Omplacera eller avliva?

Kan inte förstå att folk tycker en avlivning i detta fallet skulle vara rätt lösning :S då tycker jag hellre omplacering till rätt person som vill lägga tiden på träning! Har själv en hund som varit väldigt osäker och gjort utfall mot hundar som lyckats komma lösa mot oss så han blivit rädd. Likadant med bildörrar som stängts eller sett folk gå ute genom fönstret. Det som är viktigt är att bryta beteendet INNAN det händer! Ställer han sig i soffan och glor ut så tar han på sig jobbet som spanare, vilket INTE är hans uppgift! Då säger jag till honom att gå ner och lägga sig tills öronen inte är på helspänn längre. Skäller han på dörrklockan (de som kommer på besök vet att vi tränar och kan ta tid på oss att öppna) så har vi ett rum som jag säger till honom att gå in i, där står jag mot honom mellan honom och dörren, ber honom sitta och söker ögonkontakt. Då koncentrerar han sig på mig istället och blir oftast tyst. Ringer klockan igen och han springer till dörren skällandes så börjar vi om, in i rummet, sätt dig och kolla på mig. Han har fattat vinken och vi öppnar inte ytterdörren förens han är tyst. Det gäller bara att hitta rätt sätt för din hund. Det gäller att vara envisare än hunden helt enkelt. Hade inte gett upp, speciellt inte med en så liten hund, de är oftast lättare att hantera. Små hundar blir lätt sånna som du beskrivit din, beror säkert på att de är små, känns sköra och blir sällan tillsagda. Bryt beteendet, sök kontakt, blocka blicken med din kropp så din hunds beteende bryts. Har själv faktiskt BF imorgon och känner mig väldigt säker med vår träning :)

Personligen hade jag lagt allt krut nu under några månader innan du får barn på att ihop med en instruktör/hundpsykolog jobba bort problemen och att du får verktygen och kunskapen att hantera hans problem. Tar du privatlektioner regelbundet bör du kunna få bra resultat på dom här månaderna. Att hunden är reserverad, skäller inne och på andra hundar ute är ju inte katastrofala problem utan går ju oftast att rätta till. Det viktigaste är ju att hunden kommer till ro, blir trygg och har kvalitativt liv . Båda raserna i din hund är ju "krävande" raser och behöver stimuleras och aktiveras. Hur mycket mental träning och aktivering får hunden ?
Att omplacera en hund med rädslor och problem slutar ofta med att hunden hamnar i fel händer och säljs vidare, avlivas eller kommer tillbaka till dig i sämre skick med mer problem att jobba bort.

Jag hade en hund med samma raser som din. Det var katastrof. Jag har mycket ångest och katastroftankar och det plockade hon upp på något vis. Vaktade mig hela tiden, skällde ut alla. Mina grannar höll på att bli galna.

Så hon fick flytta. Till en familj på landet. Det har gått hur bra som helst. För henne var det fantastiskt att få en större "flock", jämfört med att ha en person hon kände sig tvungen att vakta konstant. Hon är en helt ny hund nu, det kunde inte gått bättre!

Tycker det är helt självklart att åtminstone försöka omplacera. Ha som krav att hunden får komma tillbaka till dig om det inte funkar, så kan du vara säker på att han inte tvingas flytta runt.

Tycker inte att det är försvarbart att avliva innan alla andran möjligheter utforskats , precis som du säger så är ju varken beteendet eller situationensomnu uppstått hundens fel!

Ta hjälp av en tränare nu innan barnet kommer,använd hundkorg i närheten av barnet eller börja jobba för att hitta ett nytt hem /fodervärd kanske ?

Tack för alla fina, kloka svar! Så mycket lättare att reflektera när man får höra åsikter från utomstående!

Jag kommer ha kvar honom. Men hädanefter blir det striktare regler och tydligare kommunikation. Ska bygga ett staket så vi kan använda oss av agility (som han älskar) även hemma, utan att behöva tänka på att han sticker efter en ekorre osv. Även fortsätta med Sök där han får spåra och använda sin nos i lekande syfte. Ska inhandla en munkorg i tyg som han får ha i nödfall då vi får barn på besök, jag vill inte riskera att han läser av min osäkerhet och agerar därefter. Istället för att bara säga NEJ när han skäller när det knackar osv, ska jag hänvisa honom till en plats så han vet vad han ska göra i sådana situationer. Han har inte nytta av att veta vad han INTE får göra, han behöver vägledning till RÄTT beteende.

Är mycket tacksam över era ärliga åsikter och goda råd! Min lilla fyrbent kommer självklart få stanna, men under annorlunda omständigheter än innan. Jag har själv medverkat i att skapa dessa problem, så jag får lära mig att hantera dem!

Låter som att ett tydligt och konsekvent ledarskap saknats från början. Drar han i kopplet även utan hundmöten? Kan han gå lös utan att sticka iväg och kommer han alltid på inkallning? Tar han mkt intryck av omgivningen istället för er? Antagligen måste ni tänka om helt och hållet hur ni har hund/förhållningssätt, allt hänger liksom ihop i ett tydligt ledarskap. Kan bli väldigt mkt jobb att tänka om gällande så mkt, men hittar ni en duktig instruktör som jobbar med ledarskapsmetoder så kan det gå. Dock måste ALLA i hundens omgivning vara med på noterna. Kommer inte funka om någon/några kommer tillåta hunden att skälla, dra i kopplet, fortsätta med utfall utan att det blir en konsekvens, osv.

Du ska ta kontakt med hundstallet. Har själv en omplaceringshund därifrån som var sju år när jag adopterade henne (14 år nu). Hundstallet.se De ser till att han kommer till ett lämpligt hem och inte blir omkringflyttad bland välvilliga men oansvariga nya ägare. Min tjej var en riktig enmanshund innan men tyvärr så dog hennes tidigare husse. Trots detta har det inte varit något problem för henne att knyta an med oss istället. Det är alltid värt att ge en andra chans istället för avlivning!

Utifrån din beskrivning så har inte din hund så stora beteende problem att jag skulle rekommendera avlivning. Får han bara komma till en hundvan människa kommer hans problem snart att vara borta.

Det du beskriver är väldigt vanliga beteenden hos små hundar och beror på att ägaren inte har fostrat hunden tillräckligt utan låtit hunden "komma undan" när den uppvisat ett visst beteende som sedan har eskalerat för att hunden inte har blivit tillrättavisad.

Små hundar kan ofta uppfattas som dominanta men egentligen är dem bara osäkra och laxar sig för att den är rädd för den andra hunden speciellt om den andra är större. Träffar hunden flera hundar samtidigt brukar ofta sånt beteende försvinna bla för att det är för många hundar att fokusera på och då kommer dem av sig kan man kort förklara.

Så avliva inte din hund förtjänar ett gott och långt liv! Små hundar även dem med problembeteenden är lätta att omplacera.

Vill bara tillägga då jag läste ett svar på en kommentar du fått att du inte avlivar hunden pga att du har brist i uppfostran. Men det är just det du gör. Har du inte ens ork till att lägga ner tid på träning så att din hund kan lära sig hur han ska bete sig och på så vis må bättre så förtjänar du inte din hund kärlek! Det handlar inte om att du ska träna din hund 2 timmar i streck utan det blir en del av vardagen. Är man bara konsekvent så lär sig hundar mycket snabbt.

Så du är skyldig din hund att få lära sig hur han ska leva eller att ge honom ett bättre liv hos någon annan. Hårda ord kanske men det är så det ligger till. Till 90% är ägaren orsaken till sin hunds beteende. De andra 10% kan orsaka vara avel eller traumatisk upplevelse (vilket ägaren även ja förvärra).

Gener styr mer än du tror avseende aggressivitet och rädslor hos hundar. Utfallen (som det oftast är fråga om)  och rädslorna kan förstärkas eller dämpas av lämplig eller olämplig fostran, där har du en poäng, men aldrig elimineras. Du kan inte "sudda" eller "deleta" olämpliga gener (ännu!), de finns alltid där och förs vidare till avkomman. Därför är t ex resultatet  av MH ett viktigt instrument för avelsarbetet, inte så mycket för en enskild hund, men om man beaktar MH-resultat för hundens syskon, föräldrar, far-morföräldrar  får man ett kraftfullt instrument att arbeta med.

Intressant artikel från SKK:

www.skk.se/contentassets/c23a68d7a9de4440808e12d11f554cc1/genetiska-analyser-av-vardagsbeteende.pdf

Har du ens läst min kommentar längre upp? Jag skyller inte på någon annan än mig själv. Så skona mig från dina ?hårda ord?, jag har redan förstått och får bita i det sura äpplet. Jag har planerat tydligare diciplin och vardagsträning, kommer ändå inte ha tid med träning 2 h i sträck med spädbarn?

?Har du inte ens ork? skriver du också, som att du känner mig? Vet du om jag har någon sjukdom? Har jag samma förutsättningar som dig vilket du verkar utgå ifrån?

Vems kärlek jag förtjänar har du inte med att göra. Jag kommer kriga för att min hund ska bli så balanserad han kan. Jag bad om råd, jag bad inte om åsikter om vad jag förtjänar och inte. Kan jag hjälpa honom genom att förbättra mitt tänk och bemötande gentemot honom så gör jag det mer än gärna. Känner du inte oss så ska du inte dra in personliga åsikter.

Tack för din kommentar, men den hjälper mig inte på något sätt.

Jag kommer nu sluta följa och svara denna tråd då jag fått svar från flera kloka människor som hjälpt mig i hur jag kan tänka och göra. Men också tack vare er som yttrar er om saker utanför ämnet som jag ej vill läsa.

Tack för alla svar, vår vardag har redan nya rutiner och regler som fyrbent håller på att vänja sig med! Vi har tålamod och vilja, så detta kommar att bli bra! :)

Tack och hej!