Vad är poängen med att stanna i en relation om man är kär i en annan?

Håller med JK. Jag har varit i samma förhållande i massor av år. Men under den tiden har jag ändå hamnat i läget att jag blivit förälskad i andra kvinnor. (Det var när jag var ung, längesen nu.) Logiken har gjort att jag aldrig egentligen gått vidare med någon förälskelse. Man vet vad man har, men ett nytt förhållande är en stor chansning eftersom man aldrig vet vad det blir av det med tiden. Ett långvarigt förhållande innehåller både dalar och toppar, det är helt normalt. Jag har ridit ut dalarna och försökt arbeta aktivt för att förhållandet ska vara bra.

När jag tittar i backspegeln finns inga tveksamheter - jag ångrar ingenting. Jag är jätteglad över att vi fortfarande är en hel familj med vuxna barn och barnbarn. Jag älskar verkligen min fru - blir nästan rädd när jag tänker på vad som hänt om jag lämnat henne för en tillfällig förälskelse när vi hade det "kämpigt". Vi känner fortfarande fysisk attraktion till varandra och har ett ok men inte fantastiskt sexliv.. 

Under hur lång tid har dina tillfälliga förälskelser varat? Har du berättat för den du var förälskad i? Har det varit ömsesidigt och hur kom du över dem? Rann de bara ut i sanden.

Frågar därför att jag själv är i en sådan situation just nu. Befinner mig i en svacka i äktenskapet med väldigt lite närhet och sex och vardag. Jag har någon form av förälskelse i en person jag ser ibland på jobbet (endast attraktion, vi har knappt pratat).

Ingen vits alls, byt

Att bryta upp ett fungerande förhållande för att man råkar bli lite förälskad är ju som att kissa i sängen för att få upp värmen. Det är ett jäkligt kortvarigt nöje.

För egen del har jag varit attraherad av en kollega i flera år. Förälskad från och till. Givetvis berättar man inget eftersom det är respektlöst både mot kollegan och partnern.

Beträffande hemmarelationen måste man anstränga sig. Hur är det ens möjligt att ha en relation utan närhet i vardagsnära annat än under kortare perioder? Då anstränger man sig för lite. Eller så är partnern direkt olämplig som partner.

Sedan är äktenskap till 80 procent en inställningsfråga. Varför skulle man sluta älska en person som man håller så kärt?

Vissa pratar om att de växer ifrån varandra men det är enligt min åsikt detsamma som att man inte prioriterat varandra.

De gånger när jag förstår skilsmässa är om man märker att partnern har fel inställning. Dock bör man rimligtvis ha kollat av detta innan. Fast människor kan ju ljuga.

Det andra fallet då jag förstår skilsmässa är om man träffats tidigt och gjort ett naivt och dåligt val.

Tack för svar. För egen del vill jag inte skiljas. Vår relation är byggd på stark kärlek och att lämna honom skulle vara att ge lämna nästan hela mitt liv, känns det som. Jag älskar min man. När jag säger att vi inte har så mycket närhet och sex så menar jag just det. Vi är ett team i vardagen men efter nattning är dagen slut för hans del, i stort sett jämt.

Absolut kan man bli förälskad i någon annan fast man älskar sin partner. Sen har man ett val, att agera på förälskelsen eller att låta bli. Det är inget konstigt.

Är du ung TS? När man levt länge med någon så är det inte ovanligt att man upplevt detta.

Så vad är det du vill göra?

Man älskar sin fru mer (eller man då, men skriver ur mitt perspektiv) än den andra kvinnan man blivit kär i?

Jag har aldrig vart otrogen (fysiskt) men hamnade i en situation där det var nära för ett tag sedan. En av hennes vänner var väldigt trevlig och jag blev också vän med henne. Det var inte alls flirtigt först utan enbart vänskap. Men så när jag och min fru glidit ifrån varandra lite, grälat en del osv. så började hon, väninnan, flirta en del, först väldigt försiktigt med att vara förstående, antyda att hon aldrig skulle behandla mig så (som min fru gjorde), till att berätta om hur snäll, fin och bra jag är och hur glad hon (min fru) skulle vara av att ha mig. Hon var vän med oss bägge, och visste saker som bara min fru kunde berättat för henne, så jag blev arg i smyg på min fru, och glad på väninnan som berättade för mig.

Istället för att stoppa det där och så sög jag i mig det, började fantisera om henne, hur fin och snäll hon var osv.

Sen började hon ta på mig lite mer, krama mig extra länge, röra i mig mycket. Istället för att stoppa när hon gjorde så blev jag passiv. Jag gillade det, men jag kände att jag inte vågade besvara det, och tänkte "så länge det är kramar och inte kyssar eller sex så är det ingenting".

Sen började hon skicka grova sex-sms med bilder där hon visade sig själv görandes vissa saker, hon kallade sin dildo för mitt namn och skrev att hon låtsades att det var jag och visade närbilder när hon hade den både i mun, kön och stjärt. Jag började runka åt detta, och nu kände jag mig helt galen i henne. Jag svarade sms-en med "det där ser trevligt ut" och liknande fåniga grejer, jag vågade inte skriva rent ut att jag runkar till det där eller så.

En dag när min fru var borta kom hon hem till mig, klädde av sig naken, poserade i soffan, kladdade på mig, försökte kyssa mig, och tiggde och bad om att jag skulle ha sex med henne. men just där och då kände jag att jag var tvungen att stoppa. Så fast varje fiber i min kropp sa åt mig att ha sex med henne så sa jag ifrån bestämt. Nej. Lägg av. Jag älskar min fru inte dig. Att vi grälar eller funderar på skilsmässa ändrar inte det, jag älskar henne ändå.

Så vi avbröt vår nästan-sex som antagligen hade lett till skilsmässa osv. Jag förklarade att jag inte ville, försäkrade henne om att jag inte skulle berätta för min fru, jag själv var ju minst lika skyldig och att hon gärna kan fortsätta vara vän med min fru men det vi höll på med var tvunget att sluta.

Skulle jag hamna i den situationen igen så skulle jag bryta långt innan det eskalerar så pass.

Hej

Alltså ä 43 år och har varit ihop med min fru i 15 år. Har barn och hus och hela allt. Men jag tänker ofta på att vara med en annan kvinna. Jag älskar min fru och vill vara ihop med henne, men saknar äventyr. Måste väl finnas kvinnor som känner samma

Hej TS,

Tror inte man kan styra över känslor riktigt så om man blir kär i nån annan behöver inte det betyda att det första förhållandet är slut. Däremot styr man väldigt mycket över sina handlingar, så att va otrogen är långt ifrån ok, men går kanske att komma över om man vill. Sen tror jag att man kan älska flera personer på samma gång och utan att det blir mindre kärlek till var och en.

Jag förstår att det är svårt att stoppa det när det går långsamt (för exakt VAR går det över gränsen) men kan tänka mig att du själv var mycket väl medveten om att det var fel när hon började skicka bilder. 

Men just det du beskriver i början, att hon var förstående när du och din fru varit osams, att du då garanterat började se på din fru med andra ögon också och tänka "HON hade minsann aldrig gjort såhär" och kanske märkte din fru på dig att du var nån annanstans i tankarna och blev irriterad över det, vilket i sin tur fick dig att tänka ännu mer på väninnan som inte gick runt och var sur och tvär. 

Är jag helt fel ute eller stämmer det? 

Och för att svara på TS: man MÅSTE inte agera på alla känslor man får. 

Jag ser ofta grejer som "är du kär i nån annan? Lämna!" men aldrig "är du hungrig? Ät upp ditt barn!" eller "är du fattig? Råna en bank!" 

Om det är äventyr du söker så kan du väl hoppa fallskärm eller bungyjump. Annars kan du väl kalla saker för vad de är istället för att försöka snygga till dem genom att kalla det för något finare.

Det du vill är att bedra och förnedra din fru och svika både henne och era barn så att du ska få nöjet att stoppa kuken i flera.

Som svar på din fråga. Ja det finns många lika moralhandikappade kvinnor

Hinner inte läsa svaren. Men i långa relationer blir man någon gång lite kär i någon annan. Vi är ju msk med känslor. Sen kanske man inte agerar. Alla vet också att även en ny relation och förälskelse inte alltid behöver hålla. Nyförälskad är man inte jämt. Dessutom vill man inte rycka upp sina barn hursomhelst. Förändringar är inte alltid enkla för alla barn. Det måste finnas hållbara och goda skäl för att göra det.

Många gifter sig och får höra i "lust och nöd" och så ser verkligen livet ut.