Ständigt missnöjd bebis

Bebisar går igenom utvecklingsfaser. Googla åldern+utvecklingsfas så kan du läsa mer om det. Det är helt normalt,men såklart ändå jobbigt. Men det är inte du som är en dålig mamma. Min son är 8 veckor och är just nu i utvecklings fas 2 och han driver mig till vansinne. Det lugnar sig igen. Kram

Har provat utesluta saker ur min kost, men det hjälpte inte.

Pappan blir bara stressad när bebisen är otröstlig, så det gör saken bara värre. Klarar dessutom inte att höra honom skrika länge utan måste fram och trösta honom

Hej!

Förlåt om jag missat det, men hur gammal är din bebis?

Jag tolkar det som om han är lugn när du bär honom/har honom i sele?

Har du pratat med bvc om saken, uteslutit sjukdom/smärta?

Jag hade själv en bebis som ville bli buren 24/7 och det tog nästan livet av mig, så jag lider verkligen med dig!

När han blir stor nog för hoppgunga (en sådan som man hänger i dörrposten) kan jag varmt rekommendera att prova det, min pojke kunde hoppa långa stunder i den... babysitter var också bra.

Han är 3mån. Vi har varit på sjukhus med honom och genomgått en komplett undersökning och dom hittade inga fel. Det var misstanke om invagination som rättat sig själv.

Vår yngsta dotter föddes liksom "onöjd" Det gick inte att ta långpromenader med henne i vagnen och hon ville inte bli buren heller och hon liksom......ville "ingenting"! Jag kom hem ibland med vagnen och slängde mig på hallgolvet och grät som ett barn (ja tyvärr). Nytt, nytt och annat var liksom hennes motto. Jag skäms att säga det men jag och hennes pappa sa till varandra ibland helt uppgivet....-"Det är något fel på henne".  Vi var många gånger helt uppgivna. Hon var en väldigt aktiv och "jobbig" liten flicka ända upp i skolåldern men sedan gick det jättebra. Hon var liksom "klassens ljus" och fick fina betyg. Idag är hon 24 år och har en lång universitetsexamen.

Fullt normalt men skitjobbigt!!

Skulle kunnat skrivit detta själv tror jag.

Har en son på 9 v hemma som påminner mkt om din dotter. Har bara accepterat att bli buren o sova på mig, har skrikit så snart pappa har honom. Spjälsängen funkar Idag som avlastningsbord och nya barnvagnen sover katten i istället : )

Har pratat massa med bvc och med läkare , de säger att det är fullt normalt och har med anknytning och trygghet att göra, det är superviktigt att tillåta bebisen närheten!

Om man tvingar bebisen till ex ensam sovning eller andra personer så finns risk att barnet saknar grund trygghet när det blir äldre.

Så Jag har låtit honom sova på mig, sitta fast vid tuttarna och där imellan ligga i knät eller sitta på bröstet i sjal och nu börjar jag märka lite skillnad även om det går sakta!

Min man kan ex ta honom när han är nymatad och han somnar numera när jag ligg ammar!! O Kan sova vidare brevid mig sen.

Kan varmt rek dig att lyssna på Pampers barnvagnspromenader(podd)med Hallin- går att googla bara , avsnitt nr 64 pratar just om detta! Superbra.....

Ammar du? Hur ofta i så fall?

Pratade nyligen med syrran som är småbarnsförälder och läkare. Klagade lite över min plutt o att han känns gnälligare mellan mattillfällen nu än innan. Hon sa att det kan vara så att han går in i en ny utvecklingsfas nu och behöver mer mat och därför vill amna oftare för att trigga mer produktion!

Bra tips att läsa om utvecklingsfaserna!

Kan pappan ta med honom ut på promenad 1h-45min varje kväll så du kan ta det lugnt och vara ifred en liten stund iallafall, att han blir stressad när bäbisen gråter är inte riktigt någon ursäkt, det blir ju du också låter det som.

Annars har jag inga särskilda konkreta råd, men det blir bättre när bäbisen blir äldre, försök sova när han sover och ta hjälp med avlastning från släkt och vänner så mycket du kan.

Min "missnöjda" bebisdotter är idag 24 år och jag har pratat och ventilerat med henne hur det var de här första hennes år. Jag har sagt att det hade varit bra om "Super-Nanny" hade gått på teven då så jag hade lärt mig att hantera henne bättre. Hon kan ju inte bedöma det förstås helt säkert men hon säger att det hade inte hjälpt på henne. Jag tror nog det ändå någonstans men detta var före datorn och mobilen och supernanny på teve.

Vi har en go liten tjej på nu fem månader! Vi har haft det exakt som du beskriver. Det har varit fruktansvärt tungt emmellanåt och precis inget dög under rätt lång tid för vår lilla tjej. Ibland undrade jag om de verkligen skulle vara så här, vi har också fått henne undersökt på barnklinik. BVC har svarat att hon bara är sån och har stort behov av närhet och det är en del av hennes personlighet. Har känts som en klen tröst där och då. Maktlösheten känns total! Förstår precis din känsla! Vi hittade lösningen i tre saker, dels att hon blev lite äldre. Nu fem månader. Dels att hon inte blev mätt när jag ammade henne. Idag äter hon ersättning och är mycket mer mätt under längre stunder,. Den tredje saken är att vi inte uppmärksammade att att hon var trött, men kunde inte komma till ro själv. Så när vi lärde oss att hjälpa henne att slappna av för att sova på dagarna (nätterna fungerade mycket bättre) då blev hon som en ny tjej och så mycket mer tillfreds. Min överlevnad stundtals när de var som värst var att läsa andras berättelse om liknande situationer för att känna att det var någorlunda uthärdligt. Vi är inte ensamma om problemet. Klen tröst, men kämpa på. Du är den bästa för din lilla skatt. Du kan honom bäst och han behöver dig! Även sin pappa så klart, men ingen är så viktig som du för honom. Det kommer reda ut sig, även det en klen tröst, men kämpa vidare med känsla i kroppen av hur bra du är! Så viktigt att inte glömma det!

Fem månader och "undersökt på barnklinik"! WHAT?

Tack för era svar! Känns bättre nu när jag vet att det är fler som haft det så och att det är normalt<3

Vill också bara skicka en stor kram till dig, & glöm inte att du är en fantastisk mamma som gör allt du kan för att göra din lilla bebis nöjd. Mer kan man inte göra. Är säker på att de reder dig själv tids nog. Finns de chans till avlastning/vila - Ta den. De behöver du ? Styrke kramar