mitt barn gillar sin farmor mer än mig

Jag antar att ditt barn är med dig mycket oftare än det är med sin farmor? Det är inte konstigt tycker jag att hon väljer det som är älskat men som hon inte tar för givet. När pappan är föräldraledig kommer hon nog att bete sig mer så mot dig.

Ditt barn är tryggt. Hon är självsäkert, trygg och har självförtroende, troligen pga dig som mamma. Var glad för det!

Jag tror också att det beror på att barnet har sin grundtrygghet i dig. Barnet skiner upp inför farmor ungefär som när ungar ser en häftig leksak eller kommer in på ett tivoli. Bra att barnet gillar farmor.

Ditt barn är så tryggt att hen vet att du alltid finns där och inte behöver fjäskas för. Här är morfar favoriten. Min unge är 5,5 år och kan, när man säger till henne, säga grejer som att "morfar är snällare, jag älskar morfar mer" etc. Men det gör hon ju inte, det är bara det att allt är roligt med morfar. Inte tar vi åt oss som föräldrar för det.
Mitt barn är också känt som snäll, duktig, lydig, stillsam. När hon är hos andra alltså. Här hemma kan hon trotsa och bete sig sämre. Inte för att hemmet är sämre än borta utan därför att här är hon helt trygg och helt avslappnad och behöver inte göra sig till. Det är samma princip.
Du får nog ta och släppa det här.

Tack för svar! Du har nog rätt...:/

Tack för svar och pepp! Hoppas du har rätt! Var så låg i förmiddags men blev mer peppad på livet efter ditt svar:)

Tack för svar! Blev mycket glad över att läsa:) du har förmodligen rätt!

Tack för svar! Du har nog rätt...:/Tack för svar! Har läst det du och de ovan har skrivit och absolut släppt det. Ni har rätt och det känns skönt att höra att jag har gjort mitt barn så pass tryggt. Tack!

Din tid kommer nog ochså.Saker ändras hela tiden.

Min son är exakt likadan när det kommer till mormor! Jag ser det som postitivt och som ett tecken på en grundtrygghet hos honom vad gäller min och hans anknytning.

Han skulle inte klaga det minsta av att vara med mormor en hel dag men när jag en gång lämnat honom för att sova över hos mormor så visade han dagen efter att han saknat mig. Sprang mot mig direkt. Men efter kramen gick han raka vägen till mormor igen. Haha! De ses inte så ofta.

Han frågar ofta efter henne. Vill gärna gå till henne (men vi bor flera timmar från varandra). Känns fantastiskt att han knutit an till henne så pass mkt. <3

Så grattis ts! Du har ett tryggt barn som vet att du alltid finns

Så kan de absolut vara. En släkting var hemma varje dag i två år med sin dotter, sen började hon jobba deltid. Dottern var stöddig som en tonåring mot sin mamma men när mamma helt plötsligt inte var där jämt blev hon jättego.

Vad glad att hon/han tycker om Farmor! Då blir det mycket lättare att lämna bort ifall du behöver lite egen tid.

Min bebis blir också skit glad när jag kommer hem från jobbet för hon ser ju inte mig lika mycket som sin mamma. Och dom få timmarna jag har hemma så orkar jag ge henne all kärlek jag har. Men hennes stackars mamma måste också sköta hemmet när hon är hemma. Så vad gör en bebis då? Jo den talar om précis hur den tycker och tanker omsin mamma (typ mata mig, underhåll mig, lek med mig eller nu är jag trött och det är ditt fel mamma...)

Så det är klart min bebis blir glad när hon ser mig som kan lägga hela mina 2 timmar per dag endast på henne efter jobbet.

Orättvist? Ja absolut! Men eftersom vi båda är medvetna om det så känner sig ingen mindre värd en den andra. Och vet du vad, ingen kan trösta bebisen bättre en hennes mamma...  Så nog vet jag vem som är favoriten hemma men inte blir jag ledsen för det.

Usch, jag har själv haft en massa liknande tankar. Först ju när min dotter är nio månader börjar jag bli mer självsäker i min roll som mamma. De där tankarna, att barnet skulle föredra andra, är så fruktansvärt smärtsamma. Och onödiga, för det är precis som det sagts tidigare i tråden är det ett tryggt barn som beter sig på det sätt du beskriver. Och det är ju en väldigt bra grund att bygga en livslång kärlek på!

Ge det tid och försök komma ihåg att du är det allra bästa för ditt barn. Alla runt omkring är nöjen men mamma är själva livet.

Och kanske behöver du vila? När jag hade det som värst med dessa mörka tankar så hade jag både sömn- och järnbrist, det blir man väldigt ledsen av.

Styrkekram!