Får socialen göra så?
Hej!
Jag är ett barn på 15 år som är inne på min 3:dje utredning hos socialen då jag inte klarar av att gå till skolan för jag mår dåligt och har panikångest.
Anledningen till att jag mår dåligt är min pappa. Han har vet jag nu i efterhand hållt på med psykisk misshandel mot mig i flera år. Jag ville inte ha kontakt med honom så jag bröt i feburari 2017 men så klart kan ingen myndighet acceptera det för min pappa säger till dom att mamma håller mig undan. Vanligt bråk. När jag sa upp kontakten med honom så bad jag honom att söka psykolog hjälp för hans beteende mot mig var inte okej. Han sökte psykolog 1 gång men inte mer. Han är egentligen en ren psykopat. Han är väldigt manipulativ (tro mig) och extremt kontroll och maktbehov. Men ja i våras när jag sa upp kontakten så har han ju haft extremt problem med att inte ha makten över mig längre eller kontrollen. Han försöker förlöjlig göra mamma hos socialen, bup, polis allt ( har ett polisärende men de är privat). Han gör allt för att hon ska försvinna eller tappa makt så han förhoppningsvis kan vinna makten över mig igen. Han har nu fram tills nu anmält oss till djurskyddet flera gånger, han har ringt till socialen många gånger, till polisen och lyckats påverka polisärendet där. Han sitter och stalkar både mig och mamma. Han skickar allt vi skriver till dessa myndigheter. B.la var mamma med i en privat grupp för hemmasittare. I den gruppen finns fler föräldrar även dom med skyddade identiteter och skriver extremt känslig information. Den är endast för föräldrar och är strängt överbevakad. Han tog sig in och skärmdumpade bilder på vad mamma har skrivit. Hon har aldrig pratat om några personer utan generellt. Hon skrev om att hon tyckte vi blev felbehandlade av bup och socialen. Jag har panikångest och kan få posttraumatiskstresssyndrom efter saker jag vart med om alltså är jag ett trauma barn kom en privat psykolog fram till. Jag får ingen hjälp iprincip någonstans för de ser min pappa till. Han ringer runt till dessa och ser till så jag inte får hjälp. Jag vill ha hjälp men ingen myndighet tar emot mig och tro mig de hörs vem dom pratat med när man ringer dit. Första gången är dom trevliga, andra gången finns ingen behandling att gå.
men Igår hände det en sak. Den utredaren jag har nu har jag tyckt varit konstig. När jag har ifrågasatt saker så har hon höjt rösten och blivit arg/irriterad. Jag vill veta hur det funkar. JAg fick först komma in en gång med min pappa till utredaren och en familjebehnadlare. tog 2 min innan jag bröt ihop i panik där inne. VArför visste jag inte då och jag fick inte lämna rummet men lyckades ändå. JAg fick sitta med min mamma i väntrummet en stund. Jag bara skrek och grät där. Sen får jag komma in igen sdå sitter utredaren och någon hon samarbetar där istället, pappa har gått. Då får jag reda på att hon får in skärmdumpar från min blogg, min facebook osv på vad jag skriver. Här är nog ända stället där jag kan skriva av mig på utan att någon vet. Jag bryter ihop och ifrågasätter om dom tycker det är normalt, inget svar. JAg sa att jag har någon som kollar allt jag gör och vart jag än åker. Det förneka dom för det hade jag inte alls, jag ifrågasätter hru hon vet att jag inte har de? Inget svar. Vi fortsätter diskutera sen kommer vi in på min pappa. Under tiden jag sitter där bryter jag ihop flera gånger men ingen bryr sig. Vi kommer in på min pappa och jag säger det att jag hoppas ni vet att det han gör är psykisk misshandel. Då blir sekriteraren intresserad och frågar vad han gjort. JAg börjar berätta. Sen avbryter soctanten mig och höjer rösten då säger jag till hennes med gråtande arg och hög röst "TYST!".Då säger hon att jag inte får skrika vilket vi ändå gjort hela tiden. JAg säger att hon ska vara tyst när jag pratar. Då säger jag antingen före eller efter att fattar hon inte att hennes beteende och sätt att uttrycka sig på gör mig illa. JAg får ångest säger jag över hu rdu beter digsäger jag om och om igen. Hon rycker på axlarna och skakar på huvudet, kollar på andra tanten och säger beskyller mig på att jag uppfattar henne fel. Då reser jag mig upp och säger att jag ska gå ut jag orkar ite sitta kvar. Då tar hon tag i min arm. Jag är stark så jag vrider bara runt armen så hon tappa greppet och skriker " Du rör mig inte", något i den stilen. Jag springer i korridoren ut till mamma igen i ännu värre panik och bara skriker att hon tog tag i mig. Då tar mamma mig i famnen och säger att nu tänker inte jag hålla på med de här längre. VI går ut och påväg mot polisen men då hade dom precis stängt. Vi åker hemåt och jag bara skriker och grtåer påväg till bilen så folk kollar och gör det ända hem. Sen åker vi vidare på vårdcentralen akut för att få något bevis att jag mår inte bra av henne.
( varför jag blir rädd när hon tar tag i mig är för när jag var liten så ville jag inte åka hem till min pappa utan vara hos mamma men då kalla pappa till en soc tant för ha skulle ha med mig hem. Jag bara gärt och höll i mamma. Då kommer dom och bara bryter loss mina fingrar runt mamma, drar i mig och sätter mig i pappas bil. Trycker ner mig så jag blir fastspänd och sen kör dom bara. Fy fan kommer ihåg det än idag och ska faktiskt börja gå i terapi för trauman p.g.a dom. )
Jag kan säga att jag går i 3 oika stadier i en sån här situation med triggande punkter. 1: Hålla in gråtet 2: gråta ut 3: jag blir aggressiv och går in i försvar. Det ända som fått mig tidigare att gå in i 3:dje stadiet är min pappa. Så nu har jag kommit på varför jag inte kan sitta i samma rum som pappa och henne för dom är precis likadana och då räcker de med någon minut så bryter jag ihop. Det som är otcäkt var att ingen på socialen brydde sig det var bara en familj i väntrummet som reagera eftersom man hörde mig ända ut dit.
ska tilläggas att hon är special utbildad enligt henne på barnfall, har kurator och psykologiutbildning osv. Om man har de gör man väll inte så här?
Får man bli behandlad så här? Socialen tar ett parti är det okej? Ska man inte reagera på sånt här? alla säger bara att det är inget fel på honom. Men utomstående person som en som är riktigt bra psykologi utbildad och insatt säger att han är riktigt sjuk och förstår inte att någon inte ser och kan hjälpa honom?
Vad ska jag göra? (gråt)