Skuldkänslor - resa eller inte??

Jag behöver lite råd och tankar då jag fastnat med stor ångest och skuldkänslor pga en resa.

Bakgrunden är att en jämnårig släkting till mig för ett par månader sedan frågade om jag ville åka med på en resa. Jag svarade att det vore roligt och det följde jag gärna på. En dålig egenskap jag har är att jag gärna svarar ja till roliga saker utan att direkt tänka efter om det är praktiskt genomförbart.

Min släkting kunde vara åka inom vissa datum, vilket inte gick att rubba på. Jag meddelade att jag kunde få semester och åka ifrån familjen, men det fick inte finnas något redan inbokat i så fall (jobbmöte/styrelsemöte/osv). Sen drog tiden iväg, inget blev bokat. Mina dagar började bli fulltecknade och plötsligt hör min släkting av sig och menar att nu måste vi ju boka!! Hon har en massa förslag långt bort i världen, medan jag menar att jag måste stanna i Europa, tiden för själva resan tar ju också resdagar. I alla fall, jag börjar bli väldigt stressad över hella arrangemanget, ångrar att jag sagt ja från första början, hemma blir det superstressigt med vab, mycket jobb, osv (jag har tidigare haft en utmattningsdepression pga stress och brukar vara duktig på att hantera sådana här situationer i förväg nu för tiden men denna gång bara prokastinerar jag alltihop). Slutligen hör min släkting av sig och har bokat ett ställe i Europa. Det är bråttom, hon ska iväg på en annan resa först, jag känner mig än mer stressad men hoppas fortfarande kunna få ihop det. Sedan har hon bokat resa, hittat flyg till sig själv (hon bor ej i Sverige) och bil betala även min bokningsdag for på stället. När jag kollar flyg visar det sig vara jättedyrt med flyg till det landet på de tider jag kan resa. Det är heller inte riktigt det stället jag tänkt mig resa till. Jag blir mer och mer stressad, letar flygresor som en galning men allt är jättedyrt! Min släkting har en massa ?bra? förslag åt mig men då jag har tre barn och en sambo att också ta hänsyn till kan jag inte bara åka en dag tidigare eller stanna en dag längre (min släkting lever ensam). Till slut skriver jag till henne att jag har ångest och är stressad över alltihop och ber om ursäkt. Nu mår jag fruktansvärt dåligt, har skuldkänslor och panikångest över att jag inte åker. Jag hade säkert haft trevligt om jag åker men hela resan känns förstörd nu ändå och jag både vill åka och vara hemma. Skuldkänslorna tynger mig hela dagarna och jag har hjärtklappning, svårt att sova, är irriterad osv. Ska jag åka fast jag vill vara hemma med familjen eller ska jag stanna hemma och må dåligt över att ha svikit min släkting...?