig som skulle kännas bra (utöver att låta saker och ting vara som de är) för min egen stolthets skull nu är om jag vågade säga/skriva några väl valda ord till mamman att hon inte kan behandla mig hur som helst och en hel massa andra sanningar som människan skulle behöva höra. Men så tänker jag i nästa stund - kanske av feghet eller av sunt förnuft - att det är att skapa bråk i onödan (jag tycker alltså inte om drama), att saker och ting bara blir värre och att det bara är dumt helt enkelt.

Hon bad om ursäkt och ville ha en ny chans förra året när jag bröt upp men jag var inte redo då. Och trots att jag då förklarade - för miljonte gången - att hon hade problem med självförtroendet etc så verkar hennes beteende inte ha ändrats utifrån vad jag ser/hör i min omgivning. Sen så är ju mycket i ens beteende sunt förnuft kan jag tycka.

Men ja, hon har ett stort kontaktnät - därav så många inbjudningar. Men sanningen är den att det är få som faktiskt är äkta vänner och det är många som tycker illa om henne av olika anledningar och flera som utnyttjar henne i olika situationer när det behagar dem. Detta misstolkar hon som att hon är omtyckt.

Skit i mamman, hon kommer förmodligen ändå inte ta åt sig på det sätt du vill. Hon kommer inte ändra sig heller. Gå rakryggad ur det här och bara ignorera dem. Det inger mer respekt än om man gafflar ut sina
åsikter "bara för att"

Håller nog med dig där!