Att bearbeta ett missfall

Efter flera veckors psykiskt dåligt mående pga en blödning som uppstod för några veckor sen fick jag äntligen provsvaren på blodproverna som tagits för att mäta hcg halten i blodet.

Jag hoppas och önskar att ingen kommer få uppleva den vård jag fått från sjukvården och den ignorans då jag sökt från dag ett då jag började blöda!

För att göra en lång historia kort.

Jag märkte att min mens var nån dag sen och att jag varit väldigt trött på senaste tiden.

Jag och min sambo har försökt en längre tid men tillslut blev det för stor psykisk stress att jaga ägglossning o beräkna fertila dagar mm så vi tog en paus.

Detta resulterade att jag en morgon vakna upp yr illamående o inte alls pigg,mensen var nån dag sen så jag tänkte inte mer på det förens jag inte kunde behålla frukosten....och där var det! Äntligen ett pluss!

Jag hann få sväva i lyckan ca en vecka sen kom dom rosa flytningarna som sen övergick i färskt blod.

Avvaktade då det var helg hade inte ont och inga klumpar eller konstigheter men blödde gjorde jag.

Ringde BM på måndag som lugnade mig med att avvakta,eftersom jag inte hade ont och väntade mens vid dessa datum trodde hon mer på att kroppen spökade o inte förstått att den var gravid. Från dag ett jag började blöda kände jag att ngt var fel! Mådde skit o sjukskrev mig några dagar..tillslut orkade jag inte mer.

Ringde gyn.akuten där jag fick prata med en bm som förstod min oro samt tyckte att en koll vore bra när man blöder,hon skulle återkomma när hon pratat med läkaren.

Timmarna gick och så ringde hon...tyvärr säger läkaren att det är för tidigt att se ngt (hade dock ingen aning om hur länge jag varit gravid) men eftersom du blödrt kan du ställa in dig på missfall,ta ett nytt grav.test om 14 dagar.

Där försvann mitt hopp!

Blödningen slutade 5dagar senare..men något var fel och oron blev ännu större,så jag tog beslutet att nu får det vara nog och åkte in till gyn.akuten en fredag fm.

Jahapp väl där gick allt så snabbt..blev ifrågasatt varför jag sökt och om mina grav.tester nu fortfarande var positiva så varför oroa sig? Fick tillslut träffa en läkare som snabbt gick igenom mensen osv..sen in i undersökningsrummet.

Hårdhänt och oförsiktig!

Plötsligt kommer det in en läkare till varpå den andra säger att han är här för att dom ska bedöma mitt MF..det endadom kunde se var en tom hinnsäck stor som beräknad i vecka 7-8 men den var tom..inga tecken på graviditet.

På med kläderna igen o in på kontoret där han förklarade att inget foster funnits men för att göra det hela rätt skickade han mig för blodprover o kolla hcg nivån så skulle han ringa åter på tisdag..

Proverna lämnades och det var bara o vänta.

Tisdagen komp chef telefonen ringde och snopen som jag blev var det inte läkaren själv som ringde som han lovat utan en sköterska som snabbt berättade att jag fått ett missfall och att mensen borde komma om ca 6veckor.

Inte ett enda ord om hur jag mådde hur det kändes eller om jag hade frågor!!

Inte ens en tid för ett återbesök för att se om hinnsäcken kommit ut eller att livmodern dragit ihop sig..

Inget prat om cytotek eller skrapning eller hur lång tid mina prover kommer visa positivt.

För att inte prata om alla symtom jag har,konstant yr och illamående stora sprängande bröst mm så är det tomt där inne!

Nej bara ett tack o hej så nu undrar jag hur detta kommer sluta när kommer "resterna" ut eller har dom redan lämnat kroppen?

När kan man bli gravid igen?

Igår började jag blöda..väldigt sparsamt men ändå en blödning,är det min mens?

Jag fattar ingenting..

Vad ska jag göra? Är så rädd att ännu en gång bli bemött illa hos sjukvården när jag söker hjälp.

Tack för att du tog dig tid att läsa detta långa inlägg ??