Mår så dåligt efter abort

Kram tillbaka ts! Hoppas att ni mår bättre snart. Hur länge sedan var aborten? Här är det sju veckor sedan och blir aldrig färdigt, blir väl skrapning till slut.

Det som har hjälpt för vår del är vi har pratat mycket med varandra om allt som har hänt. Så mitt enda tips är att prata med din sambo och finna stöd där. Jag funderar på att även gå till en kurator på kvinnokliniken.

Velar fram och tillbaka angående ny graviditet eller inte, helt förvirrad.

Håller med

Vet hur det känns: Tråkigt att det bara fortsätter med komplikationer. Här har inte blött nåt först utan första dagen efter skrapning sen började började blöda lite för tre dagar sen (en vecka efter). Men inga rester. Har du rester kvar?

Jo jag känner också blandade känslor inför nästa graviditet. Osäker då jag tyckt att hela den förloppet var så jobbig och jag saknar just den bebin som är borta nu. Så jag tänker inte på nästa även om jag samtidigt skulle vilja ha en till. Jag låter mig sörja den bebin jag ville så gärna behålla. Det har varit en så otrolig jobbig tid med så många avbokade besök och tårar. Det har tagit på krafterna hos oss båda. Vi är slutkörda just nu.

Hur mår du/ni nu? Säg till om du vill prata!

Stor kram

Kloka ord

Tack så mycket för värmande ord! ??

Hur har det gått för er TS? 

Jag genomförde min abort för en vecka sedan och känner igen mig så mycket i det du skriver... backade också ur två gånger och på själva abortdagen tog det mig flera timmar innan jag slutligen tog steget... hade också kantats av mycket mycket tårar, vånda och ångest innan... hjärtat ville, men omständigheterna kändes omöjliga :( 

Kände också så starkt för den här bebisen, vill på ett sätt också bli gravid igen för nu förstår jag så mycket som jag inte gjorde då... samtidigt känner jag ju också så att det är ju just den bebisen jag vill ha tillbaka...så ledsamt och sorgligt allting... Men det har ju bara gått en vecka för mig och undrar lite hur det känns för dig/er nu när det har gått en tid? 

Massa kramar från en som vet hur det känns 💔

Jag har tyvärr svårt att förstå hur man kan välja att göra abort om man inte är 100 procent säker på att det abort man vill göra. Velar man (inte om fostret är sjukt, det är en annat sak) men velar man generellt då ska man helt enkelt inte göra abort. 

Det kanske du har svårt att förstå men din kommentar är inte särskilt hjälpsam. 

Bara för att du inte förstår någonting så betyder inte det att personen gjort "fel". Det finns mycket i livet som påverkar kring en oplanerad graviditet som du omöjligt kan känna till om en persons liv. 
Bara för att man velar betyder inte det att det är rätt beslut att behålla barnet. Ska man tex behålla ett barn trots att man vet att det kommer födas in i en väldigt dålig situation? Bara för att man själv antagligen har väldigt höga hormonnivåer som säger åt kroppen att fortsätta? Hur ansvarsfullt är det?

Detta är väldigt svåra frågor och varje individ måste få fatta sina egna beslut - och leva med konsekvenserna av dem. Mindre förståelse för människor kring sådana svåra saker hjälper knappast någon. Mer förståelse är vad som behövs.

Jag är ju iofs inte för helt fri abort utifrån såna banala saker som att "det passar inte att få barn i livet just nu." Är för abort vid situationer så som risk för kvinnans hälsa, fostret är sjukt, incest och våldtäkt. I övrigt så nej. Så ja, sök samtalskontakt ts och se det som en lärdom och gör inte abort i onödan nästa gång. 

Använd prentivmedel nästa gång eller fullgör graviditeten.

Baksidan av fri abort som sällan kommer fram utan mörkas. Träffat så många kvinnor som mår som dig efter en abort.

Till TS, det är ju så att gjort är gjort och det kan ta tid innan det känns bättre men det kommer att göra det. Använd skydd tills ni är 100% säkra på att ni vill ha barn.

Håller med om allt.