Jillie skrev 2017-10-09 11:24:11 följande:
Hej!
Åh, jag känner verkligen igen mig i din berättelse. En stor styrka att du delar med dig! Jag sitter här tårögd och vill bara ge dig en stor styrkekram för det och pepp.
Känner så igen mig i det du beskriver att det börjar ta över och jag har svårt att koncentrera mig, fått konstaterat ångest (men tror det till stor del beror på denna stress). Och visst ser man barn och fina magar överallt! Jag är i 30 års åldern och har väldigt stor längtan.
(Så dessvärre är jag inte ur det ännu, men har ändå tagit ett av mitt livs största beslut för att kunna bli mamma inom en överskådlig tid.)
Vi har avvaktat för att skapa bättre ekonomi, men jag funderar ofta på vad som egentligen behövs ekonomiskt. Gillar när det finns såna sammanställningar från typ Konsumentverket - "Vad kostar ett barn första året?"
Anledningen till att jag ville ha det perfekt ekonomiskt först är just att ha en trygghet (och har själv växt upp i familj med väldigt knaper ekonomi), men samtidigt känner jag nu att jag får allt svårare att jobba/plugga då tankarna på barn mer och mer tar över. På ett sätt är det väl kanske så att det aldrig kommer den där väldigt "perfekta" tiden då man har rest överallt man vill / köpt ett stort hus och inrett det / klättrat på karriärstegen osv. Jag har ofta hört det men haft svårt att acceptera det.
Det är för mig också lätt att hamna i det att se andra som ser ut att ha gjort "allt" och det i sig är en stress. Jag vet en tjej som planerat sitt stora bröllop länge och blev väldigt stressad av att hon kände många krav kring det. Sen blev de oplanerat gravida mitt i planeringen och det blev en befrielse för henne. Då blev det som att barnet fick ta fokus och det andra blev inte längre lika viktigt. Lite "det blir som det blir". Kanske kan det bli så också om man börjar försöka så smått (och inte stressar över att gå runt och fundera om det ens kommer gå..) med barn? Jag vet inte.
Som du beskriver kommer till slut allt annat lägre i prioriteringen - jag är verkligen i det skedet nu själv - men att bli mamma är i sig en "karriär" i ens liv tänker jag ibland, även om det inte är ett jobb på så sätt
jag tänker att det är inte så bara att vara förälder!
Jag är på gång att hoppa av utåt sett fantastiska karriärmöjligheter för jag känner att det är inte det jag innerst inne vill/motiveras av längre och det går inte alls bra att kombinera med barn. Dock innebär det inte så bra ekonomiskt utgångsläge för att skaffa barn för mig. Jag tänker för dig att en utbildning alltid är bra och välinvesterat, men det kanske också ordnar sig med ekonomin i början ändå? Viktigast är ju att må bra. Jag hoppas att jag kommer vara nöjd och glad med ett annat jobb men att med det kunna ha (kanske flera) barn och inte bara satsa på karriären, även om det inte blir lika mycket pengar i slutändan.
Önskar dig lycka till. Hoppas på att få höra mer om hur det går.
Hej, tack :) Har inte varit inne sen jag skrev detta men nu så. Jag har inte så långt kvar på min utbildning men trots det så kan man inte släppa tankarna kring att få bli mamma. det är så lustigt för varje gång jag är på väg att "släppa" lite på denna ångest och blicka framåt och fokusera på mina studier så är det någon som har.. blivit gravid! Alltså i min närhet.
Men jag tror jag har bestämt mig för att göra ett försök efter årsskiftet (med bebisverkstad) och det hjälper på något sätt, att ha något att se fram emot.
Jag förstår precis det du säger om det ekonomiska och vilja att ge sitt barn allt man inte fick själv. Jag fick en del men det var senare i livet. detta betyder dock inte att jag kommer att köpa allt vårat barn pekar på utan jag tänker mer att inte behöva oroa sig ekonomiskt. Går en barnvagn sönder så kan man ersätta den, åka utomlands med mer. Mindre oro och stress helt enkelt! Sen har man drömmar om att äga ett hus, nära skogen där barnen kan leka fritt, man kan ta med de och fiska med mer. Men vad jag har hört av en annan som skrev in var att hus och hög lön inte spelade så stor roll när allt kom omkring då barnen är så pass små :)
Hur som helst så önskar jag dig lycka till och hoppas att du snart får bli mamma:)
Kram