Leva kvar med dessa känslor?

Förälskelse är väldigt lurigt. Underbart om det känns till 100% rätt och det inte finns några hinder men kan vara precis tvärtom, speciellt i efterhand om man var kluven på ett eller annat sätt :/

Känns nästan som att det går i cykler, kanske halvårscykler för dig och tvåårscykler för mig. Jag vet att det är ungefär lika länge sedan nu som sist så försöker vara extra försiktig och inte göra något jag kommer att ångra sedan. Försöker leva ett liv som jag kan stå för, i framtiden och inför mig själv. Tänker att det kanske tom påverkar ångesten positivt... för den har ju blivit mycket värre av det jag gjort på lång sikt även fast det var meningen tvärtom :/

Det låter som att en av sakerna som binder dig vid den andra är just dina funderingar kring vad det var ni hade och avslutet och hans tankar så det är bra att du skriver av dig :) men det är jättesvårt att veta. Antingen var din magkänsla rätt och det ni hade var inte lika speciellt för honom... eller så var det ditt eget dåliga samvete som lyste igenom och liksom färgade av sig på hur du såg honom. Samtidigt kan han ju värderat dig högt även om han hade en annan iom att du gjorde det med honom... så det är svårt.

Det känns inte som att jag kan det, det känns som att jag har förändrats och blivit bättre på att värdera långsiktiga värden men samtidigt har jag ju trott det innan och haft fel så jag vågar inte lita helt på det och det är nog också en anledning till att jag är så rädd att råka träffa på honom, för att jag inte kan vara 100 på att jag vet hur jag kommer reagera även om det känns så, för det visar ju min historia på :/ Men jag tror att han tycker ganska dåligt om mig också eftersom jag var otrogen och han bara var "den andra" och jag tog avstånd från honom så han kanske undviker mig med. Eller så har han helt glömt mig. Två år är ju ändå lång tid för de flesta. Jag vet inte alls vem han är och vad han gör idag. Vet dock att han inte har någon partner eftersom en gemensam bekant sagt det och jag vet inte hur jag ska känna för det heller. Jag har ju betett mig illa mot honom också och han kan ju ha blivit bränd. Så känns som att det kan vara allt från att jag förstört hans liv till att han knappt minns mig.

Så glad att jag aldrig var så dum att jag berättade. Var otrogen i ett år men avslutade det. Det här är två år sedan, allt är som vanligt igen och jag tänker inte ens på den tiden. Men sjukt glad att jag aldrig sa ngt. Allt hade inte varit som vanligt igen då.

Möjligt. Men vi har det bara, båda två är lyckliga. Hade jag berättat hade ingen av oss mått bra.

Tänk om detta kommer fram på något sätt om några år, vad gör du då? Även om du säger att du inte tänker på detta nu så vet du vad du har gjort. Att vara otrogen i ett år är lång tid, du har gått bakom ryggen på din kille en lång tid. Han borde få veta sanningen och själv få välja om han vill stanna kvar. Visst mår han inte dåligt av det han inte vet men ärlighet varar längst. Hur kan du inte känna dåligt samvete och leva på som inget hänt?

Det kommer inte att komma fram så det är ingenting jag funderar över. Jag vet inte vad du menar med, ärlighet varar längst. Varar längst för vad? Jag tror jag mår bättre som inte berättat än du som gjort det. Och min man mår ju helt klart bättre än din. Det finns ingen som helst anledning att berätta. Det är över sedan länge och vi har det bra ihop. Jag vill inte ha det dåligt ihop.

Jag menar att det kanske kommer ikapp dig senare i livet och då berättar du så ärlighet varar längst. Berättar du för honom kan du iaf känna att du varit ärlig. Håller med att han lever i en lögn då han tror du bara hållit dig till honom. Hur hade du känt om han varit otrogen mot dig i ett åras tid och inte berättat? Eller kanske vill du att han inte skulle berätta om det nu varit så. Det är viktigt att vara öppen och ärlig i ett seriöst förhållande, tycker jag. Jag kunde inte hålla min hemlighet länge alls för det kändes inte bra. Men att man kan sopa undan det så lätt som du gjort och inte har dåligt samvete förstår jag inte.

Det är för att hon har en usel karaktär det brukar otrogna horor som henne ha.

Det kommer inte att komma fram så det är ingenting jag funderar över. Jag vet inte vad du menar med, ärlighet varar längst. Varar längst för vad? Jag tror jag mår bättre som inte berättat än du som gjort det. Och min man mår ju helt klart bättre än din. Det finns ingen som helst anledning att berätta. Det är över sedan länge och vi har det bra ihop. Jag vill inte ha det dåligt ihop.

Det kommer inte att komma fram så det är ingenting jag funderar över. Jag vet inte vad du menar med, ärlighet varar längst. Varar längst för vad? Jag tror jag mår bättre som inte berättat än du som gjort det. Och min man mår ju helt klart bättre än din. Det finns ingen som helst anledning att berätta. Det är över sedan länge och vi har det bra ihop. Jag vill inte ha det dåligt ihop.

Det finns ju alltid nyanser av grått.

I stil med broarna i Madison County. Det handlar om en kvinna som får en kort kärlekshistoria, i ett tråkigt äktenskap, kärlekshistoria med en man hon aldrig glömmer och som hon aldrig får återse.

Var det fel av henne att få ta del av kärlek i sitt liv, en kort stund av sitt liv, några dagar?

Så lätt det är att döma andra och sedan kalla dem namn som svekfulla, narcissister, svin, om människor man inte vet något om, om människor man aldrig sett och inte känner. Vem är det då som saknar empati, förståelse för andra människor?

Det finns ju alltid nyanser av grått.

I stil med broarna i Madison County. Det handlar om en kvinna som får en kort kärlekshistoria, i ett tråkigt äktenskap, kärlekshistoria med en man hon aldrig glömmer och som hon aldrig får återse.

Var det fel av henne att få ta del av kärlek i sitt liv, en kort stund av sitt liv, några dagar?

Så lätt det är att döma andra och sedan kalla dem namn som svekfulla, narcissister, svin, om människor man inte vet något om, om människor man aldrig sett och inte känner. Vem är det då som saknar empati, förståelse för andra människor?

Han tycker nog att du är ett svekfullt svin som du också var men du har kanske blivit en bättre under dem senaste två åren.

Byt kön på skådespelarna i Madison County så hade den hade setts mad avsmak och inte ens dragit in till inspelningskostnaderna.

Det finns ju alltid nyanser av grått.

I stil med broarna i Madison County. Det handlar om en kvinna som får en kort kärlekshistoria, i ett tråkigt äktenskap, kärlekshistoria med en man hon aldrig glömmer och som hon aldrig får återse.

Var det fel av henne att få ta del av kärlek i sitt liv, en kort stund av sitt liv, några dagar?

Så lätt det är att döma andra och sedan kalla dem namn som svekfulla, narcissister, svin, om människor man inte vet något om, om människor man aldrig sett och inte känner. Vem är det då som saknar empati, förståelse för andra människor?